Du sviker arbetarnas rättigheter, Löfven

Debattören: En vänster värd namnet försvagar inte den svenska strejkrätten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-08-22 | Publicerad 2019-06-17

En vänster värd namnet inser att arbetstagares rättigheter och fackens möjligheter inte ska försvagas genom lagar – det är motsatsen som behövs. Det borde vara den självklara utgångspunkten för partier som har sin förankring i arbetarrörelsen. Tyvärr är så inte fallet, skriver Ali Esbati (V).

DEBATT. I morgon röstar riksdagen om ett lagförslag från regeringen, som försvagar den svenska strejkrätten. Regeringen får högerpartiernas entusiastiska stöd. Vänsterpartiet kommer att rösta nej.

En vänster värd namnet, som inte går högerpartier till mötes, inser att arbetstagares rättigheter och fackens möjligheter inte ska försvagas genom lagar – det är motsatsen som behövs. Det borde vara den självklara utgångspunkten för partier som har sin förankring i arbetarrörelsen. Tyvärr är så inte fallet.

Lagförslaget som har drivits fram av regeringen går ut på att kraftigt begränsa arbetstagares rätt att strejka mot en arbetsgivare som redan är bunden av ett kollektivavtal.

Lagförslaget har hela tiden motiverats av hamnkonflikten i Göteborg, där Hamnarbetarförbundet riktade konfliktåtgärder mot APM Terminals, som hade avtal med Transport. Från arbetsgivarsidan krävde man från start en ”modernisering” av arbetsrätten, för att stävja arbetstagarnas – i det här fallet hamnarbetarnas - stridsåtgärder.

Det hela ter sig mycket märkligt, eftersom det var arbetsgivaren som stod för huvuddelen av konfliktåtgärderna i Göteborgs hamn, vilka ensidigt slog mot arbetstagarna. Ännu märkligare blir det, eftersom hela konflikten sedermera löstes med dagens strejkregler och ledde till kollektivavtal.

Det borde alltså inte finnas skäl att gå vidare med nya lagförslag som slår mot hela arbetsmarknadens organisering.

Från regeringens sida hävdar man att de nya lagförslagen man lägger fram inte påverkar majoriteten av arbetstagarna, eftersom det som föreslås bli lag redan är praxis för de etablerade parterna. Det är korrekt på kort sikt men mycket farligt på lång sikt. Arbetsgivarsidan är snabb och påhittig när det gäller att flytta fram sina positioner så fort tillfälle ges. Det är naivt att tro att det inte skulle ske här.

Riskerna är stora att det i första hand är de som försöker organisera arbetare i utsatta branscher i dag – oftast i eller nära LO:s avtalsområden – som kommer bli mer bakbundna och pressade. Exempelvis kommer arbetsgivare att kunna trappa upp invändningar mot fackliga konfliktåtgärder och på så sätt förhala eller sabotera legitima krav.

Det finns uppenbara risker för framtida ”avtalsshopping”, att arbetsgivare kan välja att teckna avtal med organisationer med lägre ställda krav och som då gör att andra fack inte kan gripa in.

Arbetsmarknaden är dynamisk. Om det dyker upp nya branscher och bolag där det inte är givet vilka existerande kollektivavtal som ska gälla, är det lätt se framför sig aggressiva arbetsgivare försöka tänja på gällande ordning.

Vi vet att många av de problem som i dag möter arbetstagare har sin grund i att arbetsgivarna har pressat fram nya tolkningar som från början inte var påtänkta. Det gällde till exempel efter den så kallade Laval-konflikten, när Svenskt Näringsliv pressade fram inskränkt konflikträtt i situationer där utländska företag arbetar i Sverige. Ett annat exempel är problemen med ”hyvling”, där arbetsgivare ensidigt sänker personalens tjänstgöringsgrad och därmed lön.

Visst behöver svensk arbetsmarknad moderniseras. Man ska inte behöva sova med mobilen under huvudkudden för att inte missa en jobbchans. SMS-jobben är 2010-talets variant av påhugg från förrförra seklet. Vad vi i stället behöver är trygga, fasta jobb och en lön det går att leva på.

Arbetstagares rättigheter och fackens möjligheter behöver stärkas i lag, inte försvagas. Därför vill Vänsterpartiet avskaffa allmän visstid, förhindra hyvling och stärka a-kassan. Bland annat.

Att Moderaterna vill stärka arbetsgivarnas makt och försvaga arbetstagarnas rättigheter torde inte komma som en överraskning för någon.

Att en socialdemokratiskt ledd regering tycks ha samma intention förvånar nog desto fler.


Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.