Båda mina söner blev offer för vapenvåldet
Debattören: Mordet på min son kommer förmodligen bli olöst – det ska inte hända någon mamma
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-01-24
För två år sedan, 19 januari 2016, blev båda mina söner skjutna i Akalla. Alejandro överlevde men sitter i rullstol. Min minsta son, Robin 15 år, fick ett skott i huvudet som tog hans liv. Jag är förkrossad, förbannad, arg, ledsen och tom. Men jag känner också att min Robins död inte skulle vara förgäves. Jag kände att samhällets reaktion när han blev skjuten inte var särskilt stor.
Ett tag efter Robins begravning beslutade jag mig för att bilda en förening, Fuck våldet, för att jag vill sprida budskapet att våra barn dör. Det finns stora problem ute på gatorna. Vi måste göra allt vad vi kan för att rädda barnen och ungdomarna.
Fuck våldet har nu varit verksamt i snart två år. Det har hänt en del, till exempel flera nya lagar; vapenlagar, vapenamnesti som gäller från och med februari och straffändringar. Jag har stött på en massa eldsjälar som engagerar sig för Järva på ett eller annat sätt, det finns så många människor jag aldrig tidigare träffat som brinner för en förändring. Polisen upplever jag har blivit mer engagerad och försöker hitta olika metoder och lösningar mot kriminaliteten. Jag tycker att det är mycket bra med övervakningskameror. Mordet på imamen i Tensta löstes tack vare kamerorna. Samtidigt finns det många som är mot dem – men jag hade hoppats att det funnits fler kameror när Robin och Alejandro blev skjutna. Då hade polisen åtminstone haft något att gå på.
Nu kommer mordet på min son förmodligen att förbli olöst. Jag vill aldrig att det ska hända någon annan mamma. Det är därför jag fortsätter att orka kämpa.
Det sker också en hel del långsiktiga satsningar som på förskola, skola, fler i jobb och så vidare men det behövs också fler saker här och nu.
Dock behövs det ännu fler insatser. Vi behöver få hit företag som vågar investera och satsa, det finns så mycket kompetens här. Vi behöver få tillbaka myndigheter. Vi måste få en mer inkluderande stadsdel – det måste bli enklare att gå till banker, försäkringskassa och kommunen måste fortsätta att satsa på skolorna, inte stänga dem.
Vi behöver fler mötesplatser. Det finns många eldsjälar inom sport och idrott, här behöver det finnas ännu mer stöd.
Unga vuxna och vuxna måste få lättare till kurser och praktikplatser men allra helst jobb. Det krävs mer föräldrautbildningar, vuxna måste kunna respektera sig själva för att kunna förvänta sig respekt från barnen.
Ingen förälder vill att ens barn blir kriminell. Det är varje förälders mardröm. Med det sagt så måste vi föräldrar återta kontrollen. Vi måste återta respekten och makten. Vara mer närvarande i skolan. Det går inte att enbart skylla ifrån sig. Det handlar om vårt eget ansvar.
Vi måste få stopp på hatet i förorterna. Respekten för människors lika värde och rätt måste respekteras. Det är alldeles för lätt att släcka en annan människas liv. Så ska det inte vara. Det finns inte en lösning på problemet. Det måste komma från alla håll. Vi är ett samhälle i Sverige. Vi själva som bor i förorten måste göra vårt jobb, till det måste också samhället och Folkrörelsesverige också göra sitt med jobb och folkbildning.
Jag har gått runt och hatat i två års tid. Men vem är det jag hatar? Det äter upp mig inifrån. Jag har funderat på förlåtelse. Och det är nog den vägen jag kommer att välja. Men som sagt – det här handlar inte bara om mig och mina barn. Det handlar om oss alla. Därför ska jag fortsätta att kämpa och jag vill också att du gör det. Det som hände med mina söner vill jag aldrig ska hända någon annans.
Carolina Sinisalo, mamma och initiativtagare till föreningen #Fuckvåldet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.