Vi invandrare får inte tysta ner problemen

Debattören: Vi måste våga prata om manlighet och normer om integrationen ska fungera

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-06-12

Det spelar ingen roll om du är född här i Sverige och bott här i hela ditt liv. Om du uppfostras i en samhällsmodell av föräldrar, skola och andra i ditt område som inte innebär demokrati, jämställdhet och frihet som i resten av Sverige så bildas det parallella samhällen, skriver Vladimir Ahmed.

DEBATT. Fler nyanlända och utländska killar och män måste inkluderas i vårt Sverige. Och det arbetet börjar med att få med fler killar med utländsk bakgrund från patriarkala samhällsstrukturer att engagera sig i jämställdhetsarbetet. 

Där börjar integrationen. 

Vi måste samtala om manlighet, normer, hierarki, könsroller och om jämställdhet. För jämställdhet hänger ihop med integration. 

Vilken del av världen vi kommer i från gör skillnad. Vi har olika bakgrund, har vuxit upp med olika normer och i olika samhällsstrukturer. Attityder som formar oss till olika typer av män – och som gör att vi måste jobba på olika sätt för att nå jämställdhet. 

Vi måste tro på att problem går att lösa – i stället för att tysta ner dem. 

Ju tidigare i åldern vi lyckas fånga upp intresset för jämställdhet hos nyanlända och utländska killar – desto större är chansen att påverka och utmana tidigare invanda attityder, normer, beteenden och föreställningar. 

Vi måste samtala om de här sakerna i SFI-klasser, på grundskolor och på fritids.

Om vi bara börjar prata om detta och gör det till en självklar del av undervisningen i skolan, till en självklar del i omklädningsrummet innan idrotten börjar, självklar del på fritids och på SFI, så har vi kommit långt. 

För att detta ska bli möjligt har vi startat organisationen och initiativet Vi är Sverige. Vi vill skapa en annan typ av manlighet – och en annan typ av svenskhet som är möjlig för fler att ta del av. 

Där man kan vara man och svensk på flera olika sätt. Och det är okej. Man behöver inte välja att antingen vara invandrare eller svensk och man behöver inte heller välja att antingen vara en macho-man eller en ”mesig” kille. 

Utgångspunkten för det som ska förena oss alla är demokrati, jämställdhet och frihet. Inte etnicitet, hudfärg, religion, eller kön. 

Machokultur och orimliga förväntningar på att killar och män ska vara ”manliga”, ”beskyddare” och ”försörjare” är ett hinder för integrationen. 

Två saker är särskilt viktiga för utländska män som kommer ifrån auktoritära länder där man har en stark patriarkal samhällsstruktur:

  • Man vill skydda. 
  • Man vill försörja. 

I Sverige, där det råder demokrati, jämställdhet och frihet mellan man och kvinna, kan det upplevas som att de här sakerna tas bort från en – som man.

Demokrati: Folkstyre, all makt utgår ifrån folket - makten delegeras uppåt. De här männen är oftast vana vid precis tvärtom. 

Jämställdhet: Kön spelar ingen roll. Vi ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. De här männen kan ha synpunkter på det. Vana vid en annan samhällsstruktur.

Frihet: Du ska kunna älska vem du vill, klä dig och tycka vad du vill. De här männen kommer ifrån samhällsstrukturer där det oftast är tabu att till exempel vara homosexuell. 

Så vad händer då med ens ”manlighet”? Vad händer med ens ”respekt” och den överlägsenhet som man hade i sitt hemland? 

Jo, det skapar naturligtvis grupperingar och samhällen i samhället där man söker likasinnade, då man inte känner igen sig i sitt nya land.  Och det gör att man vill bevara sin kultur (vilket inte är konstigt alls, vi är flockdjur och vi gör så) och man vill bevara sin maktställning som man. 

Innebär det här att det svenska sättet att leva är överlägset alla andra och alla andra kulturer är fel?

Nej, så klart inte. Och det finns självklart patriarkala strukturer även för blonda och blåögda svenskar – och i alla delar av den ”moderna” världen. Men det blir problem när man som man vill leva i samma patriarkala samhällsstruktur som man har lämnat – men nu i ett jämställt och demokratiskt land. 

I värsta fall slutar det med fenomen som ”moralpoliser” i svenska förorter där män styr över hur kvinnor får klä eller bete sig. Det här skapar segregation och utanförskap. Det här leder till en vi mot dem-känsla som vi invandare skapar själva. 

Det måste vi våga prata om. Inte tysta ner. Synen på kvinnan måste omförhandlas och skrivas om.

Det handlar inte om att det ena eller det andra är dåligt utan om samhällsstrukturer och värderingar – tankar som man tar med sig hit till Sverige. Om integrationen ska lyckas måste vi skapa ett ”vi” – inte flera parallella samhällen. Inte ett Sverige i Rinkeby och ett annat Sverige i Djursholm. 

Viktigt att understryka:

Ni etniska svenskar måste göra allt ni kan för att underlätta integrationen, minska trångboddheten, motverka att svenskar flyttar från områden med många utländska eller nyanlända, ställa krav på myndigheter, föreningar och politiker att tillåta kulturyttringar och värna det mångkulturella samhället. 

Min egen mamma illustrerar de problem vi står inför. Hon fick inte gå i skola eller jobba i sitt hemland för sin pappa på grund av normer, samhällsstruktur och det patriarkala samhället de levde i. 

Hon kom hit som 30-åring med fem barn – tre egna, och två bonusbarn eftersom vår pappa hade flera fruar. Mamma anlände till Sverige utan att kunna skriva eller läsa, utan några kunskaper i engelska. Hon talade endast kurdiska och hennes man (min pappa) ville leva på samma sätt i Sverige som han gjorde i hemlandet.

Hur skulle min mamma kunna integreras då? 

Sverige vill ju att mamma bidrar till samhället, att hon jobbar och gör rätt för sig och för oss. Men det går ju inte. Hon får inte. Hon kan inte. 

Och det här skapar kulturkrockar, en mamma som inte fattar någonting av sitt nya hemland. Hon blir förvirrad, det kommer att ta långt tid innan hon förstår hur det fungerar.

Vi barn får heller inga förebilder, vi ser inga föräldrar vakna tidigt, gå till jobbet och så småningom köpa villa, bil och vovve. Det här skapar segregation, det skapar en utanförskapskänsla hos mamma. Det skapar en vi mot dem-känsla. 

Som vI skapar själva. 

Det spelar ingen roll om du är född här i Sverige och bott här i hela ditt liv. Om du uppfostras i en samhällsmodell av föräldrar, skola och andra i ditt område som inte innebär demokrati, jämställdhet och frihet som i resten av Sverige så bildas det parallella samhällen. 

Därför vill vi öppna för en annan typ av manlighet som är möjlig för fler utländska killar att ta del av. Vi vill prata om dessa ämnen som nyanlända och utländska killar oftast inte har pratat om tidigare i sina hemländer, eller i Sverige för den delen. 

Vi måste våga prata om det – därför att integration är mer än att bara komma till ett annat land och få ett jobb och bostad. 

Svenskhet för oss ligger i handlingar – inte i hudfärg. Vi vill skapa ett Sverige där vi lever tillsammans under samma värderingar – men på olika sätt. Eftersom vi är olika. Och därmed tror vi inte på assimilering. Utan på integrering.


Vladimir F Ahmed, grundare och ordförande i den ideella organisationen Vi är Sverige