Frändén: Det land där politiken färgar fotbollen allra tydligast nu
PARIS. Marseljäsen överlevde, stämningen på läktarna var elektriskt och matchen fick en oväntat spännande upplösning.
Men de turkiska landslagsspelarnas militärhonnör efter slutsignalen lämnar fotbollseuropa och Uefa med nya frågetecken och påföljder att reda ut. En sak är tydlig:
Turkiet är det land där politiken färgar fotbollen allra tydligast just nu.
En rad franska politiker, främst på höger- och extremhögerkanten, hade på förhand krävt att måndagens EM-kvalmatch mot Turkiet i Paris skulle ställas in. Farhågorna för politiskt laddade målgester och utbuande av den franska nationalsången vädrades hela dagen på de franska nyhetskanalerna före match. Efter det turkiska landslagets honnör-hälsning till de krigförande trupperna i norra Syrien efter segern mot Albanien i EM-kvalet i fredags fanns det fog för oro.
Men väl vid avspark tycktes den ha kommit på skam.
Uppladdningen utanför Stade de France, med en kapacitet på 80 000 åskådare, gick i festens tecken, där ungefär lika många turkiska som franska supportrar väntades till match.
Pumpade upp volymen
Volymen vid Marseljäsen hade för säkerhets skull pumpats upp till förstärkarnas högsta reglage, men några större invändningar från bortapubliken gick faktiskt inte att spåra. Annat var det i förstamötet lagen emellan i juni i turkiska Konya, då den franska nationalsången fullkomligt drunknade i busvisslingar.
Efter den turkiska invasionen av norra Syrien hade Uefa ett nytt geopolitiskt läge att förhålla sig till. Och efter helgens flera militärpolitiska utspel av turkiska spelare i europeiska klubbar fanns det anledning att vänta sig mer. Minst sentimentalitet visade St. Pauli, när man meddelade mittfältaren Cenk Sahin att han kan leta efter en ny klubb efter att han uttryckt sympati för invasionen på sitt Instagramkonto.
Att Frankrike skulle ställa in matchen och därmed förlora tre viktiga poäng på walkover var aldrig särskilt troligt. Men det var oavsett en och annan delegat i det franska fotbollsförbundet som andades ut efter slutsignal, trots det något snopna resultatet. 1–1 efter ett sen franskt nickmål av Olivier Giroud och en ännu senare turkisk kvittering av Kaan Ayhan innebär att de båda lagen har 19 poäng var i täten av grupp H, som Turkiet toppar på inbördes möten efter att ha slagit Frankrike på hemmaplan i juni. Några mindre oroligheter hade skådats under matchen. I slutet av andra halvlek halade några supportrar i franska landslagströjor fram en banderoll med orden ”Sluta massakrera kurder” väl synlig för bortaläktaren, som visslade tillbaka.
Känns oundvikligt
Men det var inte slut där. Just efter slutsignalen kablades bilder ut på mer än halva den turkiska elvan i full färd med att göra den kontroversiella militärhälsning, som inte kan ses som något annat än stöd för landets invasion i norra Syrien.
Uefa kommer att titta på tilltaget och bestraffa Turkiet, allt annat känns oundvikligt om man ser till det europeiska förbundets regler som förbjuder politiska gester i samband med matcher. Men vad betyder det här för turkisk fotboll, och för den europeiska?
Låt oss konstatera att fotbollen just nu är så öppet impregnerad av politik i Turkiet att det är svårt att skilja det ena från det andra. Att de tre Istanbulklubbarnas supporterföljen har odlat politiska identiteter är inga nyheter, det skiljer dem inte från andra klubbar på kontinenten. Att President Recep Tayyip Erdogan har byggt delar av sitt ledarskap på att förvärva istanbulklubben Basaksehir – rent formellt ägs den förstås av andra aktieägare – och göra den till en titelutmanare att räkna med är en något nyare ingrediens. Erdogan har själv förstås också ”spelat” några minuter i Basaksehirs tröja nummer 12, en tröja som för övrigt genast pensionerades när den turkiske ledaren klev av gräsmattan. Cenk Sahin har redan hälsats välkommen till Basaksehir på klubbens Twitterkonto efter avskedet från St. Pauli.
Var inbjuden som best man
Att Mesut Özils landslagskarriär i Tyskland tog slut i förtid får närmast ses som en direkt konsekvens av bilderna på Arsenalspelaren tillsammans med Erdogan i ett personligt möte i London, där också Ilkay Gündogan och turkiske landslagsspelaren Cenk Tosun deltog, bara veckor före fotbolls-VM i Ryssland 2018. Özil lämnade senare landslaget, men Erdogan var inbjuden som best man på Özils bröllop med Amine Gülse från Angered i somras.
Efter den turkiska militära offensiven mot kurderna i norra Syrien behåller Turkiet sin plats som den europeiska fotbollens absoluta krutdurk. Det vi såg på Stade de France var sannolikt bara en temperaturmätare på hur idrotten kommer att PR-utnyttjas i den turkiska krigföringen, och, för all del, hur redo turkiska idrottare är att ställa sig bakom Turkiet i en konflikt där stora delar av världen fördömer landets agerande.
