Mejla

Kristoffer Bergström

Sanna Kallur fick sin Stenis-på-muren-stund

Publicerad:

Under tävlingen i barr drömmer sig Sanna Kallur bort till en annan värld för att kanalisera smärtan.

Jag gör tvärtom.

Jag drömmer mig bort till Sanna Kallur och barren.

Jag borde inte skriva den här texten. Varenda tecken gör skada, för de stjäl utrymme från bilden.

Avsnitt tre, gren två, deltagare nummer ett. Sanna Kallur har redan varit bäst och mest verbal, men hon har inte glänst. Hon har inte haft sitt Stenis-på-muren-ögonblick.

Barren är uppställd och Ida Ingemarsdotters axel tejpad. Tre av deltagarna ser skraja ut, en pratar om att man får drömma sig bort till en bättre värld medan muskler bränner och leder knäpper.

Och så sätter de igång. Och resultatet är uppenbart från start. Jörgen Kruth simmar med fötterna, Michel Tornéus kvider, Ingemarsdotter grimaserar.

Foto: SVT
En fokuserad Sanna Kallur på barren.

Sanna Kallur är blickstilla. Om inte shortsen fladdrat i vinden hade jag misstänkt att bilden hängt sig.

Överarmarna är två serranoskinkor. Axlarna är en stock. Ansiktet är avspänt, blicken stillsamt framåt, i fullständig kontroll.

– Man hinner tänka på rätt mycket. Man hör ett flygplan och tänker: jag ska höra det där flygplanet tills det inte hörs mer, säger hon i ett av de där inklippta citaten som vanligen är så störande, men som här är i samklang med allt vi bevittnar.

Tornéus får ont i handen och ger sig efter tre minuter. Ingemarsdotter sjunker samman efter fyra. Strax dukar Kruth under för smärtan också.

Foto: SVT
Här har Sanna Kallur knäckt de övriga på barren.

Kallur håller kvar när segern är bärgad. Hon hade kunnat hänga till skymningen. Inte för att manifestera sin överlägsenhet, utan för att den transcendentala trippen tillbaka från platsen hon befinner sig tar ett tag.

Häckgiganten har varit borta i fyra och en halv minut. Under tiden har vi tittare varit fullständigt närvarande.

Och nu har jag tusen tecken till på mig att summera avsnittet på. Det ska nog in något om Tornéus reflexer, om två gulliga män som umgår barbröstade, om en macka med jordnötssmöt och sylt. Kanske något om hur få prestationer i programmet är imponerande på riktigt, att man mest applåderar såsom när en moster sular stöveln långt på midsommar.

Men jag lämnar hellre plats åt en större bild.

Titta på Sanna Kallurs ansikte.

Okej?

avKristoffer Bergström

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM