Poliser som misstänks för brott utreds inte

Debattören: Att inte ens två procent av anmälningarna leder till åtal hotar rättssäkerheten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-07-31

Statistik visar att ett närmast obefintligt antal av brottsanmälningar mot poliser och åklagare utreds och leder till åtal, skriver Torgny Jönsson. Polisen på bilden har inte med texten att göra.

DEBATT. Enligt svensk grundlag är myndigheter skyldiga att vara opartiska vid myndighetsutövning. Särskilda åklagarkammaren har till uppgift att utreda och åtala vid brott begångna av anställda inom polis och åklagarväsendet.

Statistik visar att ett närmast obefintligt antal av brottsanmälningar mot poliser och åklagare utreds och leder till åtal. Av samma anledning har ledande jurister döpt om och givit Särskilda åklagarkammaren öknamnet Nedläggningsenheten.

En första fråga man bör ställa sig är om det krävs en myndighet med uppgift att vakta väktarna? Eller är det så lyckligt lottat att lagens väktare är ofelbara vid sin myndighetsutövning?

Svaret på den senare frågan torde vara nej, men det har visat sig att endast vid ett ytterst begränsat antal fall utreds misstankar om brott begångna poliser och åklagare. Endast vid ytterligheter, som vid dödskjutningen av Eric Torell för snart ett år sedan, leder anmälningar till åtal.

Medan man inom andra statliga verksamheter jagar ”pinnar” tycks målsättningen vid Särskilda åklagarkammaren vara att samla på sig så få som möjligt.

Vid en genomgång 2015 slogs jag av det faktum att Särskilda åklagarkammaren i sin årsrapport redovisade att man avslutat fler ärenden än vad som inkommit. Dessutom att färre än två procent av dessa ärenden lett till åtal.

En förklaring kan naturligtvis vara att det i flera fall rört sig om osakliga och illa underbyggda anklagelser, även att det förekommit fall där anmälaren inte har kunskap om polisens rätt att tillgripa våld. Det jag däremot påstår är att det inte ensamt är hela förklaringen.

Det är oerhört svårt att förmå Högsta domstolen att medge prövningstillstånd, det är snudd på lika besvärligt att fånga Särskilda åklagarkammarens intresse.

Inte sällan skrivs anmälningar mot poliser och åklagare av samma dagen eller dagen efter att de inkommit. Det hålls inga målsägandeförhör, anvisade vittnen hörs inte och den skriftliga bevisning som anges i anmälan varken efterfrågas eller granskas.

Allmänhetens tilltro till rättsväsendet stärks inte av att anmälningar sopas under mattan, tvärtom. Det finns exempel där Särskilda åklagarkammaren valt att avfärda anmälningar som lett till enskilt åtal (där målsäganden själv för talan) och där domstol senare konstaterat att poliser gjort sig skyldiga till straffbart tjänstefel.

Med denna utgångspunkt är Särskilda åklagarkammarens slentrianmässiga hantering ett direkt hot mot rättssäkerheten.

En näraliggande tanke är att åklagare och poliser inte bör utredas och lagföras av åklagare och poliser och att man gjort bocken till trädgårdsmästare.

Kanske är det så att man gjort bedömningen att allmänhetens tilltro till polis och åklagarväsendet skulle minska om ett större antal anställda utreds och lagförs. I stället förefaller som att endast de medialt uppmärksammade tjänstefelen utreds och leder i fåtalet fall till åtal.

Det är min bestämda uppfattning att allmänhetens tilltro till rättsväsendet skulle stärkas av en kursändring där Särskilda åklagarkammaren objektivt tar sig an de anmälningar som kommer in. Den nuvarande ordningen medför rättsäkerhetsbrister som drabbar enskilda.

Särskilda åklagarkammaren är en statlig myndighet som i likhet med alla övriga myndigheter är underkastade regeringsformens bestämmelser om att agera opartiskt.

Agerar Särskilda åklagarkammaren opartiskt i den utomståendes ögon? Eller brister man i opartiskhet när man uteslutande förlitar sig till polisers och åklagares oklanderliga handlande?

Poliser och åklagare bör utredas på annat sätt än det som sker i dag. Särskilda Åklagarkammarens egen ärenderedovisning visar att man inte löser uppgiften. Just denna oförmåga är oerhört skadlig för allmänhetens tilltro till rättsväsendet.

Ingen tror på allvar att det endast är vid dödskjutningar som poliser kan tänkas ha gjort sig skyldiga till straffbart tjänstefel.


Torgny Jönsson, webbportalen Likhet inför lagen. Debattören har kallats ”Maffians bankir” i medierna och avtjänat två längre fängelsestraff. i oktober 2018 frigavs han efter att ha suttit häktad i 19 månader.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.