Israel borde inte få tävla i Eurovision
Debattörerna: Hyckleri när vinnaren hyllar mångfalden – och sitt hemland
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-05-15 | Publicerad 2018-05-14
DEBATT. Israel har vunnit Eurovision. Hyllningar och stående ovationer.
Samtidigt pågår Israels ockupation av Palestina. Ockupationen innebär illegala bosättningar, dödligt militärt våld och en krigsföring som i praktiken omvandlat Gazaremsan till världens största utomhusfängelse.
Den israeliska staten försöker febrilt dölja de brott mot mänskligheten som man begår, men vi vägrar att blunda för det som sker i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem.
Det israeliska bidraget “Toy” har hyllats för sin feministiska underton och sitt slagkraftiga budskap kopplat till Metoo-rörelsen. Efter vinsten tackade sångerskan tittarna med följande ord:
”Thank you so much for accepting differences between us. Thank you for celebrating diveristy. Thank you. I love my country! Next time - Jerusalem!”
Låt dessa ord sjunka in.
Israels ockupation har kostat tusentals liv, miljoner människor har tvingats fly och människor lever i dag med permanenta handikapp till följd av våldet från den israeliska militären. Utöver det våld som befolkningen får utstå påminns man ständigt om ockupationen i sin vardag.
Den åtta meter höga muren som omringar landet, checkpoints med beväpnade militärer, nekandet till rent dricksvatten och mat, räder i folks hem och bosättarnas våld är återkommande påminnelser om att makten över det egna livet tagits ifrån en.
När Netta Barzilai uppträder på en internationell scen som representant för nationen Israel och yttrar orden ”I love my country” behöver det förstås i denna kontext. När hon uppmanar till acceptans för mångfald och olikhet måste vi ställa oss frågan: vilken mångfald? När hon insinuerar att nästa Eurovision ska äga rum i Jerusalem, trots det faktum att östra Jerusalem är palestinsk mark, behöver omvärlden sätta ner foten.
Men förtryck föder motstånd. Vi ser varje vecka hur folk i Palestina fortsätter att demonstrera och protestera, protester som ofta möts med dödligt våld. Trots militärens massaresteringar av alla som kämpar emot, barn lika som vuxna och Israels dokumenterade tortyrliknande förhörsmetoder fortsätter palestinierna att kämpa för frihet.
Barzilais tal om jämlikhet och acceptans förblir inget annat än en dimridå när hon i ena stunden yttrar dessa ord och i nästa hyllar ett land vars stat konsekvent mördar och fördriver palestinska barn och kvinnor.
Hennes feminism är inte vår. Vår feminism grundar sig på en tanke om solidaritet, medmänsklighet och villkorslöst stöd till världens förtryckta kvinnor oavsett ursprung.
Ung Vänster har under åren utbildat instruktörer i feministiskt självförsvar i Palestina, vi deltar i bojkottsrörelsen och vi kämpar med alla de vars frihet tagits ifrån dem.
Det är dags att kasta ut Israel ur Eurovision och synliggöra det hyckleri som Barzilai och Israel står för.
Vilma Bolding, vice ordförande Ung Vänster och instruktör i feministisk självförsvar
Henrik Malmrot, förbundsordförande Ung Vänster och tidigare volontär i Betlehem
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.