Därför går jag in i Big Brother-huset
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-10 | Publicerad 2015-10-16
Kommunpolitikern Elin Nilsson (M): Det återstår att se om jag lyckas med mitt mål
DEBATT. Det har gått tio år sen jag engagerade mig politiskt. Uppvuxen i Sundsvall, en medelstor stad i Norrland, där allting är varken för mycket eller för lite. Det mesta är där, precis på mitten. Ändå fanns alltid känslan av att något eller kanske ganska mycket inte var som det skulle. Det är så klart inget som är unikt för Sundsvall. Samhällsproblem finns i varje stad, på varje arbetsplats och i varje klassrum.
Det började på lågstadiet – när platser i klassrummet lottades varannan kille och tjej för att vi tjejer förväntades att hålla killarna lugna. Eftersom killar är ju av naturen vilda och vi tjejer av naturen kloka och eftertänksamma.
Det slutade i mötesrummen och vid styrelseborden. Där jag fem gånger så ofta blir bedömd efter hur jag ser ut, får kommentarer om min kropp och om hur jag klär mig i stället för vad jag säger och faktiskt presterar.
När dokusåporna blev ett fenomen som nådde våra vardagsrum blev människor direkt upprörda, rentav rasande. På grund av att de tvingades bevittna mobbning, sexism och kränkande beteende.
Varför det?
Är det inte precis lika illa att det sker i det dolda?
Som människor är vi ofta bekväma med att det vi inte behöver se inte heller är våra problem. När EU-migranterna kom till Sverige för att tigga och fattigdom blev synligt så blev den en stress i människors vardag. Innan kunde vi låtsas att ingen behöver svälta år 2015.
När jag och många andra kvinnor med mig som har en stark röst i debatten får utstå dödshot och nätkommentarer om att vi är horor som borde ta livet av oss så blir sociala medier som fenomen beskyllt för att vara problemet. Men det är fel.
De människor som sitter bakom en dataskärm och skriver de här sakerna bär ensamma ansvaret. På samma sätt som att det inte är kommunens fel att en kvinna utsätts för våldtäkt i den där parken eller elljusspåret som inte var upplyst. Det är kvinnohataren som begår brottet och tar sig rätten till hennes kropp som ensam bär skulden.
Vi bär alla ett ansvar för att vi ska få ett bra samhällsklimat. Tillsammans skapar vi den värld vi vill leva i och det är bara genom samtalet, acceptansen och förståelsen för olikheter vi kan nå dit.
Jag går in i Big Brother-huset för att stå upp för jämställdhet och alla människors lika värde. För att driva opinion i ett nytt forum som redan är en stor del av populärkulturen – inte minst för unga människor.
Politiker behöver komma närmare de vi är till för, inte längre ifrån dem. Om min medverkan i "Big Brother" kan föra debatten ett steg åt rätt håll så är det värt det. Faktum är att oavsett om det här huset av många bedöms som ett kontroversiellt forum, så kommer jag att vara i större säkerhet där än vad många kvinnor är i sina egna hem. Det och mycket annat kommer jag att prata om.
Det är en fantastisk möjlighet eftersom jag har en röst i debatten. Min röst räcker också till för alla dem som inte har det. Jag talar för hon som blir utsatt för sexuella trakasserier på jobbet, han som blir mobbad i skolan och för de som inte vågar vara sig själva öppet. Jag ger upp en liten del av min frihet med förhoppningen att fler på sikt ska kunna leva friare.
Det går aldrig att förutse framtiden eller veta om ens ambition och syfte uppfylls. Men en sak är säker:
Genom att göra det som alltid gjorts kommer enbart samma resultat att uppnås.
Elin Nilsson
Moderat kommunpolitiker i Sundsvall och
deltagare i "Big Brother Maktspelet"