Vi måste våga tala allvar om husfridsknullandet
Varje morgon när jag vaknar, tar jag mig på kuken. Jag gör det reflexmässigt.
Känner på den bultande hårdheten och tackar gudarna för att den även idag vaknat före mig.
Har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan stånd. Utan att känna den mäktiga metamorfosen som utspelar sig i kalsongerna - telefonhytten där den menlöse journalisten förvandlas till den manliga superhjälten Penetrator.
Ni vet vad jag menar, eller hur?
Nog har vi alla varit Penetrators, superhjältar med ett enda - inte så altruistiskt - mål i livet: att stoppa in den.
Penetrator har, som alla superhjältar, många fiender. Huvudvärk, trötthet, dåliga ursäkter, sovande barn är några av skurkarna superhjälten måste bekämpa.
För att göra det, använder sig Penetrator av många olika vapen: övertalning, tjat, envishet, skuldkänslor, utpressning och, i vissa fall, våld.
I det sistnämnda fallet reagerar samhället. Det kallas våldtäkt och är förbjudet. Alla andra former är dock tillåtna och accepterade.
Tyvärr.
För några månader sedan skrev jag ett brev till min 12-åriga dotter.
Det handlade om hur jag önskade att hon skulle leva sin sexualitet, när det nu blev. Jag bad henne att lyssna på sin kropp:
Din kropp har yttrandefrihet - använd den friheten bara med någon som har ett behov av att lyssna. Släpp in en, tio eller tvåhundra. Men släpp inte in någon som du inte önskar. Försvara din kropp.
När du inte vill:
Se varje oönskad smekning som en mikroskopisk våldtäkt, varje stulen kyss som en krigsförklaring.
När du inte vill:
Är dina ben en gränspostering, dina senor är taggtrådar och varje por en soldat.
När du inte vill:
Säg nej. Nej, nej, nej! Hur många gånger du vill.
Du behöver inte ha en ursäkt och det är inte sant att dina nej förbrukas och tar slut. ”Nej” är din frihets sista utpost. Försvara den.
Men när du vill:
Finns det bakom dina hopbitna tänder en armé av kyssar. Ställ den i kärlekens tjänst! I den som varar ett liv, ett år, en sommar eller bara några andetag.
När du vill:
Är din kropp ett land i en värld med andra länder.
Utforska dem utan rädsla. Utan fördomar. Korsa hav, upptäck länder, landstig på kontinenter och öppna kanaler - inte för varor utan för känslor.
Lyssna på din kropp, det är din kompass.
När du vill:
Res med vit flagg! Det handlar inte om att erövra, utan om att kapitulera tillsammans.
Hittar en undersökning som gjordes av Veckorevyn och som visar att 59 procent av tjejerna har sex trots att de egentligen inte vill. Jag tror att det egentligen är många fler. Känner faktiskt inte en enda tjej som inte har varit med om det. Särat på benen så att han ska sluta tjata, eller för att slippa hans dåliga humör dagen efter. Tjejer som vill vara så duktiga och då ingår också att vara kåta och villiga.
Många av kvinnorna i undersökning anser själva att det inte är något problem att bjussa på lite sex.
Jag tycker att det nästan är läskigare. Hur husfriden förhandlas fram genom sex.
Hur övergreppen naturaliseras i förhållanden. De sker i samförstånd. Som en tyst fredsöverenskommelse.
Han lägger sitt hårda kön mellan hennes lår, som en trojansk häst, med ett falskt fredslöfte. Och hon öppnar porten, medveten om att jämställdheten och husfriden har ett tyst och skamfullt pris.
Varför finns det nästan ingen debatt om det här?
Vi pratar ju ändå om Sverige. Landet där kvinnorna är självständiga och medvetna, där man debatterar om lagstadgad pappaledighet och könskvotering. Där man massproducerar velourpappor och där man knappt kan öppna käften utan att aptera en kvinnofälla.
Är det kanske därför alla är så tysta? Av skam?
Därför att de drabbade ofta just är de drivna, självständiga och jämställda kvinnorna, som öppet inte kan försvara husfridens tysta diplomati? Och för att de som utför de här mikroskopiska våldtäkterna är de stolta velourpapporna? De som talar så fint om kvinnans lika rättigheter men beter sig som hänsynslösa Penetrators?
För bakom orden, under lakanen och mellan benen finns den svenska jämställdhetens akilleshäl.