”Få lyssnar på en jonkare som jag”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-05-13

Debattörerna: Vi har träffat missbrukarna som ingen tar på allvar

De har mött Lena, Linnea och Truls. De lever ett liv med missbruk. Men de är som vi. Det är dags att politiker och beslutsfattare kommer ut i deras verklighet, skriver Björn Fries och Jessica Nettelbladt. (Personen på bilden har inte med texten att göra)

DEBATT. Ett gott samhälle skapar ramar för människor där alla utifrån sina förutsättningar ges möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det förutsätter en insikt om att vi alla är lika mycket värda men att varje individ är unik. Att våra behov av samhällets stöd kan vara mycket skiftande under livets resa.

Utifrån den grundsynen vill vi berätta om de av oss som lever med beroendeproblem, hemlösa och många gånger i fattigdom. Om den moralism, stigmatisering och bestraffning som är vardag för många av dem vi mött och kommit nära.

De vi pratar om är inte "missbrukare, hemlösa och fattiga". De är mammor, pappor, döttrar, söner och vänner. Vanliga människor med drömmar om ett gott liv.

Vi möter Lena, 42. Hon har diagnostiserats med en lindrig psykisk sjukdom och ett missbruk, som lett till att hon inte klarat av ett eget boende. Hennes två barn har blivit omhändertagna och hon har förlorat sitt arbete. Hon bor med en vän i ett övergivet kolonihus utan el och vatten.

Lena önskar att det hade funnits mer individuell hjälp och specialresurser för kvinnor med missbruk och barn.

”Det är en stor sorg att inte kunna vara mamma, både för mig och mina barn”, säger Lena.

Linnéa, 25, sitter vid vägkanten intill en kyrkogård i Malmö. Hon skakar av abstinens och berättar att en torsk just slängt ut henne ur bilen för att hon inte ville suga av honom utan kondom. Om hur människor tittar på henne med förakt när hon går på gatan för att sälja sex, samtidigt som trafiken av torskar aldrig avtar. ”Det är som en ond cirkel både för mig och för dom”, säger Linnéa som sökt hjälp på avgiftningsklinik men många gånger inte kommit in. Ibland har hon lyckats, men mest misslyckats, med att sluta med heroinet.

”Jag önskar att det fanns hjälp att få när man själv vill, då är man ju motiverad”, säger hon.

”Politikerna och socialtjänsten borde ta tillvara våra erfarenheter, vi som lever eller har levt det här livet, för att få uppslag till bättre vård. Är man jonkare som jag, så är det få som lyssnar och tar en på allvar. Det känns som att jag inte ses som människa utan mer som avskum. Men folk fattar inte, asså jag är ju sjuk i mitt missbruk. Jag behöver vård och hjälp, inte straff, skuld och skam. Det har jag så det räcker av mig själv”.

”Det är som att vi lever i olika världar, fast ändå i en och samma”, säger Truls som just nu sitter av ett sex månaders LVM, Lag om vård av missbrukare.

”Här finns ingen vård, det är mest förvaring och väntan på att få komma ut igen. Ett gäng ångestfyllda missbrukare under samma tak och det ända vi gör är att snacka om droger, så vi kan drömma oss bort. För mig känns det värre än fängelse, för där har dom i alla fall något att göra, här finns ingenting. Och vad har jag gjort för brott mer än mot mig själv? Dom borde ha olika typer av behandlingar och sysselsättning så att jag kan bli motiverad att må bättre. Som det ser ut nu är jag glad om det går att komma ut på promenad 15 minuter i veckan. Och varför sätta alla missbrukare under ett och samma tak? Tänk integration, det gör man ju över allt annars”.

Politiker, chefer, och andra beslutsfattare – välkomna ut i en värld där många lever.

I dagens Sverige har 900 000 människor ett riskabelt bruk av alkohol och narkotika. Missbrukets samhällsekonomiska kostnad uppgår till 16 procent (cirka 150 miljarder kronor) av den svenska stadsbudgeten varje år. De samhällsekonomiska kostnaderna är nio gånger större än de resurser som kommuner och landsting lägger ner på vård, behandling och stöd.

Agera och öppna upp för nya idéer hur vi kan förändra och förbättra vården så att chansen till ett friskare liv ökar.

För de flesta som har möjlighet att föra fram sin röst i missbruksdebatten så handlar det om politiskt navigerande. Men för de som vi träffat är utsatthet den vardag man lever i och för många handlar det om liv och död varje dag.

Björn Fries

Jessica Nettelbladt

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln