Ford ljuger

Aftonbladets Robert Collin till attack mot biljätten

När makarna Nyqvist från Västerås krockade mot storstenen slog sig Signild halvt fördärvad mot ratten, medan Ragnar räddades av passagerar-

krockkudden.

Fords förklaring till varför den ena krockkudden i den splitternya Mondeon inte löste ut är extremt detaljerad men bara nästan perfekt.

Jag är säker på att Ford ljuger.

Aftonbladet beskrev olyckan och problemet med krockkuddarna i gårdagens tidning. Ford kommenterade med att Signild kört för långsamt.

Därför skulle inte krockkudden i ratten lösa ut.

I dag har Ford en ännu mer fantasieggande förklaring. Nu körde hon inte bara för långsamt, hon krockade dessutom två gånger! Därför var det, enligt Ford, helt rätt att hon krossade näsbenet mot ratten.

Moderna bilar har komplicerade krocksäkerhetssystem. De viktiga komponenterna i en frontalkrock är säkerhetsbältena, de främre krockkuddarna och att bilens front veckar ihop sig på ett listigt sätt.

Vid mindre krockar kan det räcka att de automatiska bältesspännarna drar åt bältet ordentligt så att bältena inte är för slappa. Vid en kraftigare krock löser dessutom kuddarna ut.

Mondeo har som många andra moderna bilar dessutom ett system som känner om personerna har bältet på sig.

Är bältet inte på löser kudden ut redan vid låg hastighet, 10-12 km/tim. Är bältet på krävs 35-38 km/tim.

Nu säger Michl Koch, tekniker på Fords Europakontor i tyska Köln, att bilen krockade två gånger. Först lätt, sen tvärstopp.

"Datorn offrade näsan"

Vid den lätta smällen löste passagerarkudden ut, eftersom Ragnar enligt Ford inte hade bältet på sig.

Senare, när det blev tvärstopp mot storstenen, hade datorn i systemet lokaliserat Signilds huvud alldeles intill ratten och för att inte krossa det med krockkudden valde systemet att rädda hennes liv (men offra näsan).

Komplicerat? Ja, extremt.

Jag gick och grunnade på Michl Kocks förklaring hela dagen i går.

Två krockar. Var det sannolikt?

Lennart Jonasson vid frivilliga räddningstjänsten i Lofsdalen var på olycksplatsen strax efter smällen. Han bedyrar att mellan vägen och storstenen fanns ingenting att krocka med. Det var myrmark med lite ljung som enda växtlighet och inga andra fasta hinder.

Uppblåst väldigt kort tid

- Det kan räcka att underredet tog i när bilen gick över asfaltkanten för att krockkudden framför en obältad person ska lösa ut, sa Michl Kock.

Men vägen och myren ligger i exakt samma nivå, och myren är fast och fin.

Om det hade varit så, OM Ragnars krockkudde löste ut när bilen körde av asfalten, hur kom det sig då att han inte skadade sig när bilen nära femton meter senare fick tvärstopp mot storstenen?

En passagerarkrockkudde är uppblåst i en sjundedels sekund. Men det tog minst EN sekund innan bilen körde in i stenen.

När bilen körde in i stenen hade Ragnar enligt Ford inget bälte på sig och krockkudden hade säckat ihop nästan en sekund tidigare. Han hade alltså inget som helst skydd. Ändå klarade han sig nästan oskadd.

Men Signild däremot som hade bältet på sig slog sönder ansiktet mot ratten.

Det var bara en krock

Den enda förklaringen är förstås att det var en enda krock, den mot storstenen. Och att Ragnars passagerarkrockkudde löste ut som den skulle men att någonting gick snett med kudden i ratten som skulle rädda Signilds ansikte.

När jag frågar Michl Koch om det ändå inte finns en möjlighet att det var fel på bilen svarar han: Nej!

Det är inte första gången bilindustrin förnekar ett uppenbart problem.

Risken är förstås att Ford, precis som Audi, BMW, Mercedes, Opel och Volkswagen får krypa till korset och erkänna problemen när bevisningen blir för svår.

Robert Collin