Hoppas min avgång blir en väckarklocka

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-12-02

Anna Troberg: Frågan är inte om Piratpartiet har problem – utan har de ska lösas

Anna Troberg, avgående ordförande i Piratpartiet.

Det finns ingen sexism, misogyni eller hbtq-fobi i Piratpartiet. Det har heterosexuella män förklarat för mig. Om och om igen. De vet att det är så. Med absolut säkerhet.

Jag är dock inte så säker på att de har rätt. Det finns till och med starka indicier på att de har helt fel. Här är några av dem.

När det diskuteras valstrategi hävdar en del med emfas att det är en allmänt vedertagen sanning att man får fler röster om man aktivt ignorerar mer än hälften av väljarna. Denna dubiösa teori har lagts fram på styrelsemöten, på ledningsmöten och i talarstolen på ungdomsförbundets kongress. Alltid med samma övertygelse och motivering. Vi måste ”satsa på lågt hängande frukt”. Med detta menar man att partiet bara ska satsa på de som är utrustade med ett päron strax under midjan och strunta i alla som har ett par meloner alldeles ovanför den.

När RFSL utser Piratpartiet till Sveriges mest hbtq-vänliga parti, så anser en del att partiet borde tysta ner saken, som om den vore en överförfriskad onkel på en släktträff. Jag är tveksamt inställd till alla kommunikationsstrategier som baseras på föreställningen om att man måste hålla hårt i tvålen när man duschar på gymmet. Därför basunerar jag stolt ut alla guldstjärnor partiets politik får.

När jag skrev en krönika i ”PC för Alla” om sexism i IT-sektorn och gamingvärlden vidtog genast ivriga spekulationer om huruvida jag hade alkoholproblem eller psykiska besvär. Tydligen har man sådana om man pekar ut uppenbara problem med sexism och misogyni. Där ser man.

När styrelsens utredningsgrupp utredde ett uteslutningsärende gällande sexuella trakasserier valde man att godtyckligt bortse från incidenter som var äldre än två år. Samtidigt valde man att inte alls prata med de kvinnor som sa sig ha uppgifter om incidenter som skett de senaste två åren. Därmed eliminerade man också all möjlighet till formell grund för uteslutning. Personen fick vara kvar.

I ljuset av detta ter det sig naturligtvis en smula ironiskt att det inte alls uppstod några större diskussioner när jag skrev en text om att demonstrationsfriheten även måste gälla nazister. Att stå upp för nazisters grundläggande rättigheter ansågs av vissa tydligen mindre kontroversiellt än att stå upp för kvinnors och hbtq-personers rättigheter.

Allt detta är inte bara sorgligt. Det är också exempel på agerande som går stick i stäv med Piratpartiets grundläggande principer och sakpolitiska ställningstaganden. Därför har ledningen aktivt jobbat mot sexism, misogyni och hbtq-fobi. Dels för att skapa en trygg och positiv miljö för alla de fantastiska medlemmar vi också har och dels för att skapa politisk trovärdighet genom att se till att vi som parti faktiskt lever som vi lär.

Vi har också försökt uppmärksamma styrelsen på problemen, men styrelsen har inte varit speciellt  intresserad. Man vill inte prata om hur man ska lösa problemen. Man vill på sin höjd diskutera huruvida det alls finns några sådana här problem. Och om de mot förmodan faktiskt förekommer vid några enstaka tillfällen, så är man skeptisk till idén om att det på något sätt skulle påverka människors vilja att engagera sig eller att rösta på partiet. Om sådant nu förekommer. OM.

Frågan är inte om partiet har de här problemen, utan hur vi ska lösa dem. Eller för att citera Ernst-Hugo Järegård: ”Det begriper fan ta mig en pärlhöna, men inte ni.”

Medlemmarna förtjänar mer. Den fina politik de röstat fram förtjänar mer. Det är därför min förhoppning att min avgång blir den väckarklocka Piratpartiet så väl behöver.

Anna Troberg

Partiledare Piratpartiet