ÅSIKT

Surrogatmoderskap – en fråga om frihet

Kristersson och Reinfeldt: Med robusta regler kommer inte värdmamman att fara illa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Fredrik Wennerlund/TT
Svensk politik måste nu ta ansvar för helheten i denna komplexa fråga. Här ska alla barn ha samma rättigheter och människor som längtar efter barn ska välkomnas av samhället som föräldrar. För att nå dit behöver lagstiftningen förtydligas och moderniseras, skriver Ulf Kristersson och Filippa Reinfeldt (M).

DEBATT. Vi deltar i Pride för att tillsammans med andra lyfta alla människors lika värde och rätt att älska vem de vill. Det är grundläggande frihetsprinciper som borde vara självklara år 2019. Men så är det inte.

Vi ser till exempel hur hbtq-personer utsätts för vålds-, hot- och hatbrott – grova kränkningar som måste bekämpas med den fulla kraften i vår demokrati och rättsstat.

En annan viktig fråga är att skapa stabilare juridiska förutsättningar för att bilda familj.

Därför har Moderaterna tagit ställning för att tillåta altruistiskt surrogatmoderskap (eller värdmoderskap som det också heter) i Sverige.

Det innebär att den som ställer upp som värdmamma gör det utan ekonomisk ersättning, för att hon vill hjälpa en vän eller släkting.

Att bära någon annans barn, och att ingå ett avtal med en person som är beredd att göra det, är naturligtvis inte ett beslut som ska fattas snabbt, oöverlagt eller under press. Det måste bygga på frivillighet och ömsesidig respekt.

Vi tror på människors förmåga att ta ansvar och fatta välgrundade beslut.

Och vi vet att det finns människor – inte minst just släktingar och vänner – som skulle vilja ha möjlighet att under trygga former hjälpa en närstående att få barn.

Samtidigt ska man inte blunda för att det finns svåra etiska och praktiska avvägningar även med altruistiskt surrogatmoderskap. Det handlar exempelvis om de hälsorisker som en graviditet alltid medför, och om vad som ska hända om ett ingånget avtal trots allt bryts. Vi har respekt för att kloka personer kan komma till olika slutsatser i denna fråga.

Men vår övertygelse är att rätt väg framåt är att få till ett tydligt och genomarbetat regelverk som hanterar dessa avvägningar. Det ska vara tryggt att göra en sådan överenskommelse både för värdmamman och för föräldrarna.

En statlig utredning kom för några år sedan fram till att altruistiskt surrogatmoderskap inte bör tillåtas i Sverige. Men utredningen byggde till stor del på den felaktiga utgångspunkten att altruistiskt surrogatmoderskap i huvudsak skulle fungera på samma sätt som kommersiellt surrogatmoderskap, alltså som en tjänst mot betalning.

Vi menar att detta inte stämmer.

Med robusta regler och noggrann tillsyn kan riskerna för att inblandade vuxna och barn inte far illa minimeras. Förebilder finns till exempel i Nederländerna och Storbritannien. Statens medicin-etiska råd, som avvisar kommersiellt surrogatmödraskap men förordar altruistiskt, har visat hur en reglering kan utformas i Sverige.

Rätten till självbestämmande och informerat samtycke är grundläggande, liksom att varje surrogatmoderskap ska föregås av en omsorgsfull lämplighetsbedömning. Detta gäller såväl den tilltänkta värdmamman och de blivande föräldrarna. Men framför allt ska regelverket göra det tryggt för de barn som föds genom surrogatmoderskap.

Redan i dag finns det många barn i Sverige som är födda med hjälp av en värdmamma utomlands. De bor med sina familjer och växer upp tillsammans med sina vänner. De går i förskolan eller skolan och deltar i olika fritidsaktiviteter.

Dessa barn har rätt till samma trygghet som andra barn, men dagens lagstiftning är inte anpassad för de omständigheter som surrogatmoderskap utomlands innebär. Familjerna möts av en lång rad svårigheter. Det kan handla om rättsliga oklarheter kring vårdnadshavare, rätt till föräldrapenning och vad som gäller vid sjukdom eller olycksfall. Familjerna riskerar att hamna i utdragna processer som skapar stor oro och otrygghet. Så borde det inte vara.

Svensk politik måste nu ta ansvar för helheten i denna komplexa fråga. Här ska alla barn ha samma rättigheter och människor som längtar efter barn ska välkomnas av samhället som föräldrar. För att nå dit behöver lagstiftningen förtydligas och moderniseras.

På 90-talet gjorde Sverige reformen för registrerat partnerskap. På 00-talet reformer om könsneutrala äktenskap och möjlighet för samkönade par att ansöka om adoption. På 10-talet reformen om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor.

Det är nu tid för altruistiskt surrogatmoderskap, det är en viktig frihetsfråga.

Ulf Kristersson, partiledare (M)
Filippa Reinfeldt, hbtq-politisk talesperson (M)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här