Riskerar Sverige att bli ett muslimskt kalifat?

Per Gahrton: Håll islam utanför politik, rättväsen, lagstiftning och administration

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-10

Man bör inte vara naiv. Liksom det finns högernationalister som vill diskriminera icke-svenskar, finns det islamister som vill införa antidemokratiska shari’aregler i svenskt samhällsliv. Dit hör inte den stora majoriteten muslimer i Sverige, skriver Per Gahrton, tidigare språkrör.

DEBATT. Nyligen inledde Säpo en offensiv mot islamister och jihadister under rubriken ”Åtgärder för minskad tillväxt i extremistmiljöer”. Är detta uttryck för samma sorts snedvridna alarmism som när SÄPO efter 68-revolten jagade påstådda vänsterextremister men blundade för högernationalismen? Saken är mer komplicerad.

För snart tio år sedan publicerade Aftonbladet en artikel av SD-ledaren Jimmy Åkesson under rubriken: ”Muslimerna är vårt största utländska hot”, där Sverige beskrevs som ett land som håller på att infiltreras av muslimska sedvänjor. Åkesson lovade att ”göra allt i min makt för att vända trenden”. 2010 valdes hans parti in i riksdagen.

Det blir allt vanligare med dystopier om att jihadister håller på att ta makten i Europa. I Tyskland ligger Feindliche Übernahme (Fientligt övertagande) högt på bestsellerlistorna, i Danmark spåddes nyligen att landet riskerar att bli muslimskt kalifat under innevarande sekel (Storhedsvanvid) och en person som vill förbjuda islam blev nästan invald i Folketinget förra veckan.

Överlag har liberala och vänstersinnade kretsar underlåtit att replikera seriöst på sådana skräckvisioner. Jag tror det är ett misstag. Om skrämselargument och fake news inte bemöts med sakargument finns risk att de biter sig fast. Därför måste vi seriöst bemöta dem som hävdar att den muslimska invandringen kommer att leda till att islamister nu kommer att lyckas med det som de misslyckades med 732 i Poitiers i Sydfrankrike och utanför Wien 1683.

Enligt en färsk rapport från Pew-institutet är andelen muslimer i Europa i dag nästan 5 procent. För Sverige anges andelen till 8,1 procent, det vill säga omkring 800 000 personer. Och trenden är ökande. Med Pews definition kommer andelen muslimer i Sverige att öka till 11 procent fram till 2050 även om invandringen helt upphör. Med ”medelstor” invandring ökar andelen till 20 procent, med ”stor” invandring till 30 procent.

Är det alltså hög tid att trampa på alla bromsar om vi inte vill att våra barnbarn skall styras av en kalif och islamisk lag (shari’a) som diskriminerar kvinnor och bestraffar lagbrytare med bestialiska kroppsstraff (huddud)? Kanske pågår redan ett smygande islamistiskt maktövertagande i form av organiserad infiltration av svenska politiska partier?

I en ny studie från Lunds Universitet försöker den svensk-egyptiske forskaren Sameh Egyptson ge sakliga svar på sådana frågor (Holy White Lies – Muslim Brotherhood in the West, case Sweden). Fördelen med Egyptsons arbete är att det inte drar några växlar på andelen muslimer i befolkningen utan koncentrerar sig på organisationer och personer som enligt program och uttalanden inte bara är religiöst muslimska, utan förespråkar politiskt inflytande för islamisk lag eller tradition i svenskt samhällsliv.

Egyptson gör alltså noggrann boskillnad mellan ”muslim”=person som privat tror på islam, och ”islamist”= person som vill att politik och samhällsliv ska styras av islamiska regler.

Finns det då islamistiska organisationer i Sverige? Svaret är tveklöst ja. Egyptson detaljgranskar praktiskt taget allt som finns av muslimskt organisationsliv i Sverige, sammanlagt ett drygt dussintal grupperingar, från Sveriges muslimska råd, Sveriges muslimska förbund och Sveriges unga muslimer till Muslimska kvinnoföreningen, Muslimska mänskliga rättighetskommittén och Sveriges muslimer för fred och rättvisa. Det framgår av Egyptsons fakta att de flesta av de analyserade organisationerna saknar politisk-islamistisk agenda. Men några har det.

Inte minst finns kopplingar till den mest kända islamistiska organisationen i världen, Muslimska Brödraskapet (Al-Ikhwan al-Muslimin), som trots massor av icke-islamistiska välfärdsverksamheter har som målsättning att skapa en islamistisk stat där shari’a utgör grundläggande lagstiftning.

Den militärkupp i Egypten som 2013 fördrev Muslimska Brödraskapet från dess enda politiska maktutövning någonsin, stöddes från början av enorma folkliga missnöjesdemonstrationer mot den islamistiska regimen som visade sig mer intresserad av att styra folks privatliv än att lösa socioekonomiska problem. Att liberaler, människorättsförespråkare, kvinnorörelser och vänstergrupperingar i Egypten praktiskt taget enhälligt hyllade kuppledaren, försvarsminister al-Sisi, som befriare, kan i dag tyckas makabert när det har visat sig att denne efterhand har utvecklats till en traditionell envåldshärskare. Detta ändrar dock inte på det grundläggande faktum att Muslimska Brödraskapet i den arabiska och muslimska världen av de miljoner som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, uppfattas som ett hot.

Egyptson redovisar fakta om hur islamister försökt ”infiltrera” minst fyra riksdagspartier, S, MP, M och C. Hans sakuppgifter är väldokumenterade. Problemet ligger i begreppet ”infiltration”. Är det inte rimligt att intressegrupper försöker påverka politiska partier? Om det sker öppet borde det inte vara något problem. Om partierna då finner att ”infiltrationen” strider mot partiets ideologi kan de vidta åtgärder, i yttersta fall utesluta ”infiltratörer”, vilket ju har skett i flera uppmärksammade fall. Svårare kan det vara om det sker under falskt täckmantel. Men Egyptson har inga entydiga exempel på att något parti skulle ha anpassat sin politik till islamistiska krav.

Så vad bör göras? En möjlighet, som faktiskt tillämpas i en del länder, är att politiska partier förbjuds att arbeta för krav som strider mot landets grundlag. I Sverige är det inte förbjudet att plädera för antidemokratiska krav, det är inte ens förbjudet att skriva in sådant i ett partiprogram. Borde det vara det? Jag tror inte det. Det är bättre att bekämpa antidemokratiska tankegångar, islamistiska likaväl som vitrasistiska, i öppen debatt och politisk kamp.

Däremot bör man inte vara naiv. Liksom det finns högernationalister som vill diskriminera icke-svenskar, finns det islamister som vill införa antidemokratiska shari’aregler i svenskt samhällsliv. Dit hör inte den stora majoriteten muslimer i Sverige. Men Egyptsons bok belägger att det finns personer och grupper som försöker vinna samhällsinflytande för islamistisk politik. Det måste vi reagera mot.

Precis som den sekulära demokratin i Sverige har lyckats fördriva kristendomen från politik, rättväsen, lagstiftning och administration, måste naturligtvis islam hållas utanför dessa områden.


Per Gahrton, tidigare språkrör och en av grundarna av Miljöpartiet.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.