Nemtsovs död – en tragedi för Ryssland

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-03-04 | Publicerad 2015-03-03

Debattören: Trots sorgemarschen är det svårt att se hur oppositionen ska få röst

Många samlades i Moskva för att hedra Boris Nemtsovs minne.

Min partner slog upp dörren. ”Nemtsov har blivit mördad!” Min första reaktion var att det inte kunde vara sant. Jag upplevde ungefär samma overklighetskänsla som när jag fick höra om attacken på Anna Lindh. Det måste vara desinformation, ett missförstånd eller vad som helst. Vi kollade alla tidningar, oberoende radiokanalen Moskvaekot, nyhetsbyråerna. Det var verkligen sant.

Jag var chockad om än inte förvånad, men före båda dessa reaktioner ledsen. Mördade politiker är varken vanligare eller mindre hemskt i Moskva än i någon annan europeisk huvudstad år 2015.

Den 27 februari nära midnatt mördades alltså oppositionsledaren Boris Efimovitj Nemtsov på öppen gata, alldeles invid Kreml. En doldis för många utanför Ryssland, men en färgstark och påtaglig kraft inom den ryska oppositionen. Under mer än 25 år i politiken har han inte bara varit en sann reformist och demokratiförespråkare, utan också vice premiärminister under Boris Jeltsins tid vid makten. Vid sitt frånfälle var han en av ordföranden för RPR-PARNAS (Ryska republikanska partiet – Partiet för folkets frihet) och en av president Vladimir Putins skarpaste kritiker.

Nemtsov levde under ständiga dödshot. Han var stor i orden och sparade inte på sin kritik när han ansåg att kritik var förtjänt. Att han skulle kunna dö i vilket ögonblick som helst har länge varit ett möjligt scenario och då även att det skulle kunna vara frågan om ett hatbrott med politiska motiv.

Det finns en hopplöst ingrodd föreställning i Ryssland om att all opposition utgör ett hot mot makten och därför också mot stabiliteten i samhället.

För att bekämpa detta hot anses alla medel tillåtna, men det krävs ingen order från högsta ort för att göra sig av med besvärande oppositionell. Det ryska medielandskapet är hårt präglat av statlig censur och självcensur. Därtill sprids en hätsk hatjargong från alla möjliga håll: av nättroll, politiker och programledare på bästa sändningstid. Oppositionen framställs som konstruerad av rysslandsfientliga aktörer. Själva får de oppositionella inte ens komma till tals i regimtrogna media och det finns ont om oberoende media kvar.

Under den grå marshimlen och ett fält av vajande ryska trikolorer samlades i söndags tiotusentals moskvabor för att hedra Nemtsovs minne. Demonstrationen, Antikrismarschen ”Vår”, var från början tänkt att vara en regimkritisk marsch och Nemtsov var själv en av organisatörerna. Nu blev den istället en marsch i sorgens tecken.

Precis som i alla länder utgörs oppositionen av en brokig skara partier från hela den ideologiska skalan. Ofta består partierna av mindre organisationer som gått samman.

Samarbetet är nödvändigt för oppositionen, eftersom majoriteten av partierna inte når över fem procent-spärren, om de ens tillåts delta i valen. Nemtsov engagerade sig i enande projekt, exempelvis grundade han med starkt regimkritiske Garry Kasparov (utanför Ryssland mer känd som schackvärldsmästare) organisationen Solidaritet. Den i storstäderna populära ”För rättvisa val”-rörelsen organiserade han med Progresspartiets Aleksej Navalnyj, nationalisten som blev antikorruptionskämpe och kom tvåa i senaste borgmästarvalet i Moskva.

Med en för Moskva jämförelsevis stor uppslutning på söndagens marsch visade oppositionen att man inte vill låta sig tystas. Det är tyvärr svårare att veta hur oppositionen i framtiden kommer kunna ta till orda.

Ryssland behöver en enad, stark opposition. I slutänden är mordet på Boris Nemtsov en sann förlust och en stor tragedi för Ryssland och hela det ryska folket.

Anna M. A.

(Skribenten är verksam i Ryssland och vill därför vara anonym. Redaktionen känner dock till hennes identitet.)

Följ ämnen
Ryssland