Tv-serien ”Exit” bekräftar vad jag vet: Överklassen är ett moraliskt moras

Rika människor kan inte tänka – ändå styr de fortfarande allt

”Den enda avhållsamhet som uppmuntras är intellektuell sådan”, skriver Kristofer Andersson om överklasskildringen i norska serien ”Exit”.

Det har varit en hektisk vecka för Nordens miljardärer. Först sänder SVT den norska dramaserien Exit, baserad på verkliga händelser i Oslos finansdistrikt. Det vill säga: Kokain och prostitution. Men i Exit är det, precis som i världen, inte glädjeflickorna som säljer sig mest. 

Mest utgör Exit ytterligare ett bevis för hur tung makten är, och hur tunna rika människors tankar är. Måtten är sedan tidigare tagna av Mikael Holmqvist i två böcker: Djursholm – Sveriges ledarsamhälle och Handels: maktelitens skola. De bör läsas av alla.

Du har en klocka. Kola. Kåk och kuk.

Men att läsa en roman – det klarar du inte. Religion – nej. Det enda du vet är dollars. Ditt sex kräver ladd och luder. Exit bekräftar vad jag vet: Överklassen är ett moraliskt moras. I Exit kan finansungarna inte ens avstå olovlig hummer. Den enda avhållsamhet som uppmuntras är intellektuell sådan. Inte konstigt: Den som inte arbetar lär sig inte att tänka, och att styra, själva definitionen av överklassen, är inget arbete. Det är en sysselsättning. Tänkandet har därför lagts ut på entreprenad till en nykonservativ och digital medelklass som suktar samma välde. Likt en nutida Onkel Tom langar den tankegodset till godsherren.

Samma vecka provtänker företagsledaren Leif Östling högt, i en intervju med den ”medborgarjournalistiska” kanalen Swebbtv. Rasistiska teorier läggs fram. Trots att tankarna är grunda bottnar inte Östling i någon. Det är uppenbart att han lånat dem från de alternativa medier som fungerar som ideologisk bensinstation för överklassen.

Samma idévärld präglar valparna i Exit. Där kan ingen vara rasist, eftersom de sätter på samtliga kulörer. En logisk kapriol som skulle impa på den moderata lokalpolitikern Alexandra Hedborg. Nyligen citerade hon på Twitter Leif Östlings klassiska fras: ”Vad fan får jag för pengarna?” Hedborg fyller i: Du får menskonst, batiktanter och små afghanska barn! Vad Hedborg saknar vet jag inte. Det verkar vara mycket. Men lojaliteten till sin husbonde är det inget fel på.

Mellan ”Exits” amoraliska män och Leif Östlings hala tunga är linjen dragen. Det är en lögn att samhället dukar under av vänstervriden identitetspolitik och kulturradikalism. Sanningen är att vänstern för länge sedan har auktionerat bort dessa motmedel till företagen, som genast såg till att förstöra dem. Kvar står den högsta kasten med makten kvar i famnen. 

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.