Medierna tar inte sitt ansvar i EU-bevakningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-04-30
Debattören: Missade ni EU-debatten i förrgår? Det gjorde svenska medier med
Den 22-25 maj går EU:s medborgare till val och rapporteringen i svenska medier är i bästa fall knapphändig. Valresultatet kommer att påverka vem som blir president i kommissionen och därmed styrs de kommande årens EU-politik starkt av hur vi lägger våra röster. Svenska mediers slapphänta EU-rapportering cementerar det demokratiska underskottet och bidrar till okunskapen och ett lågt valdeltagande.
”I kväll skapas historia!”, skanderade moderatorn inför ett fullspäckat auditorium i Maastricht på måndagen. För första gången skulle nu samtliga EU-medborgare följa en debatt live-debatt med toppkandidaterna från de fyra största partigrupperna: Martin Schultz från Socialdemokraterna, Ska Keller från De Gröna, Guy Verhofstadt från Liberalerna, och de Konservativas Jean-Claude Juncker. Under 1,5 timme debatterades bland annat ungdomsarbetslöshet, rasism, migration, asylpolitik och utrikespolitik.
Samtidigt, under Aftonbladets hypade live-tevesatsning ”Partiprogrammet” nämndes EP-valet i förbifarten och det beklagliga i att det inte verkar finnas intresse. Samma kväll satt vi framför ännu en debatt i SVT mellan Löfven och Reinfeldt inför höstens riksdagsval.
Sedan 2008 har stora delar av EU lidit av tuffa åtstramningar på det ekonomiska området under tuff övervakning av kommissionen som nu får granska euroländernas budgetar innan de presenteras för nationella parlament. Europas ungdomsarbetslöshet flödar, döda flyktingar från Nordafrika flyter i land på Lampedusa, i Grekland sitter nazister i parlamentet, i Sveriges städer tigger den europeiska underklassen från sydöstra EU och Ukraina står idag på randen till inbördeskrig. Sveriges handel, flyktingpolitik och utrikespolitik är direkt berört av valutgången i EP-valet.
Allt detta har genererat stora rubriker, tysta minuter och förtvivlan i Sverige. Dessa är gemensamma europeiska problem, men medierna är fortfarande oförmögna att stimulera intresse hos svenska väljare. Att säga att ”läsarna är inte intresserade” är att underskatta medborgarnas intelligens, men samtidigt underskattar man sin egen makt. För att en valrörelse ska få en tillstymmelse till innehåll krävs det att svenska medier lägger ner energi, resurser och kunskap kontinuerligt, inte blott två veckor före valet till Sveriges andra parlament.
Bristen på information leder till ignorans, som är bekväm såväl för medier som för medborgare. Men detta står i bjärt kontrast till den relevans som EU-besluten får i våra liv. Så länge vi inte vet vad som står på spel kan vi inte förvänta oss några substantiella svar av våra svenska kandidater, och de kan fortsätta tävla i floskler om ”smalare men vassare EU”. För ett bra samtal om europeisk politik krävs det att redaktörer inser detta, och att EU-politik faktiskt är inrikespolitik. Minns sedan svenska mediers hovsamma bevakning av det amerikanska presidentvalet och hur påverkades av den vare sig vi var intresserade eller inte.
Jakob Lewander
Statsvetare, fristående forskare och skribent med fokus på europeisk politik