ÅSIKT

Gräsrötternas makt ökar – se bara på OS

Debattören: Den som inte gör det lilla extra kommer vara chanslös mot de ambitiösa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT / GETTY
För den som är intresserad av gräsrotsengagemang framstår det inte som någon slump att Italien tog hem vinter-OS den här gången. Den svenska så kallade kampanjen nöjde sig med att 47 procent av svenskarna i början av juni var positiva till ett OS. Men det gjordes ingen kampanj för att vinna gräsrötterna för saken, skriver Fredrik Runsiö.

DEBATT. Det såg ut som en promenadseger för Erik Ullenhag när kampen om partiledarposten i Liberalerna inleddes för några veckor sedan. Samtidigt sades Stockholm aldrig ha varit närmre att få vinter-OS. Men så i måndags ändrades allt då Sabuni nominerades till partiledare av valberedningen samtidigt som Italien drog vinstlotten i kampen om att få arrangera OS 2026. Måndagen den 24 juni bör skrivas in i historien som gräsrotsdagen. Dagen då vi fick lära oss att den som vill ha inflytande och makt måste bygga den underifrån, i alla fall ha acceptans underifrån.

Man kan säga att Erik Ullenhag och den Svenska Olympiska kommittén fick lära sig den hårda vägen. Negligera aldrig gräsrötterna. Negligera aldrig människors engagemang. Negligera aldrig demokratiska processer.

Där satt de uppradade när de fått domen. Det såg ut precis som vanligt. Kungafamiljen, statsministern och andra politiker, näringslivets toppar och några inbjudna toppidrottare. Eliten helt enkelt. Och mungiporna i golvet, fuktiga ögon. IOK:s ordförande Thomas Bach hade precis visat skylten där det stod svart på vitt: Milano-Cortina 2026.

198 mil norrut i Stockholm kungjorde samtidigt Liberalernas valberedning att man tänkte nominera Nyamko Sabuni till ny partiordförande. Två händelser som tydligt visar hur viktigt det är idag att engagera gräsrötterna och vinna majoriteter för sin sak.

För sjunde gången förlorade Sverige omröstningen om att få arrangera ett Olympiskt spel. Också denna gång valde man att visa upp en ohelig allians mellan politik, näringsliv och organisationer.

Men för den som är intresserad av gräsrotsengagemang framstår det inte som någon slump att Italien tog hem vinter-OS den här gången. Opinionen, alltså vad svenskarna tycker mättes bara passivt av opinionsinstitut. Den svenska så kallade kampanjen nöjde sig med att 47 procent av svenskarna i början av juni var positiva till ett OS. Men det gjordes ingen kampanj för att vinna gräsrötterna för saken. Samtidigt har italienarna kampanjat djupt ner i folkleden och fått 80 procent av italienarna att tycka att ett olympiskt spel är en bra sak för landet.

Därmed var det enkelt för Tomas Bach att utropa de italienska sportsfansen som vinnare. Det var helt enkelt mobiliseringen av dess fans och att genom dem vinna det italienska folkets förtroende som fällda avgörandet. Sånt görs inte av sig själv utan genom strategiskt genomtänkta och engagerande kampanjer. Här behövs information men också vittnesmål och en känsla av att ett spel har betydelse.

När det gäller liberalernas val av ny partiledare är lärdomarna lika tydliga. Det handlar om flera saker:

För det första. Kampanjer och gräsrötternas engagemang är grunden för att nå framgång. Redan i april sa Nyamko Sabuni upp sig från sitt jobb på ÅF. Hon drog samtidigt igång en riksomfattande turné för att träffa hela den liberala rörelsen och så många medlemmar som möjligt. Då var Erik Ullenhag fortfarande kvar i Jordanien. Kanske räknade han då iskallt med att partiets policyprofessionella skulle kratta vägen för honom.

För det andra. En framgångsrik kampanj måste mobilisera gräsrötterna via sociala kanaler och ge möjlighet för gräsrötterna att tycka till och delta.

Nyamko Sabuni-kampanjen med den före detta partisekreteraren Johan Jakobsson i spetsen fortsatte sina aktiviteter för att mobilisera gräsrötterna. Sabuni medverkade regelbundet i alla större medier, hon utvecklade sina ståndpunkter på sociala medier och fick till vägledande medlemsomröstningar som metod för hur den nya partiordförande skulle utses.

När Ullenhag äntligen kom till Sverige var allt redan för sent. Gräsrötterna inom partiet var redan mobiliserade. De hade fått en stärkt relation till Sabuni och hennes ståndpunkter och var beredda att gå till de interna valurnorna.  Facit visar att 18 av 21 länsförbund ställde sig bakom Sabuni.

Lärdomarna är tydliga. Det går inte att negligera opinionens kraft. Och opinioner bygger man inte uppifrån utan med hjälp av gräsrotsengagemang. Ett engagemang där många röstar och berättar för andra varför frågorna är viktiga och lustfyllda. Den som inte orkar göra det lilla extra på de fysiska eller digitala kampanjvägarna kommer vara chanslös mot de ambitiösa.

Så ser den nya kartan ut.


Fredrik Runsiö, Kommunikationsbyrån Reform Society


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

Vinter-OS

Politik

Liberalism