”Svenska kvinnor är humorbefriade”
Norsk journalist: Löjeväckande att anklaga Skavlan för att ge ”en doft av övergrepp”
Påskens stora debatt i Sverige har handlat om huruvida Fredrik Skavlan är en manschauvinist eller inte. Det säger något om att feminismen är på villospår men också att svenska kvinnor är humorbefriade.
Flera kända svenskar har kritiserat Skavlans intervjustil. Radiojournalisten Annika Lantz menar att han ”ger en doft av övergrepp” när han intervjuar kvinnor. Den svensk-norska professorn Eva Lundberg har tidigare påstått att det var Skavlans ”sexistiska attityd” som tvingade honom att ”lämna Norge”.
Det är frestande att skratta åt svenskarna. Karl Ove Knausgård beskriver dem generellt som humorbefriade, moralistiska och skenheliga i sin bok ”Min kamp”. De är livrädda för att stöta emot varandra på gatan och de ger sina barn ekologiska linskakor på födelsedagen. Korv och kakor ses som något vidrigt.
Framför allt svenska kvinnor har det förskräckligt. Enligt Liza Marklund är de andra klassens medborgare i alla sammanhang och grovt diskriminerade av män. Det sade hon i samband med lanseringen av boken ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”. Det är verkligen en boktitel man blir glad av.
Det är således frestande att skratta åt griniga svenska feminister. Men debatten förtjänar mer än så: Annika Lantz flörtar med något mycket allvarligt, nämligen övergrepp mot kvinnor.
Rädslan för övergrepp är ett verkligt hot mot kvinnornas närvaro i medierna. En uppsjö av hatiska utfall, både på nätet och i form av anonyma brev, förföljer offentliga kvinnor i mycket större utsträckning än offentliga män. Avsaknaden av kvinnor i medierna är ett viktigt ämne.
Lantz använder sig av ordet ”övergrepp” i ett totalt felaktigt sammanhang. Det är provocerande för oss som strävar efter att få in fler kvinnor i medierna och som är bekymrade över det tuffa klimat de möter, framför allt på nätet.
Kvinnor är generellt underrepresenterade i medierna. Den främsta orsaken är att de själva säger nej eller att de uttrycker sig så försiktigt och pinsamt korrekt att de blir tråkiga.
Till och med kvinnliga statsråd är mycket snålare gentemot medierna än män.
Kjetil Østli skrev 2006 att kvinnor används så lite i medierna på grund av att de inte är tillräckligt självsäkra och roliga.
Han fick ett mycket bra svar från Christine Koht som kunde berätta hur det är att vara motsatsen, det vill säga en självsäker och rolig kvinna, vilket hon kallar en ”otrist kvinna”. Det var ganska tröttsamt eftersom männen bråkade mycket med henne.
Och det är just därför jag blir rasande på Annika Lantz. Hon beskyller Skavlan för att ”ge en doft av övergrepp”.
För oss som ständigt mottar obehagliga mejl och brev är påståendet absurt. Vi känner doften av övergrepp från annat håll än från manliga programledare. Den kommer från allmänheten, från anonyma män som hatar självsäkra kvinnor.
”Listorna över hatmejl till låt oss säga Marie Simonsen eller Shabana Rehman – typiska otrista kvinnor – skulle nog kunna lära Kjetil ganska mycket om varför många kvinnor väljer att vara tråkigare än männen”, skrev Christine Koht 2006. Det stämmer tyvärr lika bra i dag som då.
Avsaknaden av kvinnor i medierna är ett viktigt ämne. Kvinnor som Annika Lantz och hennes meningsfränder bidrar till att en viktig debatt spårar ur helt och hållet.
Elin Ørjasæter
Journalist på norska E24