Hur kan det här inte vara sexistisk reklam?
Öppet brev till Reklamombudsmannen – berätta var ni drar ni gränsen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-06-22
DEBATT. Jag undrar hur många av dessa skrikrosa visitkort jag har sparkat undan, plockat upp och slängt eller försökt flippa på med foten så att bilden med kvinnan hamnar neråt. På framsidan syns hon. Blond, topless och poserande. Hon som är någons vän, kanske syster, garanterat dotter. Under bilden läser jag texten: ”Your satisfaction isn’t everything, it’s the only thing”.
Meningen slår mig som en knytnäve i magen. Jag reflekterar över den en stund. Till slut kommer jag fram till att det är väl precis det som är problemet, när ens tillfredsställelse är ”the only thing”.
När exempelvis en sexköpares tillfredsställelse är viktigare än någon annans välmående och säkerhet. Viktigare än att inte begå en olaglig handling genom att köpa sex från redan sårbara personer som dessutom ytterst sällan haft andra valmöjligheter. Viktigare än människors rätt till ett liv utan fysiska, psykiska och sexuella kränkningar.
Nu är visserligen de skrikrosa korten marknadsföring för strippklubbar och inte för direkta sexköp, men vi kan inte förneka sambanden.
Ytterst handlar både sexköp och strippklubbar om illusionen att en människas kropp kan köpas för pengar. Att människor finns till endast i syfte att tillfredsställa.
Det råder inga tvivel här, budskapet är glasklart: Club Harems kunder ska tillfredsställas till varje pris!
Club Harem, som alltså står som avsändare, har tidigare anmälts till Reklamombudsmannen. Den första anmälan avseende sexistisk reklam avslogs med motiveringen att ”marknadsföringen avser själva produkten”. Ett anmärkningsvärt ordval med tanke på att det är en människa som avbildas på korten, inte exempelvis en dammsugare.
Ytterligare en anmälan, den här gången för nedskräpning, avslogs. Frågan är hur denna marknadsföring går ihop med Sveriges lagstiftning, rådande konventioner och strategier?
Under 2016 anmäldes även strippklubben Club Privé för dekoren på sina skåpbilar där tre halvnakna tjejer täcker majoriteten av billacken. RO delade ut ytterligare en friande dom med följande motivering: ”Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner att reklamen inte är könsdiskriminerande. Den strider därmed inte mot artikel fyra i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation.”
Ett märkligt resonemang med tanke på att det i artikel fyra i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation står att ”marknadskommunikationen måste respektera mänsklig värdighet och att den inte får vara ägnad att framkalla eller ge intryck av att överse med våld och får inte heller uppmuntra annat beteende som är olagligt”.
Ett tänkbart scenario gällande olagligt beteende som dessa skåpbilar potentiellt uppmuntrar till är brottet köp av sexuella tjänster. En handling som definitivt kränker mänsklig värdighet.
Den här frågan är dock större än nakna tjejer på skåpbilar. Jag tänker nämligen på min generation och på de som är yngre än mig. Vi som varje dag möts av sexklubbarnas avhumaniserande marknadsföring och Reklamombudsmannens ovilja att ta ställning.
Om Sverige menar allvar med att uppnå jämställdhet så måste det ta sig uttryck i vilken typ av reklam vi tillåter – och inte tillåter.
Käre reklamombudsman, det är med stor förväntan vi på Freethem skickar med ovanstående tankar och även denna fråga:
Om inte strippklubbarnas reklam kränker mänsklig värdighet, var drar vi gränsen?
Nikki Melanson, anställd på ungdomsorganisationen Freethem som förebygger efterfrågan på prostitution, pornografi och arbetskraftsexploatering
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.