Det är verkligheten som skapar rasism

Jörgen Huitfeldt: Livsviktigt att prata om orsakerna bakom ungdomsrånen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-02-24 | Publicerad 2020-02-20

Debattörer som Martin Marmgren måste vara medvetna om den roll de spelar och har spelat för att hämma det livsviktiga samtalet om den samhällsutveckling vi nu ser, skriver Jörgen Huitfeldt.

REPLIK. Det viktiga nu är inte att märka ord och nagelfara varje formulering i jakt på något som inte stöds av tio olika vetenskapliga rapporter. Långt viktigare är att föra ett frimodigt och prövande samtal om den allt råare – och i flera avseenden – okontrollerade brottsligheten.

Det finns en liknelse som ofta används om hur en groda som hamnar i en gryta med vatten inte märker att temperaturen gradvis stiger och därför inte hoppar ut. I stället sitter grodan kvar när grytan börjar koka och då är det för sent.

Det finns en del likheter mellan den anekdoten och diskussionen som förs om en oroväckande brottsutveckling i vårt samhälle.

Under årtionden har det offentliga samtalet funkat så här: Någon sätter ord på ett samhällsproblem som i stort sett alla ser. Men i stället för att diskutera det stora problemet – som alla ser – finns debattörer som ser som sin främsta uppgift att göra allt de kan för att hitta luckorna i resonemanget, för att på så vis skjuta det i sank.

Följden blir att problemet – som alla ser – fortsätter att växa eftersom inget görs åt det. Och när något väl görs är det hela tiden för lite och för sent. Följden blir att utvecklingen i bästa fall bromsas men att problemet ändå successivt förvärras.

Martin Marmgren har säkert de bästa intentioner med sin debattartikel. Men effekten riskerar ändå att bli precis den som beskrivs ovan. För övrigt gick det till på ungefär samma sätt när Ruben Östlunds film ”Play” kom ut. Han skildrade där en utveckling som redan då var känd men en möjlig diskussion om ungdomsrån med etniska förtecken kom att skymmas av en infekterad debatt om huruvida filmen spelade på rasistiska stereotyper.

Låt oss då gå till botten med ungdomsrånen. Att förövarna till stor del kommer från utsatta områden och därmed oftast har utländsk bakgrund är det få som förnekar.

Vad gäller då för offren? Det skulle kunna vara så som Martin Marmgren säger att en stor del av offren själva har invandrarbakgrund. Även om polisområde Järva knappast är representativt eftersom en stor majoritet av invånarna där har utländsk bakgrund.

I BRÅ:s skolundersökning framgår till exempel att utrikes födda ungdomar är mer utsatta för personrån än de som är födda här. Det förstås lika illa vem som än drabbas av den här typen av allvarlig brottslighet.

Emellertid tillkommer ytterligare en dimension i de fall där offren helt saknar koppling till förövarna. De vet inte vilka de är och har aldrig haft med dem att göra tidigare. Deras första möte med denna för dem okända grupp av ungdomar blir att dessa med våld och hot tar deras värdesaker ifrån dem. Och många gånger också deras självkänsla och värdighet.

Jag hör nästan dagligen historier från min egen bekantskapskrets om unga killar som drar sig för att röra sig ensamma utomhus, som ständigt ser sig över axeln och som vidtar en mängd andra mått och steg för att minska risken för att utsättas.

Och vare sig Martin Marmgren gillar det eller ej så är en vanlig strategi att ständigt undvika kontakt med grupper av invandrarkillar som uppför sig och beter sig på ett särskilt sätt. Är det resultatet av rasism eller ett sätt att förhålla sig till verkligheten?

Jag skrev medvetet så här i min text i Kvartal (min kursiv): ”Detta handlar till stor del om ett strukturellt förtryck som utövas av i huvudsak barn och ungdomar med utländsk bakgrund mot i huvudsak barn och ungdomar med svenska rötter."

Det är den bild jag har fått av andra poliser, av akademiska uppsatser samt av egna erfarenheter och vittnesmål från människor i bekantskapskretsen. Men jag ska vara ödmjuk. Kanske borde jag ha valt ett annat ord om vem som utsätts och snarare skrivit ”ofta” i stället för ”i huvudsak”.

Det jag framför allt ville sätta fingret på i min text är de enormt skadliga effekter en sådan här brottslighet får för sammanhållningen i vårt samhälle. Särskilt i fall där vi får läsa om tillmälen som ”svennejävel och horunge” och där rånet avslutas med att offret blir kissad på.

Ett ytterligare exempel på hur det kan gå till kunde vi höra om i SR ”Studio ett” den 18 februari.

Föreställ er reaktionerna på en sådan brottslighet med omvända förtecken där en grupp rasister beter sig på det sättet mot en kille med utländsk bakgrund?  

Jag är livrädd för konsekvenserna som dessa historier kan få i nästa led.

När dina möten med ungdomar med utländsk bakgrund består av sådana erfarenheter – hur kommer du att agera senare i livet? När du sitter i en position där du anställer folk, när du är lärare eller myndighetsutövare? Risken är överhängande för en växande främlingsfientlighet och etnisk diskriminering som ytterligare förvärrar alla de problem vi nu ser.

För min del är jag betydligt mer orolig för hur verkligheten påverkar rasism och sammanhållning än hur en frimodig och prövande diskussion om problemen gör det.

Och debattörer som Martin Marmgren måste vara medvetna om den roll de spelar och har spelat för att hämma det livsviktiga samtalet om den samhällsutveckling vi nu ser.  


Jörgen Huitfeldt, chefredaktör Tidskriften Kvartal


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Texten är en replik. Läs hela debatten här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.