Loppisshopping räddar inte miljön

Caroline Ringskog Ferrada-Noli tycker inte att du ska konsumera nånting alls

Jag köpte jag en Alvar Aalto-pall för noll kronor på Brantevik IP:s loppis och Arabia-assietter för tio kronor styck. Förlåt! Jag vill inte uppmana till konsumtionshets. Jag hatar konsumtion! Jag hatar loppisar! Men jag älskar verkligen finska formgivare.

OK. Jag kanske inte HATAR loppisar. Men det är så konstig stämning kring loppisar, som om att handla på loppis är ”RÄTT” konsumtion och att handla nytt är ”fel” konsumtion.

Just nu finns det en trend i kölvattnet av vetskapen om att världen kommer gå under att handla second hand, vintage och vad är det nu influencers kallar det, återbruk?

Den förhöjda statusen att handla på loppis i stället för säg HM, spär på idén att det inte är konsumtionen I SIG det är fel på utan VAD vi konsumerar.


Så är det inte. Klimatet kommer aldrig att räddas för att vi konsumerar nåt.

Självklart är inte vi loppiskonsumenter orsaken till att 200 miljarder ton is har smält på Grönland och runnit ut i havet eller för att juli 2019 var den varmaste månaden hitintills på vår jord. (Men det är kapitalismens fel).

Nej. Anledningen jag vänder mig mot att handla på loppis, är att det bidrar till idén om att konsumtion kan vara helande, meningsfull och till och med en god handling. Att dela upp i ”rätt” och ”fel”- konsumtion försätter en i villfarelsen att konsumtion är det enda alternativet. När det egentligt rätta för miljön är att inte konsumera alls.

Det som behövs för att en verklig förändring ska kunna ske är inte att Annie Lööf dyker upp i en gammal klänning på Elle-galan utan att den idén, alltså idén att man kan köpa nåt, byts ut mot idén att man ska sluta köpa. Nåt.

Men det är inte det heller. Att jag är en passionerad klimataktivist. Det är ju såklart en härlig bieffekt. Men jag bryr mig kanske till 60 procent om att Annie Lööfs-klänning är ny. Viktigast för mig är att den är vacker.


Detta med klimatet är lite för konkret för att klä min tes. Det är lite oärligt. Jag bryr mig inte SÅ mycket. Det jag reagerar på är att verkligheten har kommit så långt från en filosofisk tillvaro och ersatt med en materiell. Eller mer: att det som skulle vara filosofiskt, idealet för vad en god människa är, har ersatts av något materiellt och inte alls idémässigt. Det peakar lite med den självgoda loppiskonsumenten.
Vi lever i en oanalytisk, anti-intellektuell tidsålder och det största tecknet på det är att allt ska vara binärt. Låt mig ge ett exempel.

Att jag köper nåt från HM gör världen sämre. I vår binära tid blir sanningen då: Att köpa nåt på loppis gör världen bättre. Och om man gör världen bättre är man en god människa.

Det där är obehagligt. Inget har ju hänt. Ingen mänsklig interaktion eller aktion för planeten har skett. Jag menar att den här typen av självgod aktivitet, typ också som alla postar på instagram nu när de åker tåg blir som en cockblocker mot den verkliga godheten.

För godhet kan aldrig bli att konsumera. Att åka tåg är inte godhet, att handla är inte godhet.

Empati kanske är meningen med livet?

Där det ska finnas en filosofisk tanke, finns nu en materiell handling. Det skrämmer mig.

Att längst ner i vår mänsklighets kärna, där en värdering borde finnas, finns en villfarelse om att konsumtion är meningen med livet.

Jag skulle vilja byta ut denna klangbotten till livet mot nåt annat.

Eller jag orkar såklart inte göra nåt. Men jag skulle vilja att den var nåt annat. Empati till exempel? Empati kanske är meningen med livet? Att försöka vara alla människors sorg och alla människors glädje, och ta beslut utifrån det. I stället för att konsumera ”rätt” och bli god genom sina monetära val – spoiler: man blir bara självgod av loppisfynd – kanske vara god.

Att det var det idealet man hittade där längst ner i själens djup, inte min Aalto-pall.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.