Barn får gå hungriga till skolan – i Sverige
Debattören: Det är inte asylsökande som bränner bilar – det är unga födda i socialt utanförskap
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-02-28
DEBATT. Majoritetssamhället har den senaste tiden, genom President Trumps uttalanden, fått uppleva hur det känns att porträtteras av omvärlden på ett sätt en inte kan känna igen och relatera till, och många har blivit upprörda.
Kanske kan fler nu förstå hur boende i socialt utsatta områden känt i flera år då dessa områden ständigt utmålas på ett sådant vis.
I en tid där världspolitiken går mot att styras via max 140 tecken på Twitter och boken ”Råttan i pizzan – folksägner i vår tid” troligtvis hade placerats på faktahyllan i bokhandeln är det på sin plats titta på statistik och belysa en del forskning.
Sverige blir allt mer segregerat, en ny kartläggning av barnfattigdomen från Statistiska centralbyrån visar att 234 000 barn (12 procent) lever i barnfattigdom.
Allra störst är barnfattigdomen i Rosengård i Malmö, där lever nästan tre av fyra barn i ekonomisk utsatthet. I Stockholms län har Rinkeby-Kista den högsta andelen med 36 procent – alltså mer än var tredje barn.
Tänk på det en stund!
Och med det statistiska måttet av fattigdom menas inte "Jag har inte råd med den senaste Iphonen" utan det betyder att ”Ibland har vi inte frukost hemma och då är jag hungrig i skolan, så hungrig att jag inte kan tänka. Jag brukar ljuga och säga att jag inte hann äta frukost på morgonen och ber om en frukt från läraren eller så går jag till skolsyster och sitter där och pratar en lektion för då kan man få en frukt. Visst jag missar en lektion, men det är bättre än att vara hungrig. Men nu ska de börja ha frukost i skolan.” (Tjej, 16 år)
Den sociala oron i utsatta områden runt om i landet har varit utbredd långt innan den flyktingvåg som en del nu vill skylla allt på. Jag undrar verkligen hur mycket av den sociala oro som uppstår och har uppstått fler gånger genom åren som kan kopplas med asylärenden?
Är det asylsökande barnfamiljer från Syrien som bränner bilar?
Är det ensamkommande afghanska ungdomar som kastar sten?
Inte någon gång under de 10 år jag arbetade uppsökande ute som fältassistent såg jag det. Varje gång handlade det om barn och ungdomar som levt hela sina liv i området. Barn födda i Sverige.
Dessa barn, som växer upp i resurssvaga hem, har inte samma möjligheter och villkor som andra. De hamnar oftare utanför sociala sammanhang och kan tvingas avstå från mycket – som vänner och fritidsintressen – och skolresultaten påverkas ofta starkt. De blir oftare än andra utsatta för brott av olika slag och måste tidigt ta ansvar för sin egen och familjens situation.
Jag undrar hur många som kan sätta sig in i och förstå de villkor som dessa 36 procent av de unga i till exempel Rinkeby lever under och det faktum att många tillbringar sin tid till största delen utomhus. Skulle det accepteras om det var barn från ett annat område?
Hur skulle ditt liv se ut om du levde i den här verkligheten – och kom nu ihåg att du står där med noll kronor på fickan, ingen telefon, ett par tunna skor, och kanske har du inte ätit mat på ett tag.
Och, just det ja, du har inte heller något busskort så du kan inte ta dig från området du bor i. Troligtvis bor du trångt också eftersom trångboddheten är hög i området, så alternativet att vara hemma finns kanske inte över huvud taget. En sak till – den här veckan börjar sportlovet. Kul!
Eller är det så kul när du plötsligt inte ens har tryggheten att i alla fall få minst en måltid mat om dagen i skolan. Åtgången av mat på de skolor som serverar frukost visar att det alltid går åt dubbelt så mycket på måndagar. Vad tror du att det kan bero på?
Hur många av ungdomarna i förorten kommer att få åka i väg på skidresa med sina familjer?
Jag blir rädd när jag ser hur långt avhumaniseringen av ungdomar i socialt utsatta områden har börjat gå. Vilken syn är det vi håller på att skapa av våra barn som lever i fattigdom?
Leila Baksi
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.