Våra barn måste få egna skolböcker igen
Debattören: Sedan svenska skolan slutade dela ut läromedel har resultaten försämrats
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-07-23
DEBATT. För fler än femtio år sedan undervisade läraren med hjälp av en lärobok. Läraren bestämde själv hur undervisningen skulle bedrivas. Läroboken hade inga ambitioner om att styra undervisningen, den hade en logisk disposition enligt principen ”från A till Ö”.
Under 1970-talet antog läromedlen alltmer en ”heltäckande” utformning. Den amerikanska utbildningsteknologin och Blooms taxonomi blev ledstjärnor för läromedlens författare och producenter.
Detta synsätt på skolans undervisning fick emellertid aldrig fotfäste bland lärarna. Från och med läroplanen Lgr 80 blev elevaktiva arbetssätt en given ingrediens i praktiskt taget alla lärares undervisning. Ett sådant arbetssätt kunde svårligen förenas med de heltäckande läromedlen.
Läromedelsproducenterna hittade emellertid inga vägar bort från det styrande konceptet. En konsekvens av detta blev att lärarna i allt större utsträckning valde att i undervisningen använda endast vissa utvalda partier i läromedlen.
Knappas någon lärare följde läromedlet från första till sista sidan. Detta resulterade i att skolorna upphörde att införskaffa läroböcker till samtliga elever. I stället inrättade man läromedelsförråd, där komponenter kunde hämtas för användning vid behov.
I och med den nu gällande läroplanen, Lgr 11, med sitt skarpa fokus på de så kallade kunskapskraven och betygskriterierna, distanserar sig lärarnas lektionsupplägg alltmer från läromedlens framställningar. Nu är det styrdokumenten som är heltäckande och styr undervisningen.
Läromedelsförråden finns kvar med sina klassuppsättningar av frekvent använda läromedel, men eleverna har oftast tillgång till läromedlen endast under berörda lektioner och ges sällan tillfälle att använda läromedlen på egen hand.
Parallellt med den ovan beskrivna utvecklingen av läromedelsanvändningen har skolans resultat försämrats.
Undervisningen har fragmentiserats och eleverna har sällan en klar uppfattning om mål eller samlat innehåll i de ämnen som studeras. Detta på grund av att elevernas fokus har förflyttats till kunskapskrav, matriser och betygskriterier. Sammanhang och helheter går förlorade.
Med ovanstående i minnet blir det uppenbart att eleverna är i behov av egna moderna och adekvata läromedel i skolans samtliga teoretiska ämnen. Oavsett hur undervisningen bedrivs.
Läromedelsproducenterna bör alltså i höge grad fokusera på elevens behov av sammanhängande och logiskt uppbyggda läromedel, såväl analoga som digitala. Metodiken ska läromedlen inte lägga sig i, den svarar lärarna för.
Den typ av elevcentrerade läromedel som denna artikel pläderar för skulle bli billigare att producera och borde därför kunna åsättas betydligt lägre priser än de som gäller i dag.
Eleverna skulle återigen kunna få adekvata läromedel som gåva av huvudmannen vilket skulle öka upplagorna och därmed ge förutsättningar för ytterligare lägre priser.
Med hjälp av sådana gåvoläromedel skulle eleverna under hela läsåret successivt kunna följa undervisningen, och ständigt ha tillgång till varje ämnes centrala innehåll. Därmed skulle tveklöst möjligheten till resultatförbättringar öka markant.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.