Rätt låtar vann i ett pruttprogram

MALMÖ. Hanna Ferm och Victor Crone gick direkt till final.

Och där tog de positiva nyheterna slut, igen.

Det är då fan.

Efter Malmö går det redan att blicka fram emot finalen.

Det verkar redan nu bli en dödsdans mellan Anna Bergendahl och Dotter.

Upplägget påminner om när Ace Wilder och Sanna Nielsen gjorde upp om guldet 2014. Ett litet schlagerkrig som blev så jämnt att rösterna behövde räknas om. Bli inte förvånade om 2020 slutar på samma sätt.

Hanna Ferm kanske kan vara där och slåss också. Och sedan kan alltid de internationella jurygrupperna ställa till med vad som helst, men vi är inte där ännu.

Tävlingen lever, men vad såg vi mer?

Hanna Ferm och Victor Crone.

En sketch som byggde på Brandsta City Släckers gamla vattenslang ”Kom och ta mig”. Ok, visst. Och David Sundin pratade och sjöng om det viktiga med lustigkurrar och pruttskämt. Ok?

Det är inte lätt att skapa minnesvärda mellanakter, men varför gjorde Sundin inte bara en vanlig ståupprutin? Var det nödvändigt med ett spokenword-o-rama-tralala som påminde publiken om att lustigkurrar inte är lika viktiga för samhället som barnmorskor?

Hur många promille av befolkningen tänkte: ”Åh, fan?”

Det är som att säga att vatten är viktigt. Sundin såg med andra ord en öppen dörr och sprang rakt genom den. Men det sammanfattar de fyra första veckorna av tävlingen år 2020. Programmet utgår från att publiken är ett kravlöst mähä.

Hur ska man annars förklara att snabbrepriserna har blivit årets husbil? Det vill säga att återkommande skämt om något som ingen borde skämta om från första början?

Det dör tre nyfödda kattungar och fyra änglar tappar sina vingar varenda gång programledarna skojar om snabbrepriser. Vill SVT verkligen ha det på sitt samvete?

Varför är det så här? Med risk för att låta som en gammal bitteruggla som hakat upp sig själv:

Det är som att Kristian Luuks entré 2007, Dolph Lundgrens iskarate, Henrik Schyfferts vänliga avrättning av hela tävlingen, Gina Dirawi, Filippa Bark, Grotescos ”Tingeling”, Björn Gustafsson och Petra Mede aldrig har existerat. Har alla gett upp?

Det går att göra något annat och något mer av Melodifestivalen eftersom tävlingen har varit något annat och något mer förut. Nu hade visserligen deltävlingen i Malmö följande rubrik och uppdrag: ”Skicka Hanna Ferm till final och dra vidare till Eskilstuna”.

Ur den synvinkeln blev sändningen faktiskt riktigt lyckad. Allt annat saknade egentligen betydelse.

Tack vare tävlingens Hall of Fame bryts äntligen programmets form nästa vecka genom en kavalkad av uppträdanden av bland andra Loreen, Tomas Ledin, Måns Zelmerlöw, Lill Lindfors och Björn Skifs.

Det kan bli roligare än en snabbrepris.