Lyssna på lärarna – de står på vår sida
Slutreplik om den svenska skolan och högerpolitik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-01-05
SLUTREPLIK. I en replik på vår debattartikel med rubriken Högerpolitik fördärvar den svenska skolan rycker Samuel Dalevi (KDU) ut till den högervridna skolpolitikens försvar.
Många är de lärare, elever och föräldrar som kan intyga att eleverna drabbas av psykisk aga när de praktiskt taget dagligen bli utsatta för bedömningar och betygssättning, utan att ens ha kännedom om syftet med undervisningen.
Bättre tillgång till kvalitetssäkrade läromedel skulle ge eleverna större möjligheter att överblicka undervisningens innehåll och att förstå innebörd och sammanhang vad gäller enskilda, isolerade kunskapskrav.
Elevernas prestationer med anledning av ett enda bestämt kunskapskrav ska förstås inte betygssättas. Innehållet, kunskapen och bildningen ska stå i centrum, inte bedömningen.
Att påstå att de ständigt återkommande bedömningarna skulle hjälpa elever som har det svårt i skolan framstår snarast som ett hån mot just dessa elever.
Den som följer skoldebatten vet att lärarna står på vår sida. De vittnar tämligen samstämmigt om den bristfälliga arbetsmiljö som finns runt om i landets skolor och som har sin grund i det centraliserade system som i dag detaljstyr skolans verksamhet.
En lärare med tio års erfarenhet skriver så här om införandet av betyg i årskurs 4 i en debattartikel i tidningen Skolvärlden: ”Jag vet redan nu att det kommer att innebära mer arbete, mer stress, mer oro, mer ängslighet och mer nervositet för lärare, elever och föräldrar.”
Visst är det viktigt med ordning och reda i klassrummen och självklart ska läraren vara en ledare, men inte en auktoritär sådan. Läraren kan gärna framstå som en auktoritet för eleverna, men får inte undervisa på ett maktfullkomligt eller icke-demokratiskt sätt.
Undervisningen ska stimulera och motivera eleverna till kreativitet, kunskapsinhämtning och bildning. De ska fostras till självständigt tänkande människor med god självkänsla och förmåga till samarbete - inte till lydiga undersåtar.
Sverige hade en skola i världsklass under flera decennier från 1960-talet och framåt. Läroplaner som Lgr 62 och Lgr 80 bidrog starkt till dessa framgångar. Ledorden var samarbete, elevaktiva arbetssätt, en skola för alla och den gemensamma värdegrunden.
Bärande i dessa läroplansreformer var den socialdemokratiska skolpolitiken, som tidigare också utgjort grunden för arbetet i 1946 års skolkommission, där konceptet för grundskolan mejslades fram.
Men till saken hör att de ovan nämnda läroplanerna antogs med stor majoritet av Sveriges riksdag. Det fanns en genuin politisk vilja till sammanhållning kring de skolreformer som genomfördes.
Det politiska samförståndet kring svensk skolpolitik avstannade för drygt två decennier sedan, då framför allt Liberalerna (Folkpartiet) valde att inta en utpräglad högerpolitisk hållning i skolfrågor. Övriga borgerliga partier följde lydigt efter i Jan Björklunds fotspår och bejakade de högervridna skolreformer som alliansregeringarna genomförde under perioden 2006–2014.
Nu finns bara en väg framåt. Polariseringen måste upphöra, och Sverige bör åter beträda vägen till en samförståndens skolpolitik, där eleverna och lärarna befrias från de bojor som i dag fördärvar deras skolarbete.
Ann-Christine Furustrand, kommunalråd i opposition i Österåkers kommun (S)
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Texten är en slutreplik. Läs hela debatten här:
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.