GULA FARAN

Lättare, råare, snabbare och givetvis dyrare

Lamborghini Gallardo Superleggera.

En Gallardo fast – lättare, starkare, snabbare.

Superleggera är en äkta Lamborghini, precis så brutal och oförlåtande som en Lambo ska vara. Helt enkelt en underbar bil.

Vi är i Arizona.

Solen steker det ogästvänliga ökenlandskapet och framför mig står en synnerligen delikat värstingbil.

Lamborghini Gallardo Superleggera.

Tillägget Superleggera betyder superlätt. Alltså har Lamborghini gjort allt för att göra Gallardo lättare.

Karossen, den stora elakt svarta bakvingen, nästan hela inredningen – ja nästan allt är gjort av det extremt lätta och starka materialet kolfiber.

Jag tar tag i förardörren och sliter av misstag upp den för häftigt eftersom jag missbedömt vikten, dörren är mycket lättare än i en ”vanlig” Gallardo. Väl inne blottas en fullständig orgie av naken kolfiber. Kardantunneln, ratten, instrumentpanelen, handbromshandtaget och framför allt dörrarna vars insidor helt är täckta av böljande karbonväv.

Väger bara 1 330 kilo

En standard Lamborghini Gallardo är långt ifrån en tungviktare med sina 1 430 kilo i tomvikt (tomvikt för Porsche 911 Turbo är 1 660 kg). Superleggera väger dock hela hundra kilo mindre, bara 1 330 kilo.

När jag startar motorn och kupén fylls med ett vasst rappande ljud från den hetsiga V10-motorn fylls hela min kropp av något som närmast liknar djup vördnad.

Maskinen låter mer än tidigare tack vare att både insuget och avgassystemet har en öppnare konstruktion som ger bättre andning. Effekten har ökat till 530 hästkrafter.

Jag sätter mig tillrätta i den djupt skålade kolfiberstolen och redan innan man drar åt fyrpunktsbältet sitter man som i ett skruvstäd. När de två sista remmarna till racebältet dras mot midjan känner jag pulsen slå i tinningarna. Sedan petar jag i ettan och rullar iväg.

För att betona Superleggeras rejsiga inställning har bilen Lamborghinis e-gear-transmission som standard. Det betyder paddlar bakom ratten som kontrollerar en automatiserad version av den vanliga sexväxlade lådan. Den kan både arbeta lugnt och

mjukt eller, med sportknappen intryckt, riktigt snabbt och aggressivt.

Lamborghini har historiskt sett haft usel bakåtsikt. Och Gallardo är lika dålig som svunna tiders värstingar – Countach och Diablo. I döda vinkeln lyckas jag missa en jättestor suv när jag ska byta fil! Det gäller att vara extra förutseende när man vardagskör en superbil.

Klimatanläggningen är kvar

Som tur är har jakten på låg vikt inte gått helt över styr, klimatanläggningen finns nämligen kvar. Skönt med lite svalka då termometern passerat 40-gradersstrecket.

Kyla skulle även växellådan ha behövt. Efter 15 minuters krypkörning bakom en traktor börjar växlarna hoppa ur, ett tydligt tecken på överhettning. Dags för lite svalkande fartvind.

Jag svänger av och tar sikte på några berg vid horisonten. Hettan dallrar över asfalten och krusar intrycket av en väg som egentligen är len som en nystruken sammetsskjorta. Den slingrar sig mellan roströda klippblock och gigantiska kaktusar så långt man kan se. Inga bilar, inga djur eller människor finns ute mitt på dagen i öknen. Det är bara jag, en stekande sol och Gallardo Superleggera.

Gallskriker ut ur kurvorna

Försöker finna bilens och min egen rytm genom ett par halvsnabba S-kurvor som tas på treans växel. Superleggera har exakt samma fjädring men aningen hårdare dämpare än en vanlig Gallardo. Skillnaden känns större. Viktminskningen har gjort att bilen lever ut och svarar snabbare på förarkommandon. För att få bilen att styra perfekt måste man ha lagom mycket vikt över framhjulen annars strävar bilen framåt i kurvorna. Med rätt balans tillåts man kliva på gasen tidigare och med lätt sladd vrålar, tjuter, gallskriker Superleggera ut ur kurvorna. En underbar känsla.

På raksträckorna låter jag bilen löpa fritt och jag petar i växel efter växel när motorn når 8 000 varv. Motorn varvar faktiskt så aggressivt att man får se upp på de lägre växlarna – varvräknaren hänger inte med!

Accelerationen från 0–100 km/h går numera på 3,8 sekunder, 0,2 snabbare än tidigare. Toppfarten ligger fast på imponerande 315 km/h.

Känslomässigt är Superleggera, näst efter Diablo GT, den mest spännande Lamborghini jag kört. Den har en naken och rå framtoning som nästan helt saknas på marknaden i dag.

En underbar bil!

Lamborghini Gallardo Superleggera

Fredrik Hulth