Rika stadsbor de som måste ställa om först

Debattörerna: Samhället måste bli mer jämställt om klimatet ska räddas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-11

Vi måste drastiskt minska våra utsläpp av växthusgaser, nuvarande massbilism är ohållbar. Att förbjuda privatbilism i våra innerstäder är en åtgärd, höjda trängselavgifter i städerna en annan, en tredje är högre skatter på fordonsbränsle, skriver Samuel Jarrick och Pia Björstrand, talespersoner för Klimataktion

DEBATT. Det hörs ett muller därute. Vi har hört det från Frankrike, i form av de Gula västarna. Nu har ett eko från samma källa börjat genljuda även i Sverige, Bensinupproret 2.0. Höjda bränslepriser är i båda länderna den utlösande faktorn till ilskan.

Över 600 000 personer har i skrivande stund gått med Facebook-gruppen i Sverige. 

Mullret från bensinpris-protesterna bryter av mot det andra dånet – från den snabbt växande klimatrörelsen.

Från skolstrejkare över hela världen som stämmer in i Greta Thunbergs uppmaning att politiken behöver utgå från vetenskapen och Extinction Rebellions ickevåldsaktioner riktade mot ett ohållbart system.  

Och forskningen är entydig: Planeten har gränser som vi i rasande takt håller på att överskrida. Vi måste drastiskt minska våra utsläpp av växthusgaser, och oavsett hur våra bilar kommer att drivas i framtiden är nuvarande massbilism ohållbar.

För att klara av en sådan trafikminskning måste vi använda oss av flera åtgärder. Att förbjuda privatbilism i våra innerstäder är en sådan åtgärd, höjda trängselavgifter i städerna en annan, en tredje är högre skatter på fordonsbränsle.

Och oavsett hur krånglig omställningen blir måste planetens gränser vara det vi anpassar vår livsstil och våra resvanor efter, inte tvärtom. 

Och ja, detta kommer att innebära högre resekostnader även för den som bor på landsbygden och inte likt stadsbon har alternativ som kollektivtrafik eller cykel. Den klimatomställning vi måste göra påverkar alla. Vi måste ge oss på alla utsläpp, de som sker i staden, de som sker på landsbygden, utsläppen från transporter, jordbruk och industri. Allt.

Det är just därför – att alla inte har ett alternativ till bilen – som en klok klimatpolitik också behöver innehålla politik som minskar de ekonomiska klyftorna.

Det är den rikaste delen av befolkningen, ofta boende i våra större städer, som står för störst utsläpp genom högre konsumtion och flest flygresor. Det är också den rikaste delen av befolkningen som kommer att behöva ändra konsumtionsmönster snabbast och mest. 

En klok klimatpolitik måste också kombinera inskränkningar i flyg- och bilresande med andra satsningar. Investeringar i kollektivtrafik och bättre förutsättningar för cyklister är en sådan ingrediens, men lika viktigt är att skapa möjligheter att bibehålla lokal service.

Skolor och affärer nära hemmet – även i glesbygd – är en förutsättning för att vi ska få acceptans för en anständig klimatpolitik. 

I en framtid med varmare och lynnigare klimat kommer den i dag ofta eftersatta landsbygden också åter att bli en vinnare. Livsmedelssäkerhet kommer att bli en central fråga när vi inte på samma sätt som i dag kan förlita oss på långväga transporter av mat. Och den mark som är grundläggande för livsmedelsproduktion finns inte i staden, den finns på landsbygden.

Att bibehålla en levande landsbygd gör att vi står bättre rustade för att klara en framtida mer lokal matproduktion.

Vi inom klimatrörelsen måste också bli bättre på att visa att det samhälle vi ser framför oss inte bara handlar om begränsningar, utan lika mycket är en frihetsreform.

För klimatomställningen är inget straff. I stället bygger vi ett samhälle med kortare resor, mindre stress, bättre lokal service och mindre konsumtionsbaserad statusjakt. I ett mer jämlikt samhälle ökar också viljan till gemensamma ansträngningar – vilket gör att vi står starkare den dag vår nuvarande bekvämlighet och levnadsstandard börjar naggas i kanten. 

Mullret från bensinskatteupproret skaver i öronen för många inom klimatrörelsen. Men tar vi ur öronpropparna och försöker lyssna noga inser vi att det inte bara handlar om bensinpriset utan om en utbredd upplevelse av utanförskap och av ökande skillnader, mellan stad och land, rik och fattig, makt och maktlöshet. 

Kan vi gemensamt hantera bägge dessa utmaningar – ojämlikhet och klimat – kanske de två mullren kan enas till en stark och mäktig röst – för en hållbar och jämlik framtid som det går att leva i. 


Samuel Jarrick
Pia Björstrand
Talespersoner för Klimataktion


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.