Robert Collin: Här är Sveriges farligaste vägar

MOTOR

Sveriges vägnät har aldrig varit sämre!

Det säger Aftonbladets Robert Collin.

Här är hans lista över Sveriges 7 farligaste vägar.

I förhållande till trafikmängden har det svenska vägnätet aldrig varit sämre än nu.

Trafiken ökar för varje dag. Det gäller personbilstrafiken men framförallt buss- och långtradartrafiken. Aldrig har det kört så många långtradare på de svenska vägarna. Och nu ska lastbilarna bli ännu tyngre. Vad det betyder för trafiksäkerheten är det ingen som vet.

Om fler vill handla på ICA bygger ICA nya och större livsmedelshallar. Om fler vill handla H&Ms kläder på nätet bygger H&M ut näthandeln. Och om fler vill köra dieselbil bygger mackarna ut med fler dieselpumpar. Under tak, dessutom. Inte som förr när dieselpumpen stod avsides vid en slabbig oljedränkt plan.

Efterfrågan möts av förbättrat utbud.

Motståndet mot nya vägbyggen är kompakt.

Men när det gäller vägnätet svarar politiker och Trafikverk på ökad efterfrågan med sänkt hastighet och fler fartkameror.

När Maud Olofsson var infrastrukturminister sa hon flera gånger, ordagrant: "Jag är stolt att vara med och bygga infrastruktur i södra och östra Europa."

Det hon menade var att hon mer än gärna bekostade vägbyggen i länder som Italien, Grekland, Spanien, Rumänien och Bulgarien.

Jag har kört säkert hundratals mil, kanske tusentals mil på de där vägarna. Där jag är nästan ensam på stora, säkra, flotta landsvägar, förbifarter, tunnel- och brosystem och fyrfiliga motorvägar. Strösslade med EU-flaggor som ett tydligt tecken på vem som betalade.

Dyrast och mest bortkastade pengar är troligen motorvägen Autovia de la Plata som leder från Sevilla i södra Spanien och norr ut. Ingen bor där. Ingen tänker flytta dit. Ingen vill köra där.

Samtidigt har vi ett oändligt behov av bättre infrastruktur i Sverige. Större och bredare vägar för bättre framkomlighet och högre säkerhet.

Vad gjorde det svenska Vägverket, senare Trafikverket? Ingenting! Absolut ingenting! Om någon slarvläst och missat mitt budskap: INGENTING!

Men nej. Motståndet mot nya vägbyggen är kompakt. Från Miljöpartiet. Absolut. Vem är förvånad? Men ointresset från de andra partierna är mer förvånande.

Att antalet trafikolyckor med allvarligt skadade och döda går ner beror inte på att vi har säkra vägar. Utan på att vi kör nyktra, att bilarna blir allt säkrare och att hastighetsgränserna justeras ner med en regelbundenhet som förskräcker.


E4 Gävle – Tönnebro

Foto: Lars Schröder / TT

▪▪ Sveriges första mötesseparerade väg finns mellan Gävle och Tönnebro.

En väg där man inte kan frontalkrocka anses allmänt som säker. Ändå anser jag att just den här sträckan är en av Sveriges allra farligaste vägar. Den borde ha byggts ut till fyrfilig motorväg för länge sedan.

Trafiken är tät, hela året, särskilt vintertid när det är stugbytardag i fjällen. Vägen är smal, extra smal när snösvängen inte får bort all snö, och jag undrar om det har förekommit en enda dag som inte vajerräcket varit nerkört på minst ett ställe på den 50 km långa sträckan. Oftast är räcket, i mitten och på sidorna, nerkört på kanske 20 eller 30 ställen. Knappt någon påkörning betyder dödsolycka, men mycket besvär och långa köer och förseningar. Som sen ska köras in, med allt det betyder för trafiksäkerheten någon annanstans.

En skamfläck som Trafikverket inte ens funderar på att göra något åt.


E4 vid Gnarp

▪▪ Ett tiotal mil längre norrut på E4 är trafiken inte lika tät. Men vägen är ännu sämre.

Inget mitträcke, delvis inte ens viltstängsel, skymda kurvor och krön och extremt korta omkörningssträckor. Vilket leder till långa köer och en del allt för våghalsiga omkörningsförsök.

Vi har inte råd att vänta längre. Fram med pengarna! Bygg en säker och effektiv motorväg nu.


E20 från Alingsås till Tiveden

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT

▪▪ År efter år uppmanas vi bilister att köra E20 mellan Göteborg och Stockholm. Hur är det ens möjligt? Att Trafikverket med sin Nollvision lurar in oss på en av Sveriges farligaste vägar?

Och det är ingen kort, avgränsad sträcka som är farlig, utan i princip hela vägen från Alingsås till Tiveden. För att minska risken för fatala frontalkrockar är hastigheten ofta sänkt till 60 och 70 km/tim. Ändå är det inget slut på dödsolyckorna.

Första steget måste vara att skylta om för att leda trafiken via Väg 40 och E4 från Jönköping. Nästa att så snabbt som möjligt få fram pengar till ett motorvägsbygge förbi alla dödsfällorna.


E22 längs Östersjökusten

Foto: Dennis Meisner / TOPNEWS.se

▪▪ Bland det första som hände i Tyskland efter återföreningen 1989 var att Vägverket i det sammanslagna Tyskland började planera för en ny säker infrastruktur i gamla DDR.

Den gamla landsvägen från Lübeck längs Östersjökusten till Sassnitz på Rügen ersattes snabbt med en väl dimensionerad, säker och snabb motorväg. Vägnumret är E22.

Vad gjorde det svenska Vägverket, senare Trafikverket, före och efter den tyska sammanslagningen med sin del av E22 från Trelleborg till Norrköping. Ingenting! Absolut ingenting! Om någon slarvläst och missat mitt budskap: INGENTING!

Några få delar av den 56 mil långa sträckan är nödtorftigt uppsminkade, men helhetsgreppet saknas. Här blandas ortsbor med semesterfirare och tung lastbilstrafik från östra Europa på en kostig till stora delar planerad för trafikmängden på 1950-talet.


E45 Orsa Finnmark

▪▪ Eniga kommunalråd i Sveriges inland krävde att Riksväg 45 skulle skyltas om till E45. För att bidra till ökad tursim, som de sa. Och kanske trodde. Och Trafikverket var inte ovilligt. För några futtiga miljoner kronor byttes blåvita 45-skyltar ut mot grönvita E45-skyltar från Göteborg till Karesuando.

Alla nöjda och glada? Kanske inte. Dödsolyckorna, de allvarliga olyckorna med svåra personskador, singelolyckor, lastbilar i diket. Ja, allt det där fortsatte som vanligt.

E45 är ett skrämmande exempel på en viktig trafikled som verkar totalt bortglömd. Uppsminkningen med ny färg på skyltarna liknar Kejsarens nya kläder.

Kanske är sträckan genom Orsa Finnmark allra sämst. Just den delen är "bara" tio mil lång (hela vägen är 169 mil).


Väg 76 Harg

Foto: PONTUS STENBERG

▪▪ Den här gamla kostigen genom Roslagen och norra Uppland från Norrtälje till Gävle har sina sämsta bitar genom Uppsala län. Här kör turister och sommargäster, ortsbor och timmerbilar som fraktar massaved till Holmens bruk och Skutskär och numera även långtradare som kommit från Baltikum med färjorna till Kapellskär.

En sommardag för några år sedan satt jag i bilen och funderade på hur det kan finnas så många storstenar och grova tallar alldeles intill vägen, när ju "Nollvisionen" säger att det ska vara möjligt att köra av vägen utan att slå ihjäl sig. "Området runt vägarna ska rensas från fasta hinder", hette det i den stolta deklarationen för 20 år sedan. Var det bara tomma ord?

Ögonblicket senare har en Mercedes kört av vägen och haft en osannolika turen att få ett välanpassat stopp mot en sten i tvåhundrakilosklassen. Bilen hade flyttat stenen en meter. Föraren och hans passagerare var oskadda.

Men bara en meter till höger eller vänster, eller före eller efter, stod bastanta furor som inte skulle ha vikit en tum. Och de står fortfarande kvar. Att bara skylta om och sänka hastigheten kan inte vara rätt lösning.


Till fjälls!

▪▪ Är det viktigt att turismen i de svenska fjällen har en framtid? Eller tycker politikerna att det är lika bra om skidsugna flyger till Alperna? Och, vilket är säkrast? Ska barnfamiljer köra till fjälls med risk för livet?

Politikerna gör det inte lätt för oss. Nattågen är i princip nerlagda och vägarna usla. Det spelar ingen roll vilken fjällby man väljer, det går varken att köra till Dalarna, Härjedalen, Jämtland eller Lappland utan att tvingas köra långa sträckor på vägar som är ovärdiga en välfärdsstat.

Europavägarna är inte bättre än länsvägarna. De senaste stora dödsolyckorna nu under våren inträffade på E45 söder om Sveg, tre döda när en dubbeldäckare välte, och på E12 väster om Lycksele, när en personbil fick sladd, också där med tre döda.

Det finns inga planer på att bygga nya säkra vägar till fjällen.