Kuratorer avgörande för mobbade elever

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-07 | Publicerad 2016-01-06

Debattörerna: Ny forskning visar på vikten av reparerad tillit till vuxna

"När de sårade relationerna till vuxenvärlden redan har uppstått, så blir elevhälsan i allmänhet och skolkuratorerna i synnerhet nyckelpersoner i läkeprocessen”, skriver dagens debattörer. Personen på bilden har inget med texten att göra.

DEBATT. ”Du är ful.”

”Gör världen en tjänst, gå och häng dig.”

De systematiska kränkningar som mobbning innebär är en fruktansvärd börda att bära för den som utsätts. De flesta tror nog att den mobbade söker en vuxen som kan hjälpa och stötta.

Förbluffande ofta stämmer inte det, visar statistik från Friends.

Var tredje elev som är utsatt för mobbning berättar det inte för någon.

Bara fyra av tio mobbade elever pratar om problemet med någon vuxen i skolan.

Mobbningen gör med andra ord att barns och ungdomars vuxentillit får sig en rejäl knäck. Samhället måste ta det problemet på större allvar än vad det gör i dag.

Den utsatte upplever ett svek från sin omgivning, både från vuxna och från klasskompisar. Varför säger ingen stopp?

Forskning från Örebro universitet kan hjälpa till att förklara varför eleven väljer att själv bära övergreppen. De vuxnas svek sitter djupare än klasskompisarnas. Åtminstone är vuxenförtroendet betydligt svårare att reparera, enligt en rapport av Karin Hellfeldt, Björn Johansson och Odd Lindberg. Ett år efter att kränkningarna avslutats har de ännu inte återfått det förtroende de hade för skolpersonalen innan deras helvete började.

Mobbning sker oftast under en begränsad tidsperiod. Av de 60 000 som varje år mobbas i svenska skolor, lyckas omgivningen att sätta stopp för tre fjärdedelar av fallen inom tolv månader. Tyvärr har vi sett att det ständigt fylls på med lika många nya fall, för sammantaget ligger mobbningen kvar på ungefär samma nivå år efter år. Slutsatsen måste vara att skolorna satsar mer på förebyggande arbete, om man långsiktigt ska kunna sätta stopp för kränkningarna.

Men med de nya forskningsrönen blir det tydligare än någonsin tidigare att vi inte kan släppa dessa 45 000 som kommit ur den akuta mobbningen och tro att allt är löst. Kränkningarna har redan pågått så lång tid att deras förtroende för de vuxna bryts.

Det mest önskvärda är självfallet att lärarna får ökade resurser och mer utbildning så att de kan åtgärda kränkningarna direkt. Men när de sårade relationerna till vuxenvärlden redan har uppstått, så blir elevhälsan i allmänhet och skolkuratorerna i synnerhet nyckelpersoner i läkeprocessen.

Ingen kurator ska behöva ansvara för fler än 300 elever. Där går en brytpunkt för när skolkuratorerna fortfarande klarar av att göra ett bra arbete. Därefter försämras den möjligheten, uppger de själva.

När 43 procent av kuratorerna ansvarar för mellan 500 och 1000 elever, och 12 procent för över 1000 elever, så måste vi få till en förändring. Tre av fyra skolkuratorer säger att de tvingas ge upp det förebyggande arbetet för att de måste koncentrera sig på elever med akuta problem.

Skärp skollagen. I dag heter det att alla elever ska ha tillgång till en skolkurator, men tolkningsutrymmet av vad detta betyder i praktiken är för stort.

Sätt en gräns som säger att en skolkurator maximalt får ha ansvaret för 300 elever.

Inför ett trygghetslyft i Sveriges skolor, liknande Matematiklyftet.

Ökade anslag till arbetet mot mobbning borde inte ses som en utgift. Det är en framtidsinvestering.

Lars Arrhenius

Björn Johansson