Sockerskatt – typiskt hälsodiktaturen Sverige
Jag skrev för ett tag sedan ett blogginlägg om den sunda svenska matkulturen.
”I Sverige är man särkilt mån om vad barnen stoppar i munnen. Även när det gäller maten är svenska barn bäst i världen. De enda barnen i världen som i en enda tugga får i sig hela jävla kostcirkeln. De där hemska mackorna med smör, leverpastej, gurkskivor, hårdkokt ägg, rostbiff, tomatskivor, rivna morötter, tonfisk och rivna apelsinskal. Allt på en 50 kvadratcentimeter stor limpskiva. Det måste vara inofficiellt världsrekord i mycket näring på begränsade ytor.”
Jag sa att i Argentina har man en mycket mer avslappnad inställning till mat och sötsaker. Och berättade att mina argentinska barn dricker O´boy till frukost. Ibland med småkakor. Och att de är lika sunda och glada för det.
Jag fick en väldans massa kommentarer. De flesta hånfulla. Många gick ut på att jag levde i ett u-land, där folk inte är medvetna om vad de stoppar i munnen.
Som sagt, svenskar gör alltid allting bättre än andra.
Därför var det med sann skadeglädje som jag idag läste DN Debatt om att forskare vill införa en särskild sockerskatt i Sverige. Våra sunda miljömärkta barn är egentligen sockermissbrukande tjockisar.
Svenskarna äter mest godis i hela världen. Och dricker 90 liter läsk om året.
Det är nästan en burk om dagen. Mycket.
Instinktivt tänkte jag: Jävlar, om svenskarna dricker 90 liter om året, hur mycket dricker argentinarna? Här kan ju barnen köpa läsk till lunchen i skolan. Här saknas det sällan en cola-flaska i kylen. Och här skulle ingen drömma om att vänta till på lördag för att gotta sig i sötsaker. Det kan inte vara mindre än 200 liter läsk per år, som i USA, tänkte jag.
Men så är det inte. Argentinarna dricker 60 liter läsk per capita och år enligt officiell statistik.
Är inte det intressant? Att svenskarna, indoktrinerade av grönsaksstalinismen har ett av världens största sockerintag? Och argentinarna, som uppfattar läsk som mer naturligt än mjölk, dricker 30 procent mindre läsk än svenskarna?
Jag vet inte vad det beror på. Men jag ska försöka mig på en hypotes:
Den svenska matkulturen är förtryckande. En hälsodiktatur. Det viktiga är inte hur maten smakar utan vad den innehåller. Man räknar kalorier innan man tar en tugga, vilket är lika eggande som att rabbla könssjukdomar innan man ska ha sex. Som i alla diktaturer, finns ett ständigt jäsande missnöje. En dröm om frihet. Men den som inte har växt upp med frihet har också svårt att administrera den. Svenska barn och ungdomar kan inte administrera sin frihet. De kan inte dricka en läsk till maten då och då, på samma sätt som vuxna inte kan ta ett glas vin till maten, utan väntar till helgen för att tömma hela bag-in-boxen på en gång.
Sen uppstår problemet. 50 000 barn i Sverige är så feta att de riskerar att dö i förtid, enligt forskarna som skriver på DN.
Och vad föreslår de för lösning? Sockerskatt. Det vill säga samma som i alla diktaturer – strängare regler och mer förtryck.