Kvinnors låga löner hotar vår välfärd

Vision: Politiken gör alla en otjänst genom att skjuta detta problem framför sig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-03-08

Sektorer och yrken där kvinnor är i majoritet värderas lägre, skriver Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision.

DEBATT. Det borde vara en självklarhet 2019 att lön ska baseras på kompetens och yrkesskicklighet och inte på kön eller var någonstans du jobbar. Men sanningen är att det skiljer tusentals kronor i lön varje månad mellan en informatör eller en IT- tekniker som jobbar i den kvinnodominerade välfärden, jämfört med samma yrkesgrupper i den mansdominerade privata sektorn.

Vision har räknat på hur mycket tre jämförbara yrkesgrupper förlorar i inkomst på att arbeta i en sektor där de flesta är kvinnor, jämfört med i en sektor där de flesta är män. Beräkningarna har gjorts utifrån Statistiska centralbyråns lönestatistik för yrkena informatör/kommunikatör, IT- tekniker och HR-chef.

Jämförelsen visar att lönerna är betydligt lägre på arbetsplatser och i yrken där de flesta är kvinnor. Det skiljer tusentals kronor varje månad mellan att arbeta i en kvinnodominerad sektor jämfört med att jobba i en mansdominerad. Och det drabbar alla anställda, såväl kvinnor som män.

Vi har även tittat på hur lönen påverkar pensionen. Det visar sig att de strukturella löneskillnaderna fortsätter att påverka inkomsten livet ut.

Allra störst är löneskillnaden för en IT- tekniker som arbetar i en kommun. Hen förlorar cirka 4,3 miljoner kronor under sina 30 år i arbetslivet och under 20 år som pensionär. Detta på grund av att IT- teknikern arbetar i en kvinnodominerad sektor och inte i en mansdominerad. Samma beräkningar av livsinkomsten för en HR-chef samt en informatör/kommunikatör, visar på skillnader om cirka 2,9 miljoner kronor respektive cirka 2,9 miljoner kronor.

Löneskillnaderna är strukturella vilket betyder att de inte kan förklaras av faktorer som olika krav i arbetet, prestation, ansvar eller andra skäl.

Förklaringen är framför allt att kvinnor och män arbetar på olika delar av arbetsmarknaden och i olika yrken. Och att sektorer och yrken där kvinnor är i majoritet värderas lägre.

Detta är förstås helt orimligt och väldigt omodernt. Dessutom riskerar det att sätta käppar i hjulet för den framtida kompetensförsörjningen i sektorn. Välfärden skriker efter arbetskraft, och att försöka locka till sig nya medarbetare samtidigt som man fortsätter att acceptera ojämställda löner strider mot all logik.

Så vad behöver göras? Ett gemensamt ansvar ligger på oss parter, det vill säga facken och arbetsgivarna, att komma överens om schysta och attraktiva löner och villkor. Kommuner och regioner styrs dessutom av lokala politiker och denna roll har man alla möjligheter att skapa förutsättningar för jämställda löner.

Konkret handlar det om att se till att anställda i den kvinnodominerade välfärden får så pass stora löneökningar att vi kommer närmare jämställda löner.

När medarbetarna får lön utifrån sin kompetens, sin yrkesskicklighet och sina prestationer på jobbet blir utfallet högre. Och när medarbetarna får de rätta förutsättningarna att göra en bra prestation på jobbet, kommer också yrket att värderas högre på arbetsmarknaden.

I dag slåss alla sektorer mer eller mindre om samma arbetskraft. Det finns en uppenbar risk att kvinnor och män kommer att välja bort offentliga jobb så länge de förlorar på det ekonomiskt.

En sådan utveckling skulle vara förödande för kompetensförsörjningen i socialtjänsten, inom hälso-och sjukvården eller i tandvården där vi redan idag har stora problem att bemanna verksamheterna.

Politiken gör alla en otjänst genom att skjuta detta problem framför sig. Ett sätt att ta ansvar för framtidens välfärd är att lösa det pinsamma problemet med ojämställda löner nu.


Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.