Utan regeländringar - glöm din fläskfilé

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-07-21

DEBATT. Nu när sommaren är här lägger många en fläskfilé på grillen. Många politiker har de senaste åren försökt göra politik av din fläskfilé, inte minst inför valet till Europaparlamentet. Resultatet är tyvärr allt annat än lyckat.

Sverige har världens mest ambitiösa djurhållning. Det ska vi vara stolta över. Men det finns ett problem. Den goda djurhållningen hjälper allt färre grisar. För vi har allt färre grisbönder. De klarar inte konkurrensen, bland annat på grund av de stränga djurskyddsreglerna. I längden gynnar detta knappast grisarnas välmående. Snarare tvärtom. Istället borde vi kanske rikta blicken söderut - mot Danmark. Ja, du läste rätt. Trots att danskarna har blivit något av symbolen för dålig djurhållning i den politiska debatten, så är de förmodligen näst bäst efter oss i Sverige. Och till skillnad från oss ökar danskarna sina marknadsandelar.

De senaste årens kritik mot danska uppfödare har lett till att allt fler svenskar valt bort det danska grisköttet. Men samtidigt som importen av danskt griskött har minskat med nästan en tredjedel, så har den svenska produktionen i stort sett stått still. Ändå äter vi mer griskött än någonsin. Istället för svenskt eller danskt väljer nämligen allt fler att köpa griskött från Tyskland eller Polen. Och det är länder där man har betydligt sämre djurhållning än i Danmark. Den här utvecklingen har alltså drivits på av många av våra politiker, men de som då skrek högst är nu väldigt tysta.  I sin iver att ta hand om grisen har de lyckats göra den en rejäl otjänst.

De svenska grisarna har det ovanligt bra. Men reglerna för djurhållning kan inte vara så tuffa att en hel näring förlorar sin konkurrenskraft. För det spelar ingen roll hur bra de svenska reglerna är om vi inte har några grisbönder. Utan svenska grisbönder finns ju inte heller några svenska grisar. Och då är våra goda regler helt meningslösa. Faktum är att på tio år har antalet svenska grisbönder nästan halverats.

Men tuffa djurskyddsregler behöver inte vara ett hinder för att lyckas på marknaden. De danska grisarna blir fler och fler, även om försäljningen de senaste åren backat i just Sverige. Den danska modellen för djurvälfärd verkar fungera betydligt bättre än vår svenska, med både hög standard för grisarna och konkurrenskraftiga gårdar.

Självklart finns utrymme för förbättring även i Danmark. Men om Sverige är bäst i EU, så kan vi också konstatera att Danmark antagligen kommer på en hedrande andraplats. I länder som Tyskland och Polen använder man tre gånger så mycket antibiotika som i Danmark, och längre söderut i Europa ännu mer. De danska grisarna har bättre utrymme och inredning i sina stallar, och reglerna för transporter och slakterier är också strängare än i andra EU-länder.

I dagsläget importerar vi i Sverige alltså mer och mer griskött från länder som bara uppfyller EU:s minimikrav för djurhållning. Men vi klankar ner på det land som har den nästa bästa djurhållningen efter oss, Danmark. Det är knappast rimligt. Nu är det hög tid att tänka om. Vi i Sverige bör sträva efter att sprida vår goda djurhållning till resten av EU istället för att pressa våra bönder så hårt att de går under. Det är något som Danmark har lyckats med. Allt färre grisar lever med världens bästa djurskyddsregler, men allt fler lever med världens näst bästa. Danskarna vet hur man skapar förutsättningar för en grisuppfödning som kombinerar konkurrenskraft med god djurhållning. Det är något vi borde ta efter i Sverige.

Christofer Fjellner