Usla pensioner – ett hot mot demokratin

Debattörerna: Inte hållbart att det lönar sig allt mindre att arbeta

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-02-05

 Ett pensionssystem som innebär sjunkande ersättning, där det lönar sig allt mindre att arbeta och som omvandlas från skydd för inkomstbortfall till en grundpension, är inte långsiktigt hållbart, skriver Dan Andersson och Bo Bernhardsson.

DEBATT. Det problematiska med januariöverenskommelsen är inte bara delar av innehållet utan också vad den inte innehåller. Den presenterar inga tydliga avsikter eller förslag för att möta de stora utmaningar som måste hanteras för att politiken ska få tillbaka förtroendet hos breda grupper.

De etablerade partiernas problem och en grund till att Sverigedemokraterna vunnit stora framgångar är att tilliten till politik och samhälle krackelerar. Och det beror bland annat på vad som hänt och händer med pensionerna. Pensionen i Sverige, både den statliga och den avtalade, ger en väsentligt lägre nivå än i övriga nordiska länder.

Hur är då pensionsläget? Trots målsättningen att den statliga inkomstpensionen skulle ge 60 procent av slutinkomsten i pension, får de yngsta ålderskullarna som nu gått i pension inte ens 50 procent. Det konstaterar Daniel Barr, generaldirektören för Pensionsmyndigheten.

Tjänstemannafacken ser problemet. Med en pensionsavgift på effektivt 17 procent är det; ”svårt för att inte säga omöjligt, att på sikt upprätthålla trovärdigheten i systemet ”, skriver ordförandena för de stora tjänstemannaorganisationerna.

Pensionssystemet skulle vara autonomt i förhållande till politiken för att skydda statsfinanserna, men blev det så?

Det är inte möjligt att ange hur höga pensionsavgifter som behövs eller vilken pension individer kommer få utan rimlig kontroll över livsarbetstiden i förhållande till livslängden, men inte heller utan kontroll av och hänsyn tagen till migrationen. Den finansiella stabiliteten, eller snarare instabiliteten, inverkar också på pensionerna.

Partierna bakom januariöverenskommelsen vill tala med parterna på arbetsmarknaden om försämringar av bland annat arbetsrätten. Vi föreslår istället samtal om rejält förbättrade pensioner för ökad tillit och trygghet i Sverige.

De avgörande faktorerna

  • Livslängden. För att inte pensionerna ska sjunka eller avgifterna öka måste livsarbetstiden öka i takt med ökad livslängd. Den återstående livslängden vid 30 års ålder har ökat som genomsnitt, men bara hälften så mycket för kvinnor med gymnasial utbildning som för dem med eftergymnasial utbildning. Observera att här redovisas bara inrikes födda kvinnor. Ju friskare och bättre liv akademikerkvinnor får, desto mer måste kvinnor med kort livslängd öka sin livsarbetstid eller också få lägre pension.
  • Migrationen. Inkomstpensionen bygger till avgörande del på omfördelning av inkomster över livet för samma individ, men den framtida pensionen beror inte bara på egna inkomster, utan också på genomsnittet för andras inkomster. Individens pensionsrättighet styrs av inkomstindex som speglar genomsnittsinkomsten för dem som har inkomster i åldrarna 16-64 år. En befolkningsökning med individer som har lägre inkomster sänker inkomstindex och därmed pensionsrättigheternas värde. Verkligheten är att migration från EU-länder utanför Norden, enligt SCB:s statistik innebär väsentligt lägre årsinkomster än för inrikes födda. Utbildning är nyckeln till en god framtida löneutveckling. Av inrikes födda män har två tredjedelar högskolebehörighet, men det har bara hälften av dem som är födda utanför Europa och kom till Sverige mellan 0-6 års ålder. Det bidrar till en press nedåt på medelinkomsten. Det är ganska lätt att inse det problematiska med en integrationspolitik som bygger på sänkta löner, att det ”måste bli billigare att anställa”.
  • Finansiell stabilitet. Den tredje faktorn som påverkar pensionerna är finansiella kriser. Som följd av finanskrisen 2008/09 har bromsen i pensionssystemet hållit tillbaka utgående pensioner. I Sverige har kraftigt ökad belåning hos hushållen och radikalt stigande priser på bostäder ökat risken för en krasch. Chocker kan påverka avkastningen på systemets buffertkapital eller leda till lägre arbetsinkomster för hushållen och därmed också mindre avgiftsunderlag för pensionssystemet.

Ett pensionssystem - som innebär sjunkande ersättning, där det lönar sig allt mindre att arbeta och som omvandlas från skydd för inkomstbortfall till en grundpension – är inte långsiktigt hållbart. Den goda nyheten är att vi lever allt längre efter pensioneringen, den dåliga att det nuvarande pensionssystemet ger många år efter pensioneringen – med mycket låg inkomst.

Taket i inkomstpensionen bör höjas rejält så att det ger ett bra inkomstskydd för fler heltidsarbetande löntagare med vanliga inkomster, som lärare, byggnadsarbetare, specialistsjuksköterskor och industriarbetare.

Vårt förslag är att pensionsavgifterna höjs så att den genomsnittliga statliga pensionen ligger på väl över 60 procent i förhållande till tidigare lön, och att med avtalspensionen en vanliga löntagare får en pensionstrygghet på väl över 70 procent och i nivå med de bästa länderna i EU.

Tre frågor inställer sig:

  1. Kommer det att vara nödvändigt att öka premiereservens andel i inkomstpensionen för att minska beroendet av medelinkomstens utveckling? En ökad premiereserv ökar istället beroendet av finansiell stabilitet. Och en större premiereserv för att garantera pensionsrättigheter kräver i närtid högre avgifter för att i rimlig tid nå en trovärdig nivå på individens pensionsrättigheter. Det innebär ofrånkomligen att de som är mitt i yrkeslivet kommer att få betala sin egen och andras pension.
  2. Hur mycket behöver parterna höja de avtalade avgifterna för att kompensera bristerna i det statliga pensionssystemet? De avtalade pensionerna bygger på fonderade premier och är inte lika känsliga för medelinkomstens utveckling i Sverige, men liksom premiereserven för finansiell instabilitet. Kvinnor och LO-medlemmar är dock, beroende på lägre livsinkomster, mer beroende av den statliga inkomstpensionen, så vägval eller att inte välja ny väg överhuvudtaget får tydliga konsekvenser för jämställdhet och jämlikhet.
  3. Hur mycket behöver avgiften till den statliga inkomstpensionen öka? Systemet måste upplevas som rättvist och vara stabilt över ett halvsekel.

Partierna bakom reformeringen av pensionssystemet under 1990-talet förutsåg inte att liberaliseringen av ekonomin skulle leda till ökad ojämlikhet, till spridning av hälsa och inkomster i befolkningen, och till finansiell instabilitet.

Januariöverenskommelsen kommer, befarar vi, inte att leda till ett mindre och mera maktlöst SD. Stödet för demokratin beror nämligen inte främst på att idén i sin egen rätt är så övertygande. Stödet för demokratin förtjänas. Om detta system inte längre levererar välfärd och rättvisa, om viktiga kontrakt med medborgarna bryts, då kommer också tilliten och stödet för demokratin att svikta.

Kraftfulla åtgärder nu för bättre pensioner har den omedelbara effekten att den ökar tilltron till framtiden och mellan människor.

Dan Andersson, fristående utredare och tidigare LO-ekonom
Bo Bernhardsson, tidigare riksdagsledamot (S) och ledamot i finansutskottet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.