Julen – en hednisk sed som ännu lever kvar
Debattören: Bakom jultomten ruvar julguden själv – Oden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-12-21
DEBATT. Trots att Sverige brukar beskrivas som världens mest sekulära land, och trots att Sverige byggt kyrkor i 1 000 år, är julfirande fortfarande fullt av hedniska symboler och sedvänjor. Även om traditioner förändras, har det visat sig att de hedniska dragen lever sig kvar.
Jul. Så kallar vi vår största och viktigaste högtid. Men vad är det vi firar egentligen? Huvudfigur nuförtiden är utan tvekan jultomten, men i bakgrunden ruvar julguden själv – Oden.
Jul är ju inte enbart en kristen högtid. Det är en gammal nordisk sed, antagligen besläktad med andra uråldriga vinterfiranden. På andra håll i världen kallas den kristna varianten av högtiden "Kristusmäss" (Christmas), men i Skandinavien levde det hedniska ordet "jul" kvar, och med det många traditioner.
Julbock, tomtar och skinka skulle ha varit främmande för en man från Nasaret för 2000 år sedan. Som inte ens var född i december.
Havrekärven vi gärna sätter ut till småfåglarna, är egentligen till Jolners häst Sleipner
Vad ordet ”jul” betyder är okänt, men ett av guden Odens otaliga tillnamn är "Jolner" -- "den som hör julen till". Ända in på 1800-talet förknippades Oden med julen i folktron genom "den vilda jakten" – då Oden leder ett följe av osaliga andar genom luften under julnätterna.
Havrekärven vi gärna sätter ut till småfåglarna, är egentligen till Jolners häst Sleipner, på sin jakt i julnätternas mörker.
Dagens sekuläre huvudfigur jultomten är ett saligt hopkok av den gamla gårdstomten, julbocken, der Weinachtsmann och Sankt Nikolaus och han är en relativ ny bekantskap (sent 1800-tal).
Den vanlige tomtegubben, gårdstomten, är dock mycket äldre, redan Heliga Birgitta bekymrade sig om att folk fortfarande dyrkade "tompta gudhi". Seden med att sätta ut gröt till honom vid jul är ett urgammalt sätt att hålla sig väl med gårdens rådare, skyddsande.
Det gamla hedniska julfirandet kallades "att dricka jul" och än i dag är dryckerna viktiga i julfirandet: julöl, julsnaps, glögg, mumma etc. Det rituella skålandet har alltid varit en grundläggande del av högtidsfirandet i Sverige. I gamla dagar var den viktigaste funktionen med julfirandet att skåla för "äring och fred", det vill säga att försäkra sig om god årsväxt och ett bra liv under det kommande året.
Julbocken under granen syftar ju såklart på guden Tors båda bockar, julskinkan på Frejs galt Gyllenborste, julgranen det evigt gröna världsträdet Yggdrasil och de guldgula Lussekatterna är förknippade med solsymboler och fruktbarhet. Åtminstone för oss hedningar.
Julens verkliga huvudperson är såklart solen
De svenska julsederna är en dynamisk mosaik av nytt och gammalt i ständig förändring. Och som vanligt blir var och en salig på sin egen tro. Det finns inget firande som är mer rätt än det andra.
Eller jo. Det finns ett rätt svar.
Julens verkliga huvudperson är såklart solen. Den verkliga högtiden, som är lika gammal som människan själv, är att fira vintersolståndet. Tidpunkten då dagen är som kortast och natten som längst, vilket i år inföll den 21 december. Efter den dagen börjar årshjulet snurra ännu ett varv, och är den grundläggande cykliska årstidsbundna andligheten, den inbyggda biologiska rytmen som knyter samman allt liv på denna planet.
God jul, oavsett varför du firar!
Bruse LF Persson, Ordförande Samfundet Forn Sed Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.