ÅSIKT

Svensk flyktingpolitik har varit och är naiv

SD: Sann medkänsla är att hjälpa så många utsatta som möjligt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Magnus Wennman
Vi tar avstånd från denna ansvarslösa flyktingpolitik som bedrivits i Sverige under alltför många år. Värdet av att hjälpa så många lidande som möjligt är för oss betydligt högre än populism och plakatpolitik. Det är hög tid att vi börjar hjälpa de flyktingar som behöver stödet allra mest, skriver Jimmie Åkesson, Julia Kronlid, och Paula Bieler (SD).
DEBATT

DEBATT. I dag på Världsdagen för flyktingar vill vi uppmärksamma de flyktingar som lider mest men hörs minst. De miljontals kvinnor, barn och äldre som lever sina liv i krigshärdarnas epicentrum, men göms undan i periferin av den politiska debatten. De som får smulor i jämförelse med de, ofta vuxna män, som lyckas ta sig till Sverige.

Vi tar avstånd från denna ansvarslösa flyktingpolitik som bedrivits i Sverige under alltför många år. Värdet av att hjälpa så många lidande som möjligt är för oss betydligt högre än populism och plakatpolitik. Det är hög tid att vi börjar hjälpa de flyktingar som behöver stödet allra mest.

När vi hör om flyktingar i Sverige som bor trångt, som saknar arbete och som aldrig får uppleva känslan av tillhörighet i förorternas utkanter är det lätt att känna empati. Det är en naturlig emotionell reaktion.

Tillvaron i Sverige kan dock inte sättas i jämförelse med den miserabla situation som flyktingarna i krigets närområden tvingas genomleva. Det handlar om människor som drar en suck av lättnad så länge de vaknar upp och fortfarande andas. Det handlar om små barn som lider av undernäring. Det handlar om minoriteter som systematiskt förföljs och mördas.

Dessa flyktingar fångas inte upp i den miljardrullning som pågår i Sverige. De får aldrig ta del av regeringens satsningar på integrationsprojekt och flyktingmottagande i Sverige. I stället kan de bara drömma om att en dag åter ges möjlighet att leva ett drägligt liv i sina hemländer.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR uppgår antalet flyktingar till närmare 70 miljoner. Två av tre flyktingar är så kallade internflyktingar, människor som har tvingats på flykt i sitt eget hemland. Fyra av fem flyktingar söker skydd i närmaste grannland. Det största behovet av hjälp finns således direkt i krigszonerna eller i dess närområde. Med detta som utgångspunkt skulle en logisk reaktion vara att koncentrera våra resurser dit.

Som vi alla vet har dock svensk asyl- och flyktingpolitik sedan länge präglats av allt annat än logik. Den har varit och är fortsatt naiv. De rationella bevekelsegrunderna otydliga. Miljardrullningen på ineffektiva åtgärder fortsätter i skenande takt.

Vi kommer fortsätta driva på för en politik som koncentrerar stödet dit det behövs allra mest. Riktade resurser för hjälp i närområdet är av central betydelse, primärt genom att stödja organisationer som bedriver verksamhet på dessa platser.

Det är samtidigt viktigt att främja ökad transparens vid utdelning av bistånd och att kraftfullt markera mot korruption. Saknas regleringar som motverkar att resurserna hamnar i fel händer kommer stödfunktionerna fallera oaktat dess form eller innehåll.

Långsiktigt håller vår flyktingpolitik dessutom en betydligt högre ambitionsnivå än regeringens vad gäller åtgärder för att förhindra svält bland små barn på flykt. Vidare är det ytterst betydelsefullt att betona vikten av att barn som växer upp ges möjlighet att studera, då alternativet blir en förlorad generation utan utbildning. Regeringen borde även öka satsningarna på återuppbyggnad i säkra områden som flyktingar vill återvända till, såsom Nineveslätten i Irak och vissa områden i Syrien.

I dag på Världsdagen för flyktingar står vi upp för att rätten till ett drägligt liv ska vara universell och inte begränsas till de förhållandevis få människor som lyckats komma till Sverige. Genom att styra om politiken till att hjälpa så många utsatta människor som möjligt motverkar vi kortsiktiga populistiska lösningar i Sverige. Det är att visa sann medkänsla.


Jimmie Åkesson, Partiledare (SD)
Julia Kronlid, Biståndspolitisk talesperson (SD)
Paula Bieler, Migrationspolitisk talesperson (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.