De vill belöna kopian
Lady Gaga och Bradley Cooper i rampljuset
HOLLYWOOD
De har slagit på stort i kväll, filmbolaget.
Allt för att lansera Bradley Coopers regidebut med Lady Gaga, ”A star is born”.
Men hur spännande är det egentligen med en tredje nyinspelning av samma film?
Visningen i Century City har följts av en kort promenad till den lilla men sensationellt utmärkta italienska restaurangen Obica.
Runt ett av borden sitter sju av filmbolagets högsta PR-höns. De klingar i rödvinsglasen och gratulerar varandra.
Tydligen är det vi just sett en het kandidat i det kommande racet om årets biofilmer.
Kommande och kommande, förresten. Racet är redan igång.
På filmfestivalen i Venedig häromdagen belönades premiärvisningen med en stående ovation i 15 minuter.
Det är möjligt att kritikerkåren i LA kräver mer, men på onsdagskvällen blev det bara ett par korta, spridda applåder.
Ändå gör Lady Gaga och framför allt Bradley Cooper goda insatser i huvudrollerna. Dessutom är det en bra story.
Problemet är bara att vi sett den förut.
”A star is born” filmades första gången 1937, med Janet Gaynor och Fredric March i huvudrollerna. 1954 gjordes den på nytt, med Judy Garland och James Mason. Därefter satte 1976 Barbra Streisand och Kris Kristofferson tänderna i historien om en missbrukande artist som faller för en ung nykomling.
Rena zombielandet
Årets version känns såldes inte nyskapande. I stället ses den som ytterligare ett tecken på filmbolagens varumärkesstrategi. I korthet går en ut på att göra uppföljare – sequels – och föregångare – prequels – eller bara upprepa sånt som funkat förut.
Som kommersiell plan är det inte dumt. De tio största filmerna på bio i år är alla uppföljare.
Men för den som vill föra filmkonsten vidare eller försöka skapa något nytt är det rena zombielandet.
Ändå försöker PR-personerna få oss att premiera den här sortens tänkande.
Men, invänder någon, det sätts ju regelbundet upp nya teaterpjäser av de gamla klassikerna.
Det stämmer absolut. Men hur ofta hyllas de som banbrytande?
Lanseringen av den fjärde ”A star is born” leder också till ytterligare en frågeställning. Kan man göra små justeringar i en klassiker – som exempelvis ”Den store Gatsby” – och kalla den sin egen? Är det okej att lite grand skriva om klassiker och sälja dem som sina egna.
Att döma av PR-gängets högljudda skrålande här är svaret ett rungande ja.
Själv tycker jag det lämnar en dålig smak i munnen.