Bara överklassen som har råd med S politik

Debattören: En rörelse som tidigare vurmat för allas möjlighet att leva i välstånd har helt bytt riktning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-07-17

Förr i tiden försökte Socialdemokraterna stå upp för alla de miljontals människor i Sverige som jobbar och gör rätt för sig, nu har man i stället ett särintresse för bidrag, skriver Benjamin Dousa.

DEBATT. I dag är det 53 dagar kvar till valet och in i valrörelsen går ett historiskt uppdelat land. Å ena sidan toppen eller nära toppen av en högkonjunktur, nya börsnoteringar och många villaförsäljningar, å andra sidan utbredd gängkriminalitet, katastrofala studieresultat på landets dåliga skolor och ett bidragsberoende som biter sig fast.

I detta uppdelade Sverige saknar jag de gamla, nästan ikoniska, socialdemokraterna som Kjell-Olof Feldt och Tage Erlander som värnade samhällskontraktet.

Då skulle man göra sin plikt, innan man krävde sin rätt – och människor skulle få likvärdig skolgång, tillgång till polis och sjukvård.

Det gäller inte längre, utan i dag har bara den rikaste överklassen råd att rösta på Socialdemokraterna.


Socialdemokraternas nonchalans och relativisering av problemen i förorterna avspeglar det klassförakt som under senare år vuxit sig allt starkare inom socialdemokratin. En rörelse som tidigare vurmat för allas möjlighet att leva i välstånd har helt bytt riktning.

Det är Seved, Tensta och Skäggetorp som får betala det högsta priset för att antalet poliser skurits ned de senaste åren och att polistätheten är den lägsta på femton år.

Det är vi i förorterna, och inte överklassen i Danderyd eller Limhamn, som känner oss som mest otrygga och märker av när yrkeskriminella döms till skyddstillsyn och villkorlig dom i stället för tuffare fängelsestraff.


Likvärdigheten i skolan har också försämrats, och sämst rustas de barn som inte bor i socioekonomiskt starka områden. Andelen som uppnått kunskapskraven i alla ämnen i slutet av årskurs nio i Husbygårdsskolan i Stockholm är knappt varannan.

Siffran ser likadan ut för Kroksbäckskolan i Malmö och i Ryaskolan i Göteborg klarar endast 33 procent av eleverna grundskolan. Kollar man på snittet för Sverige i stort är det fler än sju av tio som uppnår kraven.


Förr i tiden försökte Socialdemokraterna stå upp för alla de miljontals människor i Sverige som jobbar och gör rätt för sig, nu har man i stället ett särintresse för bidrag.

En vanlig barnfamilj har fått sammanlagt närmare 15 000 kronor i högre skatt per år. Det drabbar inte Stefan Löfven som har en lön på 164 000 kronor i månaden, men det slår hårt mot hederliga, hårt arbetande löntagare.

Under min uppväxt betydde jobbskatteavdraget mer än en siffra på min ensamstående mammas deklaration, det innebar nya fotbollskor som passade och en semester på sommaren.


Tittar man på sjukvården har tillgängligheten till vård i tid också försvagats den senaste mandatperioden. Här kommer det alltid finnas människor med dyra privata försäkringslösningar och de med finansiell kapacitet att söka vård utomlands. Men dubblerade vårdköer och tredubblade köer till barn- och ungdomspsykiatrin är ett enormt svek mot svenska folket.

Jag är osäker på om gamla socialdemokratiska stats- och finansministrar från 1950- och 60-talet ens skulle rösta på samma parti om de visste vilket resultat den nuvarande regeringen har levererat, eller framför allt, inte levererat.

Jag brukar säga att Socialdemokraternas politik slår hårt mot hela Sverige, men hårdast slår den mot arbetarklassen. Mot alla som inte har råd att köpa en dyr villa eller en lägenhet i de finaste kvarteren där många ministrar bor i dag.


Benjamin Dousa, Förbundsordförande MUF


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.