Jag översköljdes av en störtflod av hat och hot

Alice Teodorescu Måwe: Det var koordinerat – och började efter Åkessons inlägg

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-05-19

helskärm

DEBATT. ”Bra, Alice då… intervjun i DN, har ni sett den?”

”Ja.”

”Jag skickar pdf:en.”

”Ska vi börja basha henne lite eller?”

”Ja.”

”Vi kanske inte behöver göra det primärt på vårt huvudkonto förrän Jimmie uttalar sig.”

”Skulle vara bra om man går igenom vad man kan hitta för skit på Alice. Varför vi tycker hon är en sopa.”

Är detta ett uttryck för satir, humor och korridorsnack som förekommer på alla arbetsplatser? Inget att uppröras över, än mindre att skämmas för och därför ej heller något att be om ursäkt för?

Jag är av en annan uppfattning; Av den som aspirerar på människors förtroende krävs hederlighet, ryggrad och ansvarstagande.

Bakgrunden är följande: Den ovan refererade dialogen, som Kalla fakta fångade med dold kamera, utspelade sig på SD:s kommunikationsavdelning någon gång mellan 08.15-08.30.

Mötet ägde rum samma morgon som DN hade publicerat en lång intervju med mig.

Intervjun handlade om de värderingar som format mig och om de politiska ställningstaganden som jag gjort i offentligheten under de senaste 15 åren; med avstamp i min familjs flykt från kommunism till sambandet mellan en stram migration och en integration som ställer krav och formulerar förväntningar på nyanlända.

I intervjun besvarade jag frågor kring SD:s historia (som partiet är väl bekanta med givet den vitbok de initierat), liksom kring eventuella likheter mellan mig och dem. Likheter som främst vänstern skapat genom åren för att kortsluta möjligheterna för en borgerlig position i migrationsfrågan.

I intervjun framhöll jag att trots att SD och jag gjorde samma bedömningar exempelvis gällande behovet av en stram migration, så härstammade våra partier ur skilda ideologiska hemvister, hade olika historia och därför bevekelsegrunder. Om så inte hade varit fallet hade behovet av olika partier inte funnits.

Men låt mig återgå till vad som skedde den 15 mars: Klockan 11.05, bara timmar efter vad SD beskrivit som en humoristisk övning i korridorerna på kommunikationsavdelningen, skrev partiledare Åkesson ett inlägg på X som han riktade mot mig. Jag beskrevs bland annat som en ynklig ”finborgare” som överlät grovjobbet till ”pöbeln”.

Därefter inträffade något som jag aldrig tidigare erfarit: Mina kommentarsfält, i samtliga öppna sociala medier kanaler, översköljdes av en störtflod av hat och hot, rasistiska tillmälen riktade mot mig och mina små barn, liksom medvetna misstolkningar av mina yttranden och felaktiga påståenden om påhittade positionsförflyttningar. Det var koordinerat, det var massivt, men framför allt var det rasistiskt. Jag kan inte se något annat syfte än att försöka beröva en konkurrent all trovärdighet i den stundande valrörelsen.

Var det nu ”bashningen” gick av stapeln? Nu, som operation ”hitta skit” initierades?

Jag har sedan jag klev in i offentligheten för 15 år sedan vinnlagt mig om att vara saklig och korrekt. Jag är övertygad om att vi som är en del av det politiska samtalet har ett extra stort ansvar att föregå med gott exempel.

I min värld vinner man med goda argument, inte med personangrepp och smutskastning.

Det var utifrån denna övertygelse som jag väckte idén till SVT-programmet ”Teodorescu & Suhonen”; utifrån behovet av fler initierade och respektfulla samtal över åsiktsgränserna i frågor där vi är skyldiga väljarna konkreta svar.

Jag var uttalad motståndare mot de politiska överenskommelserna som slöts i riksdagen i syfte att utestänga och mobba SD från politiskt inflytande.

Jag var också en av de första att aktivt opinionsbilda för den regeringskonstellation som leder vårt land i en tid som domineras av såväl interna som externa hot mot vår frihet och trygghet.

Jag har återkommande kritiserat Socialdemokraterna för partiets vulgarisering av det politiska samtalet, vars uppenbara syfte var att förhindra en borgerlig regering med SD:s aktiva stöd.

Att oppositionen gläds över Kalla faktas avslöjande och gärna ser att debatten hålls vid liv i den pågående valrörelsen av rent maktstrategiska skäl är emellertid inte skäl för att inte tydligt markera när SD nu agerar på ett förtroendeskadande vis.

Jag har i 15 års tid kritiserat samtliga partier, inte minst de borgerliga. Men hur kommer det sig att det är just när jag resonerar kring skillnaderna mellan KD och SD som reaktionerna från Åkessons supporters uttrycks i rasistiska termer?

Om nu Sverigedemokraterna inte har ”något med hatstormarna att göra”, var är då Åkessons tydliga fördömande av att de som kommenterat tar sikte på min och mina barns etnicitet?

Jag vet att ingen enskild politiker kan hållas ansvarig för vad andra väljer att säga, men en politiker ska värderas utifrån hur han eller hon förhåller sig till hot, hat och rasistiska påhopp som görs – och här är det ovidkommande om påhoppen sker under ett fysiskt möte eller i digitala forum.

Jag saknar detta entydiga fördömandet.

Jag är nämligen helt säker på att det bland SD:s väljare, som drar samma politiska slutsatser som jag gör kring behovet av en stram migrationspolitik, finns många personer som ogillar den råa tonen i det politiska samtalet och som vill att nuvarande regering ska fortsätta arbeta med de viktiga uppgifter som ligger framför den.

För mig står det därför klart att medborgarna, oavsett politiska preferenser, förtjänar bättre. Politik är, precis som opinionsbildning, en sfär inom samhället som vilar på förtroende och ansvar.

Väljarna ska kunna lita på att den som gör anspråk på att bestämma över andra människors liv också är ärlig och hederlig. Oförmågan att be om ursäkt, att erkänna fel och missbedömningar, leder till en kultur som göder politikerföraktet.

Det är dags att fokusera på att identifiera och åtgärda de samhällsproblem som skapar ofrihet, otrygghet och orättvisa. När Tidöpartierna går till val om drygt två år ska de utvärderas utifrån hur väl de lyckats vända den eskalerande kriminaliteten, segregationen, vårdköerna, sjunkande skolresultaten och Sveriges ekonomi.

Men inte bara. Regeringen och SD kommer också att utvärderas utifrån om Sverige upplevs som ett land där meningsmotståndare kan uttrycka sin mening utan att känna rädsla. Avser Sverigedemokraterna att ta sitt ansvar också i denna del?

Alice Teodorescu Måwe, Kristdemokraternas förstanamn till Europaparlamentet

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.