Nej till spelbolag som bara vill tjäna pengar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-13

Drömmar om tipsvinster ger guld åt spelarrangörer. Flera internationella spelbolag vill få svenska staten att släppa in dem på spelmarknaden.

I dag stänger finansminister Bosse Ringholm dörren mot uppstickarna.

– De är inte intresserade av att skydda eller hjälpa människor med missbruksproblem eller att värna svensk ungdomsidrott. De har endast ett intresse: högre privata vinster, skriver han tillsammans med representanter för föreningslivet.

På sistone har det blossat upp en märklig debatt om den svenska spelpolitiken. De multinationella internetbaserade spelbolagen har gått till angrepp mot den svenska spelregleringen och fått understöd av en del sportjournalister och ledarskribenter.

Vad som är förvånande är att det är så få som synat de internationella spelbolagens kort.

Hur ska de kunna uppnå sina önskade vinstnivåer om de samtidigt ska värna svenskt föreningsliv? Hur ska deras vinst-återbetalningsnivåer kunna kombineras med den svenska målsättningen att hålla tillbaka spelberoendet?

Ekvationen är omöjlig. Men det spelar ingen roll för spelbolagen. De är inte intresserade av att skydda eller hjälpa människor med missbruksproblem eller att värna svensk ungdomsidrott. De har endast ett intresse: högre privata vinster.

Att internetbolagen i första hand vill värna om sina inkomster är inte konstigt, det ligger i deras natur. Men spelmarknaden är speciell. För många människor innebär den en chans till spänning i vardagen, och den bidrar till försörjningen av både ungdomsorganisationer och idrottsrörelsen. Men den kan även skapa beroende och kriminalitet. Därför kan den inte släppas lös.

I stället måste samhället förhålla sig till spelmarknadens olika aspekter. Konsekvensen av detta synsätt har i Sverige varit tydlig. Det ska erbjudas spel som svarar mot människors efterfrågan, men spelets avarter, som spelberoende, bedrägerier och andra typer av kriminalitet, måste bekämpas.

För att åstadkomma en sund balans har Sverige valt att reglera spelmarknaden enligt följande mönster:

Risken för spelberoende stävjas genom att nivån på vinståterbetalningen och antalet spelplatser hålls nere. För dem som ändå hamnar i spelberoende anslås särskilda medel för att komma till rätta med missbruket.

Risken för bedrägerier och annan typ av kriminalitet bekämpas, dels genom rent polisiära insatser, dels av ett regelverk som säger att spelverksamheten ska bedrivas av svenska aktörer som staten kan kontrollera.

Att överskotten går till rätt ändamål garanteras genom att endast tillåta svenskt föreningsliv och staten som spelarrangörer.

På senare tid har arbetet med att utveckla spelpolitiken lett till följande förändringar:

Insatser mot spelberoende har fått ökade anslag från fyra miljoner kronor år 2002 till 19 miljoner kronor år 2004.

Riksdagen har beslutat att införa ett nytt system för fördelningen av Svenska Spels bidrag till idrottsrörelserna och ungdomsorganisationerna. Det nya systemet kommer att utgå från Svenska Spels hela överskott och inte bara från värde-automaterna, såsom det gör i dag.

Det finns ytterligare ett område som kräver bevakning: den illegala spelsektorn.

Av naturliga skäl är det svårt att uppskatta storleken på denna sektor, men den antas omsätta åtskilliga miljarder kronor. Lotteriinspektionen har på regeringens uppdrag, tillsammans med Finansinspektionen och Rikspolisstyrelsen, kartlagt denna sektor. De har bland annat kommit fram till att det i Sverige torde finnas minst 3 000 illegala spelautomater, vilka utgör en viktig inkomstkälla för den organiserade brottsligheten.

För att komma till rätta med spelsektorns illegala del finns det anledning att bland annat se över tillståndsgivningen för spel samtidigt som polisen och åklagarmyndigheten bör prioritera arbetet på detta område.

I den offentliga debatten har det förefallit som om Sveriges nationellt reglerade spelmarknad är unik. Så är inte fallet, de flesta europeiska stater har liknande system. Och EU accepterar nationellt reglerade spelmarknader, under förutsättning att landet värnar om konsument- och skyddsintressen samt syftar till att minska spelberoendet.

För oss som representerar staten och föreningslivet är det självklart att även fortsättningsvis slå vakt om den svenska spelmodellen.

Vi tror på dess förmåga att tillgodose efterfrågan på spel under kontrollerade former och att bidra till Idrottssveriges och de svenska ungdomsorganisationernas verksamhet. Vi avser att arbeta för att dessa mål ska kunna nås även i framtiden.

Bosse Ringholm (finansminister), Bengt Westerberg (ordförande i Folkspel), Lena Öhrsvik (ordförande i Reumatikerförbundet), Hans Hellquist (finansansvarig Riksidrottsstyrelsen)