Carl XVI Gustaf, svensk konung av Guds nåde?

Debattörerna: Lagen tillåter kungen att begå massmord utan påföljd

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-03-01 | Publicerad 2020-02-29

Om våra politiker saknar modet att demokratisera vår författning så att statschefen väljs på demokratiska grunder i stället för på blodets rätt, borde man ändå kunna avskaffa de två groteskt föråldrade bestämmelserna om åtalsimmunitet och obligatorisk religionstillhörighet, skriver Sten De Geer och Margareta Zandén.

DEBATT. I regeringsformen kapitel 5 § 8 stadgas: ”Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar.” Denna straffrättsliga immunitet gäller alla brott från felparkering till mord.

Denna egendomliga bestämmelse strider mot den grundläggande principen om allas likhet inför lagen och mot regeringsformen kapitel 1  § 2 om att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.

1809 års regeringsform innehöll en motsvarande bestämmelse: ”Konungens Majestät skall hållas i helgd och wördnad; hans gerningar ware mot allt åtal fredade."

Men det räcker inte att gå 211 år bakåt i tiden för att ta reda på ursprunget till bestämmelsen. Immuniteten mot åtal har sin grund i begreppet ”kung av Guds nåde” som innebär att kungen härskar på order, initiativ eller tillåtelse av Gud. Kungen förvaltar ett himmelskt mandat och får därför inte kritiseras eller störtas.

Enligt Dick Harrison började den latinska frasen ”rex Dei gratia kung av Guds nåde” brukas i Italien omkring år 600 av langobardernas härskare Agilulf. Begreppet ”kung av Guds nåde” har sedan förmedlats till oss genom karolingerna i det frankiska riket på 700- och 800-talen och senare via Frankrikes kung ”staten det är jag” Ludvig den XIV.

Grundlagberedningen, som arbetade fram förslaget till 1974 års regeringsform, föreslog att bestämmelsen om straffrättslig immunitet skulle strykas. Man motiverade det på följande sätt: ”Utifrån ett nutida betraktelsesätt bör även paragrafens andra mening utgå, och svensk lag äga tillämpning för kungen i samma utsträckning som för andra medborgare.”

En ledamot, moderaten Allan Hernelius, reserverade sig, enligt honom vore det stötande om kungen skulle kunna ställas till ansvar vid en trafikförseelse och av principiella skäl borde det inte heller vara möjligt att åtala vid begångna fel eller försummelser i ämbetet.

Regeringen gick emot grundlagberedningen och anslöt sig i stället till Allan Hernelius reservation, resultatet blev att kungens åtalsimmunitet från 1809 behölls i den nya regeringsformen.

Som motivering angavs att åtalsimmuniteten var nära förbunden med monarkins begrepp (kung av Guds nåde?) och att ordningen inte innebar några praktiskt betydelsefulla olägenheter.

För 15 år sedan gavs en praktisk illustration till hur åtalsimmuniteten fungerar i skarpt läge. Kungen var på väg i bil från Stockholm till Öland. I närheten av Norrköping stannade bilen framför kungens, för att släppa över en fotgängare på ett övergångsställe. Kungen hann inte bromsa utan körde in i den framförvarande bilen.

Under normala omständigheter hade kungen förhörts av polisen antingen som vittne till eller misstänkt för trafikbrott. I stället dök en Säpobil blixtsnabbt upp och förde bort kungen från olycksplatsen.

Föraren till den bil som blev påkörd av kungen blev däremot förhörd och alkotestad. Rent sakligt var skälen att alkotesta kungen betydligt starkare än att testa den som blivit påkörd.

En annan situation där det förefaller troligt att åtalsimmuniteten räddat kungen åtminstone från att bli föremål för förundersökning om misstänkt mutbrott inträffade år 2006.

Det blev då offentligt att kungen tillsammans med en vän köpt en exklusiv motorbåt med namnet Polaris för 625 000 kr. Enligt uppgifter i media hade det säljande båtföretaget reducerat priset med 1,5 miljoner kr mot rätten att efter överenskommelse med köparen få utnyttja båten i försäljnings – och marknadsföringssyfte. Kungen åtog sig att bli hedersordförande i båtmärkets motorbåtsklubb.

När båten var färdigbyggd hängdes den upp i varuhuset NK:s ljusgård i Stockholm. Kungen var på plats tillsammans med 400 inbjudna gäster. Tillställningen med kungen blev en PR-mässig triumf för båtföretaget. Frågan om den häftiga prisrabatten på båtköpet och kungens motprestationer till företaget utgör brottsligt tagande respektive givande av muta prövades aldrig på grund av kungens åtalsimmunitet.

Men om lagen tillåter kungen att begå massmord utan någon som helst påföljd är regleringen i successionsordningen desto strängare mot honom när det gäller religionen.

Kungen måste nämligen vara protestant och i enlighet med vad som är stadgat i Augsburgska trosbekännelsen fördöma katoliker, judar, muslimer, baptister och andra kättare. Frågan är hur väl vår nuvarande kung levt upp till dessa krav. Svaret är att kungen systematiskt bryter mot grundlagen på denna punkt, något vi bör vara mycket tacksamma för.

Om våra politiker saknar modet att demokratisera vår författning så att statschefen väljs på demokratiska grunder i stället för på blodets rätt, borde man ändå kunna avskaffa de två groteskt föråldrade bestämmelserna om åtalsimmunitet och obligatorisk religionstillhörighet.

Nu när regeringen står i begrepp att tillsätta en utredning med uppgift att se över regeringsformen för att stärka dess demokratiska och rättsstatliga hållfasthet, är rätt tillfälle att gå till verket.


Sten De Geer, advokat
Margareta Zandén jur. kand.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här