Varför ska vi lita på det du lovar nu, Löfven?

Moderaterna: Förtroendet för politiken skadas när S bryter mot vallöfte efter vallöfte

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-03-19

Löfvens löftessvek är skadligt för tilltron till politiken i stort. Men i stället för att uppfylla sina tidigare utfästelser så drar Löfven nu i gång löfteskarusellen på nytt, skriver Gunnar Strömmer.

DEBATT. När vi går in i valrörelsen 2018 så gör vi det med en regering och en statsminister som har påfallande svaga förtroendesiffror.

En viktig förklaring är antagligen glappet mellan den förväntan som fanns på regeringen och vad den levererat. Det är främst ett socialdemokratiskt problem, men det finns också anledning att fundera över vad det betyder för förtroendet för svensk politik i stort.

Inför valet 2014 ställde Socialdemokraterna ut ett antal långtgående vallöften. Stefan Löfven ägnade stor möda åt att måla upp dramatiska förbättringar som skulle inträffa bara han fick regeringsmakten.

Redan 2013 satte Löfven upp målet att vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020. Då var vi nummer 12. Fem år senare har vi halkat ner till plats 16. Med två år kvar till 2020 tror ingen seriös bedömare att regeringen når sitt löfte.

Men de stora löftena var fler. Av de 32 000 traineejobb som utlovades nåddes dock inte ens en volym om 500 traineejobb. Åtgärden har nu skrotats.

Näringslivet möttes 2012 av en nyvald s-ledare som med affärsplan och industrikansler skulle nyindustrialisera Sverige och stärka entreprenörskapet. I stället har skatterna på företagande höjts och villkoren för rut- och rot-tjänster försämrats. Nyföretagsamheten är den lägsta på tio år och huvudkontor lämnar landet.

På sjukvårdsområdet är gapet mellan löften och verklighet om möjligt än större. I en debattartikel i Dagens Nyheter i juni 2014 skrev bland andra Löfven att Socialdemokraterna gick till val på att garantera alla cancerpatienter behandling inom fyra veckor efter remiss.

Han konstaterade också att ”sjukvårdens tillgänglighet behöver öka för att på sikt bli helt köfri”. Sedan dess har vårdköerna fördubblats. Och löftet till cancerpatienterna är långt ifrån uppfyllt.

2012 lovade Löfven att friskolorna skulle få vara kvar. Då insåg han att en reglering skulle få negativa konsekvenser. När ”Aktuellt”, i oktober 2012, frågade ”Hur stor vinst är okej?” svarade Löfven: ”Det är just därför vi inte sätter någon gräns. Det är omöjligt att uttala sig om det. Det är en ganska meningslös lek med ord egentligen.”

Men nu hotar regeringen att köra över ett synnerligen kritiskt lagråd och införa Reepaluutredningens långtgående förslag. De skolor som Löfven sagt sig vilja skydda löper mycket stor risk att läggas ned.

Faktum är dock att Löfven har hållit ett löfte – att släppa fokus på antalet poliser.

2014 gjorde Socialdemokraterna en stor poäng av att alliansregeringen fokuserade för mycket på kvantitet i stället för kvalitet när målet om 20 000 poliser uppnåtts. Sedan Löfven blev statsminister har också antalet poliser minskat och är i dag det lägsta sedan 2009.

Med tanke på att utsattheten för brott ökar och andelen uppklarade brott ligger på rekordlåga nivåer så kan man fråga sig vad som avsågs med att öka kvaliteten.

Alla dessa löftessvek är skadliga för tilltron till politiken i stort. Men i stället för att uppfylla sina tidigare utfästelser så drar Löfven nu i gång löfteskarusellen på nytt. Återigen ska det bli fler vårdanställda och fler poliser. Pengar lovas ut till än det ena, än det andra. Frågan inställer sig: Varför ska väljarna lita på Löfven den här gången?


Gunnar Strömmer


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.