Enfalden kring mångfald har nått nya höjder

Antalet svenskar som har goda erfarenheter av människor med utländsk bakgrund ökar, enligt årets mångfaldsbarometer.

Mångfalden har inget ansikte, men enfalden har två.

Det blir tydligt när jag läser 2018 års upplaga av Mångfaldsbarometern från Högskolan i Gävle. Forskningsprojektet har pågått sedan 2005 och enkätstudierna kartlägger svenskarnas attityd till mångfald.

Förr rapporterade medierna så fort en ny studie publicerades, men nuförtiden är det tyst. En vecka har gått sedan årets studie offentliggjordes, men Smålandsposten är den enda dagstidning som har mäktat med att skriva en nyhetsartikel.

Det är synd, eftersom Mångfaldsbarometern 2018 avslöjar ett och annat om svenskarnas moral.

I dag tar mer än var femte person avstånd från påståendet att etnisk mångfald utvecklar svensk kultur, den högsta siffran någonsin. Nästan hälften anser att män från Mellanöstern utgör en fara för den svenska kulturen.

Det överraskar nog ingen: oavsett åsikt ser vi nog alla vartåt det barkar.

Det överraskar nog heller ingen att endast 46 procent tycker att människor med utländsk bakgrund ska få möjlighet att bevara sina kulturella traditioner, det lägsta uppmätta värdet sedan Mångfaldsbarometern sjösattes.

Jag har sett de här attityderna bubbla under ytan i decennier.
I en tidsanda då riksdagspolitiker från alla läger använder identitetspolitik som ett öknamn för mänskliga rättigheter blir de synliga. Det man förut inte fick säga, det sägs nu hela tiden.

Men det hör knappt till saken. Det som överraskar är svenskarnas syn på invandrare i sin direkta närhet.

Andelen svenskar som har goda erfarenheter av människor med utländsk bakgrund, på till exempel jobbet eller i skolan, ökar. Fyra av fem personer uppger detta, vilket är den högst uppmätta andelen någonsin.

Samtidigt har bara tre procent mycket dåliga erfarenheter av att jobba eller plugga med personer med utländsk bakgrund.

Det låter nästan som på min högstadieskola: de där åsikterna som bubblade under ytan var synliga där. Invandring och mångfald var fel, men våra invandrade klasskamrater var okej, de skötte ju sig.

Eller de idrotter jag höll på med: invandrarna i motståndarlagen skulle skickas hem, men våra egna lagkamrater som flytt till Sverige hade förstås inget gemensamt med dem.

Det var så mycket moral att det blev dubbelmoral.

Jag var naiv nog att tro att sådana här tvetydiga attityder var specifika för mitt lilla umgänge i min lilla småstad. Sedan åkte jag på turné genom Sverige och jobbade i landets större städer. Det lät likadant nästan vart jag än rörde mig.

Nu visar forskningen att det stämmer.

Och trenden blir allt tydligare: mångfald är dåligt, men min mångfaldskompatibla kompis är okej.


Generation

Ju yngre man är, desto mer positivt inställd till mångfald är man. Detta resultat har ­varit konstant sedan Mångfaldsbarometern startades år 2005. Personer mellan 18–30 är mest positiva, ­medan personer över 65 år är mest negativa.

Utbildning

Enligt Mångfaldsbarometern 2018 är personer med högskoleutbildning avsevärt mer posi­tiva till mångfald än personer med grundskoleutbildning. Personer med gymnasieutbildning ­ligger någonstans där emellan.