Nu vänds kappan efter vinden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-25
Det pågår ett politiskt spel om bonusar. Ingen vill kännas vid dem och ändå är de märkbart närvarande överallt, i staten, i näringslivet och i de politiska partierna som genom styrelseuppdrag sitter och klubbar igenom dem. Samtliga makthavare håller en hög moral och fördömer gärna ”för höga bonusar” men samtidigt vill de ogärna helt förkasta systemet. När konjunkturerna är bra och när folk har arbete blir bonusarna liksom mer rumsrena, då väcker de sällan den enorma ilska vi nu skådar när människor kastas ut i arbetslöshet och tvingas leva på socialbidrag.
Det är ingen tillfällighet att regeringen passar på att avskaffa statliga bonusar när Wanja Lundby-Wedin har det som jobbigast i debatten med den stora bonus hon har varit med om att godkänna. Allt är nämligen partitaktik och nu är målet att erövra trovärdigheten hos folket. Maud Olofsson – som bara för någon vecka sedan på regeringens vägnar mycket ståndaktigt försvarade det statliga bonussystemet – vände snabbt kappan efter vinden. Nu ska regeringen vara ett föredöme. Vilket givetvis är mycket bra!
Men problemet med bonusar är långt ifrån över. Wanja Lundby-Wedin har rätt i att LO ensam inte klarar av att avskaffa bonusarna. Det är ett lönesystem som det fria kapitalet och nyliberalismen skapat. Ska de ha så ska vi ha, säger direktörer och pekar på direktörer i andra länder. Bonussystemet är ett globalt dilemma.