De offras i Europas iskalla gränspolitik
Läkare utan gränser: Köldskadorna och dödsfallen vi nu ser i lägren är resultatet av en medveten politik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-01-17
DEBATT. ”Köldvåg drar över Europa”. ”Minus 20 i Serbien”. ”Extremkylan som vållar dödsfall”.
Rubrikerna är många och braskande.
Ibland låter det som om årets vinter kom som en total överraskning. Som om det var omöjligt att förutse att de flyktingar och migranter som fastnat i södra Europa snart skulle vara i behov av ett riktigt tak över huvudet. Alla de som är på flykt undan krig och umbäranden och som nu kamperar i tomma byggnader i Serbien eller på en grekisk ö med ett enkelt kupoltält och en presenning som enda skydd mot snöstormar och minusgrader.
Men vi får inte låta oss luras. Även om det bistra vädret är den direkta orsaken till att människor i Europa drabbas av köldskador är det inte huvudproblemet.
Det som händer nu i flera av våra europeiska grannländer är varken en naturkatastrof eller följden av ett märkligt väderfenomen. Köldskadorna och dödsfallen bland migranter och flyktingar är resultatet av en medveten politik, såväl på nationell som på europeisk nivå.
Det är en inhuman politik som sedan länge haft till syfte att hålla människor borta från europeisk mark och att ”straffa” dem som redan befinner sig här.
Nio månader efter EU:s migrationsavtal med Turkiet och stängningen av Balkanrutten har regionen tilldelats rollen som Europas grindvakt, en förvaringsplats där tiotusentals människor är strandsatta sedan månader. Många av dem är på flykt från kriget i Syrien, från Irak, Afghanistan eller andra konfliktzoner. De flesta, drygt 60 000, befinner sig i Grekland och har levt under miserabla humanitära förhållanden i många månader redan. Andra har lyckats ta sig vidare till Serbien och fastnat där.
Att kontrollera gränser och hålla flyktingar utanför Europa har under en längre tid varit viktigare än människors liv och hälsa. Konsekvenserna är inte bara tusentals döda i vågorna på Medelhavet. Den förda politiken har också lett till ett stort mänskligt lidande bland dem som överlevde resan.
På de grekiska öarna lever småbarnsfamiljer i enkla tält och tvingas göra upp eld för att inte förfrysa i den bittra kylan. Andra tillbringar natt efter natt på ett cementgolv i Aten. I Serbiens huvudstad Belgrad lever ungdomar i övergivna lagerbyggnader med temperaturer på minus 15 grader. Även för de som med hjälp av smugglare fortsätter resan norrut i Europa är risken för våld och övergrepp påtaglig.
Men att tälten på de grekiska öarna skulle kollapsa under snöfallen behöver man inte vara expert för att kunna förutspå. Inte heller att de fallfärdiga byggnaderna i Serbien blir hälsovådliga när temperaturen kryper ner långt under nollan.
Så vad gör då mottagarländerna, vad gör EU?
I Serbien har myndigheterna de senaste månaderna begränsat utdelningen av humanitär hjälp. Det enda man har släppt igenom är en ytterst basal utdelning av filtar och mat. Syftet: att tvinga in migranterna och flyktingarna i de officiella lägren. Men de här lägren är överfulla och därför fortsätter många att söka alternativa sovplatser.
Redan har flera människor dött till följd av kylan och bara de senaste dagarna har våra medicinska team tagit emot ett dussintal patienter med köldskador på fötter eller händer.
På det grekiska fastlandet och på öarna Lesbos och Samos sitter människor fast i snökaoset, den pågående asylprocessen innebär att de inte kan ta sig därifrån. Och att den psykiska hälsan påverkas av dessa hemska levnadsförhållanden är det inget snack om, det berättar majoriteten av de människor som våra psykologer träffar. Att EU som en av världens viktigaste humanitära aktörer utanför regionen inte kan prestera bättre när det gäller behoven på hemmaplan är både upprörande och svårt att begripa.
Läkare Utan Gränser finns på plats såväl i Grekland som i Serbien. Vi försöker bistå de utsatta människorna på alla sätt vi kan, till exempel genom att ge dem värmeelement, dela ut filtar och evakuera extra utsatta individer till akutboenden.
Vi och andra humanitära organisationer kan fortsätta dela ut torra kläder och filtar varje dag, men det skulle inte räcka långt. För att skapa värdiga levnadsförhållanden måste ansvariga myndigheter agera. Och EU måste vakna och inse konsekvenserna av sin egen politik. Det är människors liv och hälsa som står på spel!
I månader har Läkare Utan Gränser försökt förmå EU, FN:s flyktingorgan UNHCR och myndigheter i Grekland och Serbien att inrätta anpassade och värdiga boendelösningar för att förhindra att vintervädret – som alla visste skulle komma i år igen – skulle skörda liv.
Reaktionen hittills är minst sagt yrvaken. Eller som en 17-åring pojke i en iskall lagerbyggnad i Belgrad summerade situationen häromdagen: Det är inte vintern som är problemet. Det är Europa.
Anna Sjöblom,
sjuksköterska och humanitär rådgivare, Läkare Utan Gränser
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.