Corona en kris – men tydligen inte klimatet
Debattörerna: Pandemin avslöjar makthavarnas syn på klimatförändringarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-21
DEBATT. Få andra frågor har i modern tid fått sådant fokus från världens politiska ledare som coronaviruset. Beslutsfattare världen över har de senaste veckorna tagit en rad kraftfulla och obekväma beslut för att försöka bromsa spridningen av viruset: utegångsförbud, inställda sport och kulturevenemang, stängda skolor, stängda gränser.
Dessa insatser bedöms vara viktiga. Men akutåtgärderna är samtidigt avslöjande, då de tydliggör att våra beslutsfattare inte ser klimathotet som en akut kris, eller ens som en kris.
Varför har inte samma makthavare hittills varit beredda att ta helt andra, mer långsiktiga planerade beslut för att även råda bot på mänsklighetens två största existentiella hot: klimatförändringen och utslagningen av världens ekosystem?
Pandemier är bieffekter av globaliseringen, då människor flyger, sprids virus över världen på några få timmar. Till detta kan läggas megastäderna, med många miljoner tätt boende människor som ökar risken för uppkomst och spridning av smittor.
Det är grundläggande att vi lär oss vad som nu händer, både för att motverka framtida pandemier, men också vad gäller möjligheten till storskaliga lösningar på klimathotet och andra globala miljöhot.
Kinas utsläpp av växthusgaser har sjunkit som en effekt av coronaviruset, av ”pausen” i utsläpp från fabriker och från trafik. Detta är dock tillfälligt.
Men, det pekar på vilka positiva miljöeffekter man skulle kunna uppnå långsiktigt genom välplanerade åtgärder och politiska beslut. Beslut om minskad produktion och konsumtion av onödiga produkter, om minskat flygande, minskat bilåkande, minskad skogsavverkning, om bara viljan hos politikerna fanns där.
Makthavarna har ju faktiskt haft flera decennier på sig att agera, men hittills varit oförmögna att prestera kraftfulla och välplanerade åtgärder. Bristen på insatser påpekades nyligen av det klimatpolitiska rådet.
Handlar det om att politikerna är så ängsliga över vilka effekter detta skulle ha på tillväxten, att de i stället för agera väntar på eventuell miljöteknik, så kallad ”grön tillväxt”, som skulle möjliggöra att vi kan fortsätta som nu? Detta trots att idén om ”grön tillväxt” har sågats av forskare som varande en illusion.
Visserligen kan tekniken lösa vissa miljöproblem, till exempel minska försurande utsläpp genom filter i skorstenarna, men den kan inte lösa miljöproblem som är kopplade till ökad konsumtion.
Även om man inför kretsloppsystem, som en tid drar ner på energi och materialflödena, måste omfattningen av dessa kretslopp öka i det oändliga om de ska lyckas kompensera en oändligt ökande tillväxt, vilket är omöjligt.
Även marknadsliberalerna kan nog inse detta. Men, man tycks i det längsta försöka lägga skygglappar i vägen för det faktum att endast minskad produktion och konsumtion av onödiga produkter, en annan mänsklig kultur som håller sig inom planetens gränser, är långsiktigt hållbart.
Varför vägrar politikerna bry sig om forskarnas skarpa varningar för klimathotet? Kanske det enkla svaret är att klimatfrågan tycks ligga för långt borta i tiden. Detta trots att FN:s klimatpanel gång på gång pekat på hur bråttom det är att minska utsläppen.
Inom 10 år måste koldioxidutsläppen halveras, inom 30 år minskas ner emot noll, annars riskera klimatet skena utan återvändo, med miljoner, kanske miljarder, klimatflyktingar som följd.
Många har nog reflekterat över att vi håller ett extremt högt tempo, för att få pengar till korta stunder av lyxkonsumtion. Skulle vi i stället ta det lugnare, arbeta mindre, fick vi mer fri tid, att umgås med barnen och andra.
I en tid med inställda evenemang, karantän och stängda gränser, bör vi ta tillfället i akt att på djupet fundera över vårt sätt att leva, vad går vi miste om i vår stressade överbokade tid?
Vi bör kanske även fundera över hur motståndskraftigt vårt nuvarande ekonomiska system egentligen är? Det är nu rätt tid att öva oss inför de långsiktiga välplanerade förändringar som krävs för den nödvändiga klimatomställningen.
Kan vi lära oss denna läxa, kanske något positivt kan komma ur eländet med coronapandemin.
Stig-Olof Holm, lektor i ekologi, Umeå universitet
Viktor Säfve, naturvårdare och småbrukare
Magnus Fredriksson, småbrukare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.