Använd oss i kampen mot extremisterna

Filmare: Vi vet hur man når de som är i riskgrupperna – men regeringen blundar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-01-19

Regeringen tar inte tillvara på de krafter som vet hur man använder visuell media som motbudskap mot extremistiska rörelser, skriver filmaren Cecilia Gärding.

DEBATT. För några dagar sedan citerades terrorforskaren Magnus Ranstorp i Aftonbladet där han beskrev att jihadisternas extremistiska budskap inte möter något motstånd i Sverige och att Sverige saknar en nationell strategi för motbudskap mot extrema rörelser.

Det stämmer. Det finns i dag ingen strategi för hur den våldsbejakande propagandan ska bemötas i Sverige, vilket också nationella samordnaren bekräftar i rapporten ”Nationell strategi mot våldsbejakande extremism” från 2016.

Det är dock bra att regeringen beslutat att inrätta ett nationellt center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet som kan skapa mer långsiktighet. Ranstorp kommer nu i samarbete med MSB att arbeta för att sprida motbilder, gentemot specifikt islamistiska extremister – men det är inte tillräckligt.

I jämförelse med andra europeiska länder framstår den svenska regeringen som tandlös eftersom man inte tar tillvara på de krafter från civilsamhället som redan skapat visuella media som motbudskap mot extremistiska rörelser.

Jag är en av dem som har påpekat vikten av ett större samarbete mellan civilsamhället och regeringen men jag har tyvärr mötts med ett vänligt ointresse av nationella samordnarens arbetsteam. Efter att jag deltog i att skapa filmen ”Vi är som apelsiner” (2012), som hanterar afrofobiska hatbrott, varför unga män söker sig till extremistiska rörelser och varför unga kvinnor attraheras av män som slår, insåg jag att denna typ av material är viktig att förmedla ute i våra skolor.

Trots att vi vann priser som ”Bästa utländska film” i Hollywood, och ”Best Practice against extremism” av EU, har vår värdefulla erfarenhet i ämnet negligerats.

I maj 2017 blev 10 representanter från svenska ideella organisationer utvalda att gå en unik kurs med Facebook i samarbete med EU och RAN (Radicalisation Awareness Network) för att lära sig mer om hur man motverkar extremism med motbudskap. Jag var en av dem som blev utvald.

I min mejlkontakt med nationella samordnarens arbetsteam upplevde jag dock att det inte fanns något större intresse för den förkunskap som vi nu hade. Det är beklagligt att detta inte tas på större allvar.

Min bild är att det nu håller på att byggas upp två läger kring kunskapen om motbudskap och hur den bäst bör förmedlas. Ett som leds av EU och Facebook och ett som nu ska ledas av MSB där vi inte samarbetar, trots att vi arbetar för samma sak.

Regeringen borde ha börjat se över vikten av motbudskap för länge sedan. I jämförelse har Danmark kommit så långt att man redan utvärderar statens satsningar på motbudskap. Där vet man nu vilka som fungerar och vilka som inte gör det, enligt rapporten ”The Trouble with counter-narratives”, som publicerades 2017.

Här har man samarbetat med filmare och med civilsamhället. Min framtidsbild är att man på EU-nivå inom några år kommer att utforma egna utbildningar på filmskolor och universitet kring skapandet av motbudskap – och vi är inte med på tåget, samtidigt som vi lever under ständigt hot att utsättas för terrordåd av extremister.

EU har förstått att det behövs ett samarbete med civilsamhället som har erfarenhet av att jobba med visuell media och med målgruppen, som vi har. Det EU är ute efter är en attitydförändring bland riskgrupper där de ser visuella medier som ett effektivt verktyg för att uppnå detta.

Mitt råd till den svenska regeringen är att söka upp oss som är experter på detta och låt oss skriva den nationella strategin tillsammans. Vi kan vara mentorer för andra som vill göra samma sak i framtiden. Vårt eget arbete som mentorer har vi redan påbörjat genom att vi har sökt medel från EU:s storsatsning på motbudskap tillsammans med två europeiska organisationer som vill lära sig av oss.

Arbetet är i full gång men för Sveriges del är vi på ruta ett.


Cecilia Gärding


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.