Gick ”Dödsängeln” ronden hos mamma?
Dottern Karin skriver själv efter coronabeskedet från vården
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-04-09
DEBATT. Min mamma uppfostrade ensam tre döttrar, älskade sitt jobb som lärare, att laga mat, handarbeta och läsa. När hon blev äldre blev hennes synförmåga kraftigt nedsatt och hon tvingades sluta med sina intressen.
Trots det klarade hon sig själv, fast hennes närminne haltade alltmer. Hon fick lite hemtjänst, men var oerhört ensam och förvirrad vilket gav oss döttrar konstant dåligt samvete.
Varje dag sa hon att hon önskade att hon inte skulle vakna mer när hon gick och la sig. Vi försökte få till en demensutredning, men det ansågs det inte finnas något behov av. Vi kunde i stället få köpa in ytterligare några minuters hemtjänst.
Det var först när mamma ramlade och blev liggandes naken under sitt skrivbord i två dygn, i sin egen avföring och knappt vid liv, som hon till slut fick den vård hon behövde. Först på sjukhus och sedan på ett särskilt boende. Då fanns bara en spillra av det som var vår kloka och självständiga mamma kvar och vi trodde inte att hon skulle överleva.
Men vi hade fel och hon levde istället upp på nytt. Hon hade ingen aning om var hon var, men hon var glad och inte ensam mer.
I dagens Sverige måste man vara närmare döden än livet för att få plats på ett särskilt boende och den beräknade medellivslängden där är tre-fyra månader. Sedan ska man vara död. Vår mamma har nu bott två år på sitt.
Häromdagen blev jag uppringd av en sjuksköterska som sa att de gått ronden och ”läkaren beslutade då att din mamma, om hon skulle få corona, varken kommer att få IVA eller hjärt- och lungräddning.”
En får många tankar i sitt huvud efter ett sådant samtal. Den mest brännande är insikten att ens mamma slutgiltigt har berövats all form av värde och värdighet.
På vilka grunder hade beslutet tagits? Gjorde läkaren bedömningen att mamma, trots att hon inte är fysiskt sjuk, ändå inte skulle klara intensivvård? Och skulle hon bli smittad av personalen, vilken hjälp kommer hon då att få? Bär de ens skydd?
Vi är många som fått samma typ av besked den gångna veckan. Om det nationellt fattas livsavgörande beslut om prioriteringar i kristid, så kan de väl åtminstone se till att de som ska framföra budskapet får tydliga instruktioner så att det inte låter som om ”Dödsängeln” doktor Mengele precis gått ronden?
Vi tvingas besöka vårdinrättningar som drivs av entreprenörer utan kunskap om och intresse av verksamhetsområdet de gett sig in i. Idag kan vem som helst bedriva vård, skola och omsorg. Här finns det stora pengar att tjäna. Några norska riskkapitalister äger vårdcentraler och en forna videofilmsdistributör ska förse vården med skydd mot en pandemi.
En bekant får sitt obotliga cancerbesked via en app i telefonen och själv tvingas jag stå mitt i vårdcentralens väntrum och beskriva mina symptom eftersom tjänsten att boka läkartid per telefon har rationaliserats bort.
En måste vara stark, väldigt påläst och extremt påstridig för att ens klara av att vara sjuk. Blotta tanken på att bli gammal och inte orka stå upp för sina rättigheter är outhärdlig. Lika snabbt som en pandemi kan rasera vår världsekonomi har Välfärdssverige gått upp i rök.
Jag är glad att mamma inte förstår att hon är en börda för samhället och att hon lever på övertid. Men jag kan inte låta bli att undra vad de i framtiden kommer att tänka om oss.
Hur tänkte de egentligen, där i början av 2000-talet? Då de sköt sitt eget vikingaskepp i sank och på köpet lyckades tappa bort det mest fundamentala? Nämligen människors rätt till ett värdigt liv ända fram till det oundvikliga slutet.
Karin Milles, dotter till Ulrika och medborgare i landet Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.