Så diskriminerar vi barnen med Downs

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-03-17 | Publicerad 2016-03-16

Svenska Downföreningen: Tänk om olika fick vara bra – på riktigt

DEBATT. ”Rocka sockorna-dagen”, som internationella Downs syndromdagen den 21 mars kommit att kallas, är snart här. Färglada sockor som rockas av poliser, skolklasser och till och med hästar, hundar och höns. En färgsprakande fest för att hylla olikheter och mångfald i samhället.

Men vad händer sedan?

Den 22 mars, när vi tar på oss likfärgade strumpor igen. Har det hänt något avgörande då, med de normer och strukturer i samhället som inte tar till vara på vissa medborgares kapacitet eller ens uppmuntrar dem att delta i vårt gemensamma samhälle?

Människor som har Downs syndrom måste precis som alla medborgare, få ta del av sina fullständiga och lika rättigheter. Verkligheten för många är att negativa attityder, låga förväntningar, diskriminering och exkludering skapar ett liv där de inte har möjlighet att utveckla sin fulla potential. När däremot förutsättningar skapas som möjliggör att kunna delta på sina villkor, gynnas inte bara personen ifråga utan även omgivningen.

I en miljö där vänskap, acceptans, förståelse och respekt kan växa, växer också människor och deras förmåga att tro på sig själva och andra.

Är det möjligt för Kim, Maria, Samuel och Shirin, som råkar ha fötts med en extra kromosom 21, att leva, arbeta och fullt ut delta i framtidens samhälle?

Rocka gärna sockorna den 21 mars och låt dina sockor öppna upp för samtal om hur vi tillsammans kan skapa ett samhälle där olika inte bara gillas, utan också får delta.

Ja, det kan komma att kräva en extra insats från dig, en ansträngning. Du, som inte har en intellektuell funktionsnedsättning, behöver lägga tid på att tänka ett extra varv kring hur just du kan agera och anpassa dig för att möjliggöra inkludering.

Vi säger inte att det är lätt, men vi vet att det är möjligt. Vi tar dagligen del av historier som bevisar det. Historier om turen att träffa just rätt person; en fantastisk pedagog, en ung assistent utan utbildning, en logoped eller en arbetsgivare som vågade tänka utanför boxen, en handläggare som för en gångs skull förstod, som brann lite extra för sitt jobb.

Vårt samhälle är och ska vara personberoende, men vi kan inte förlita oss på turen att råka träffa rätt person för att tillgodose oss våra rättigheter. Vi måste bygga ett samhälle som säkerställer den tryggheten. För även eldsjälar slutar på sina jobb och då står Elsa där, fem år gammal, utan någon försäkring om att hon kommer få fortsätta utveckla sitt språk, för det var bara hennes resursperson på förskolan som hade gått Tecken som stöd-kursen.

Rätten till svenska språket, minoritetsspråken och svenska teckenspråket stärktes i och med språklagen 2009, men för vår målgrupp och andra som är i behov av AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) finns fortfarande otillfredsställande luckor i lagen.

Individers möjligheter att utveckla kommunikation och språk är en grundnyckel för samspel, kunskapsinhämtning, tänkande och demokrati. Ändå finns ingen central styrning eller riktlinjer för hur barn med Downs syndrom ska säkerställas sin rätt till språk. Pedagogiken finns i flera delar av världen, forskning som stöder pedagogiken finns, men den tillämpas i många fall bara om föräldrarna driver på eller om familjen haft den där turen att träffa rätt person.

Så varför inte börja samtalet där på måndag?

Rocka sockorna för att det är kul, men också som en signal om att du är villig att ge tid till eftertanke om vad som krävs för att skapa ett inkluderande samhälle. Där olika är bra, på riktigt.

Veronica Magnusson Hallberg

Ordförande, Svenska Downföreningen

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln