Estonia var en olycka – inte en konspiration
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-09-30
Debattören: Okunnighet bakom alla lösa rykten och spekulationer
Medierna har inte tagit sitt ansvar under 20 år av publicitet kring Estonias haveri. Rykten, halvsanningar och rena lögner har florerat i alla medier, ofta förklätt till ”undersökande journalistik”, och förlorarna är främst de många anhöriga som bibringas uppfattningar som saknar all grund.
Veckorna före 20-årsdagen har denna typ av konspiratoriska uppfattningar återigen publicerats – att sanningen om haveriet har mörklagts, att ”vi inte fått veta vad som verkligen hände” och att ingen ansvarig har ställts till svars. Ändå saknas varje tillstymmelse till bevis för att haveriet orsakats av en sprängladdning, för att fartyget inte var sjövärdigt när det lämnade Tallinn och för att allehanda mystiska militära transporter, ryska vapenlaster, baltisk maffia eller till och med att en rysk ubåt skulle ha orsakat den svåraste sjökatastrofen på Östersjön i fredstid.
Man kan förvisso ha invändningar mot hur den internationella haverikommissionen arbetade – där alla de tre länderna skulle få sina uppfattningar tillgodosedda – men slutrapporten är den enda sakliga grund som finns när det gäller vad som verkligen hände. Kommissionen och två oberoende skeppstekniska utredningar är ense om att fartyget sjönk på grund av vatten på bildäck.
Ändå har olika typer av konspirationsteorier fortsatt att florera i medierna.
Att ”vi inte vet vad som hände” har blivit ett mantra bland okunniga journalister, lätt att ta till i rubriker och ingresser, och givetvis mer spännande än en 15 år gammal haveriutredning. Ett av problemen är att kunskapen om fartyg och sjöfart är mycket liten bland de flesta av mina kollegor. I skenet av detta är det kanske inte så underligt att rapporteringen om Estonia har sett ut som den gjort. Men det är likväl ansvarslöst – kunskap, analys och bakgrund kan inte bara vara något som tas fram i debatterna på Publicistklubben.
Konspirationsteoretikerna har utan något enda bevis hittat på att det finns ett hål i skrovet under bildäck där vatten kom in. Detta hål skulle ha uppstått genom en sprängladdning på däck 0 under vattenlinjen som orsakat katastrofen.
Detta borde enkelt kunna vederläggas, men konspirationsteoretikerna kontrar med att "det inte går att bevisa att det inte finns något hål i skrovet, så länge inte nya dykningar görs". Läs detta igen: Alla som försöker föra en sansad debatt ska alltså bevisa att det inte finns något hål.
Sedan ett antal år hävdar nu dessa konspirationsteoretiker dessutom att hålets existens är bevisad, nu gäller det bara att fotografera det med hjälp av nya dykningar och ta reda på vem som sprängde.
Allt detta är nys och påhitt från början till slut. Alla som vet något om båtar och metallskrov vet att ljud förflyttas oerhört snabbt genom skrov och vatten. En explosion orsakad av en sprängladdning under vattenlinjen, stark nog att gå igenom 10 mm fartygsplåt, skulle göra praktiskt taget alla ombord lomhörda. Något sådant inträffade inte, ingen har vittnat om en sådan bedövande explosion.
Det står dessutom fullständigt klart att det inte förekom några sprängningar i det område där Estonia förliste:
Seismologiska institutet vid Helsingfors universitet hade då en mätstation utanför Porkala väster om Helsingfors.
– Stationen låg 175 kilometer från Estonias haveriplats, och vi registrerade inte någon explosion eller sprängning alls i detta område under natten, har Pekka Heikkinen, direktör för Seismologiska institutet, förklarat för mig.
Anders Hellberg